Vissa dagar när jag sträcker ut på mattan så svarar kroppen direkt. Känner lugnet sprida sig i kroppen, andningen bara flyter på och kroppen kommer djupt ner i stretchen. Jag behöver inte tänka, det går automatiskt. Andra dagar är det motstånd i varje liten cell. Jag kan inte andas och det gör ont överallt. Kroppen känns som en fiolsträng. Det beror helt klart på hur det är runt omkring mig. Mår jag dåligt över något, grubblar eller känner mig ledsen så kan jag inte slappna av. Det är kanske just då som jag behöver det som mest. Öva på att bara vara här och nu och att våga känna. Känslor är inte farligt att känna men kan såklart vara riktigt jobbigt. Jag tror att det bästa sättet att hantera sina känslor är att våga vara i det. Att tillåta sig att känna, inget varar för evigt.
Så är det… Men ibland kan det vara jobbigare känslor som tar över… Men inte hjälper det heller att låta de känslorna ta över, så då behöver vi fokusera mera på att andas lugnt och slappna av, så gott det går.
Det är svårt att inte låta känslor ta över. Något att jobba med varje dag.
Visst är det så som du skriver att man ska våga vara i det. Men det är inte alltid så lätt det heller.
Carin
Nej det är svårt och kräver mycket träning.
Oj då, det var djupsinnigt denna annandag jul. Då jag aldrig tränat så seriöst och proffsigt som du känner jag inte igen känslorna. Har alltid tyckt (då) att fysiska påfrestningar var så himla sköna (efteråt). På den tiden tänkte jag nog inte så mycket. Det var liksom aldrig nåt som störde mig nämnvärt och fick mig att vara sömnlös till exempel.
Det kan bero på att jag inte är en person som tänker ”djupt”. Och det gör jag inte idag heller.
Hoppas att du får snart tillbaka rätt balans.
Nej så här djupsinnigt blir det inte under min löpning eller styrketräning. Det är just under stretchandet. Tack, det hoppas jag med.