Vissa dagar när jag sträcker ut på mattan så svarar kroppen direkt. Känner lugnet sprida sig i kroppen, andningen bara flyter på och kroppen kommer djupt ner i stretchen. Jag behöver inte tänka, det går automatiskt. Andra dagar är det motstånd i varje liten cell. Jag kan inte andas och det gör ont överallt. Kroppen känns som en fiolsträng. Det beror helt klart på hur det är runt omkring mig. Mår jag dåligt över något, grubblar eller känner mig ledsen så kan jag inte slappna av. Det är kanske just då som jag behöver det som mest. Öva på att bara vara här och nu och att våga känna. Känslor är inte farligt att känna men kan såklart vara riktigt jobbigt. Jag tror att det bästa sättet att hantera sina känslor är att våga vara i det. Att tillåta sig att känna, inget varar för evigt.
