Sicken linslus!

I eftermiddags åkte jag och Rickard iväg på en fika hos St och hans fru Sa. (Blir lite fingerade namn). Vi har inte setts sedan innan pandemin, inte alla fyra på det här sättet. St har dock varit tomte hos oss sedan dess men det blir inte samma sak. Sa hade bakat en fantastiskt god saffranskladdkaka och så till den serverades det hallongrädde. Det var verkligen hur gott som helst! Vi hade en trevlig eftermiddag där vi pratade om barn och livet, vad som hänt sedan sist. Deras katt är så fin och en riktig liten linslus. Jag var ju såklart bara tvungen att ta kort på den eftersom jag inte sett en liknande katt tidigare.

Sa hade två fantastiska palettblad från hennes mormor. Jag blev helt kär och frågade lite fint om jag inte kunde få ett skott nästa gång hon klipper ner. Jag fick tre. Nu står dom i ett vattenglas i vardagsrummet. Så riskerar jag inte att glömma bort dom i väntan på att de rotar sig. I mörkret i vardagsrummet gör de sig verkligen inte rättvisa.

Glada höfter

Godmorgon!

Jag har en tuff helg framför mig. Det är många patienter på avdelningen så det behöver öppnas upp ett vårdlag till. Jag fick välja mellan att jobba dubbelt idag eller imorgon. Eftersom vi har andra planer idag så tackade jag ja till att jobba på söndag. Det blir ju lite extra pengar i januari vilket alltid är välkommet.

Igår plockade jag och Rickard fram resterande julpynt. Kändes som att det fattades grejer vilket var en lite konstig känsla. Konstigt eftersom att vi alltid plockar ner allt samtidigt och i samma lådor. Det kan omöjligt saknas grejer. Vi tränade också tillsammans, jag på crosstrainern och Rickard på löpbandet. Kom mina vanliga 18 kilometer på 45 minuter.

Gårdagens fokus i min 30 minuters stretch var just på höfterna. Höfterna som under så lång tid varit ett stort problem. Övningarna ovan är mina absoluta favoriter och gör verkligen skillnad.

När jag började göra den här övningen kunde jag inte vila armarna på blocket. Häromdagen när jag gjorde samma övning testade jag också att lägga ett block under främre benet. Kunde vila i positionen och det är det närmsta spagat jag kommer just nu. Jag har aldrig varit särskilt nära ska jag lägga till. Inte ens som barn. Hur som helst, glada höfter gör en glad Hanna.