Vilken snösmocka vi fick! Från ingenstans var det ett tjockt lager snö och innan det slutade snöa så hade det kommit bortåt tre decimeter. Lyckan för Ida att hon kan få åka pulka igen och jag fick julkänslor när jag och Rickard tog en snöig vinterpromenad igår kväll.
Ikväll har jag varit iväg på mitt näst sista praktikpass på barnakuten. Känns galet att tänka på att jag under utbildningen gjort dryga över nittio praktikpass på fem olika praktikplatser. Jag har träffat fantastiska människor och haft spännande patientmöten. Jag har fått se olika sätt att arbeta på och olika sätt att lösa situationer på. Jag är inte samma undersköterska idag som för två år sedan när jag startade min utbildning. Vilken resa att se tillbaka på! Men jag är definitivt inte fullärd om någon nu tänker det. Oavsett hur mycket man kan om ett område så finns det alltid mer att lära sig. Det tycker jag är viktigt att påminna sig själv om och att vara ödmjuk kring. Man kan lära sig något nytt varje dag om man är öppen för det. Med de orden säger jag godnatt och så hörs vi igen imorgon.
Verkligen onödigt med den nya snön som kom! Ja, det är ju bara min åsikt då, men jag gillar inte vintern 🙂
Låter som du är nöjd med din fortsatta utbildning – och det är så sant … man lär sig nya saker varje dag … bra att ta tillvara på den möjligheten.
Lite onödigt men dottern är glad så då är jag också glad. Ja, jag är så nöjd. Det har varit tufft men snart är jag klar.
Så trött på snön nu. Längtar sååå efter våren.
Visst vore det härligt med vår men får ha snö ett tag till. Det är ju bara februari.