Favorit i repris

I måndags tränade jag ett riktigt tufft hiit-pass som jag hittade på Youtube. Tyckte det var ett riktigt bra men jobbigt pass. Tänkte att det skulle vara en bra ersättning för mitt styrke- och explosivitets-pass. Men idag kände jag mig mer otränad. Alltså att passet i måndags inte alls hade samma typ av fokus som jag söker när jag vill träna upp min explosivitet. Så ikväll sprang jag först intervaller på löpbandet: 3*500 meter där jag delar upp femhundringen i två delar: 300+200 meter. Min fart i dessa intervaller brukar alltid vara 300 meter i 5 minuter/km och 200 meter i 4 min km. Det brukar verkligen kännas i kroppen och jag orkar inte göra särskilt många.

Efter löpningen tog jag fram min skivstång, hopprep och stepbrädan. Det blev mina sedvanliga övningar, 30 sekunder hårt jobb och 30 sekunder vila. Enligt nedan:

  • höga knän på stepbrädan
  • utfallssteg framåt och bakåt
  • upphopp
  • knäböj
  • marklyft
  • hoppa hopprep

Kommer garanterat att ha träningsvärk imorgon för kändes rejält. Tidigare veckor har jag bara gjort fyra set men idag la jag på ett så det blev fem varv. När jag var klar var benen helt skakiga. Efter träningen fixade jag mat åt barnen, Rickard hade varit snäll och förberett åt mig så behövde bara koka pasta. Maten inmundigades med god aptit och därefter sträckte jag ut på mattan i 45 minuter. Det gjorde verkligen ont överallt. Därför behövde jag det säkert extra mycket.

När det är jobbigt

Det här med motivation är intressant att fundera över tycker jag. Jag kan vara totalt omotiverad och inte vilja röra på mig en centimeter. Men så hittar jag rätt knapp att trycka på och jag får energi. Hjärnan är rätt så lättlurad. Det gäller bara att hitta rätt knappar. Mina kan exempelvis vara att tänka:

  • ”Du behöver bara springa en kilometer”. Av bara farten blir det några till och motivationen kommer ofta av att börja.
  • ”Om du tränar idag så slipper du träna imorgon”.
  • Ibland fungerar det att tänka ”det är inte jobbigt, du bara tror det”.
  • I nerförsbackar tänka ”vila, vila, vila” och låta benen rulla.

Under tiden jag tränar så funderar jag ofta på varför jag utsätter mig för det när det är så jobbigt. Hur många gånger har jag inte velat strunta i allt vad träning heter och ”vila mig i form”? Men det spelar ingen roll hur tungt det är under tiden. Jag hittar på något sätt alltid motivation om det är planerad träningsdag och jag på förhand bestämt att jag ska träna. Att träna fast jag inte vill ger på något sätt motivation. Jag tror nämligen inte att det går att vänta på motivation, det är bara att börja!