Glad fredag och fem en fredag vecka 13

När jag åkte till jobbet i morse var himlen klarblå och solen var nästan helt uppe. (Bilden ovan är dock från ikväll). Jag blev så glad och fick en härlig energiboost. Helst hade jag velat stanna hemma och ta mig ut i skogen. Men jobbet kallade, har jobbat mina timmar och nu tar jag helg. Det blev en bra avslutning på en vecka med väldigt mycket pyssel.

I går velade jag mellan om jag skulle fredagsvila eller köra fredagsfys. Eftersom jag till slut landade i vilodag igår fick jag allt ta tag i min träning idag istället. I mitt träningsschema har det nu adderats backintervaller. 8*100 meter. Det blev plättlätt så nästa vecka ska jag utmana mig mer. Eftersom det var länge sedan som jag sprang just intervaller i backe fick det bli en mjukstart.

Elisas fem en fredag handlar om uppmärksamhet. Förra veckan deltog jag inte men tyckte det var roliga frågor den här veckan. Var med du också men glöm inte länka till Elisa.

  1. Vad tappar du fokus på oftare än du vill? Vardagens måsten…
  2. Vad går dig oftast helt förbi i vardagen? Hm, det vet jag faktiskt inte. Det är inget som jag tänkt på.
  3. När har du senast haft allas blickar på dig? Jag och A hade en utbildning kring CPAP (ett andninghjälpmedel när lungorna är fulla med vätska) igår. Bortsett från att jag blev så nervös att jag fick totalt hjärnsläpp på första sliden så gick det bra. Men sen är det en massa andra situationer med. På fotbollsplan när jag tar obekväma beslut, på morgonmötet på jobbet när jag som samordnare ska presentera patienter som planeras in, var de ska hamna och så vidare. Med mera såklart.
  4. Vad förtjänar egentligen mer fokus än det får? Vården och allt bra som faktiskt sker. Media fokuserar mest på fallen där det inte gått så bra. Verkligheten ser helt annorlunda ut.
  5. Vad borde du ge mindre uppmärksamhet? Negativa tankar.

Att göra sitt bästa

Jag tittade på en vlogg hos Flora där hon flyktigt lyfte tanken om att göra sitt bästa. Jag tycker att det är intressant att fundera över. För vad är egentligen att göra sitt bästa? Det tänkte jag skriva ett blogginlägg om ikväll. Hur ofta säger man inte till någon ”gör bara ditt bästa”. Tänker spontant att göra sitt bästa inte är statiskt. Det förändras beroende på hur man mår och vilka förutsättningar man har. En dag när man är pigg och utvilad kan ens bästa se helt annorlunda ut än en dag när man är trött, stressad eller har alldeles för mycket i huvudet.

Jag tänker också att man verkligen kan gå all in men ändå misslyckas. Då har man ändå fortfarande gjort sitt bästa men det räckte inte hela vägen. Är det inte rimligt att göra sitt bästa faktiskt också innebär att inte överarbeta eller att pressa sig så man går sönder? Vila, sänka kraven och att kunna säga nej.

Även om förutsättningarna för dagen påverkar hur mycket energi man har så behöver man fortfarande anstränga sig. Finns liksom ingen anledning att göra halvhjärtade försök men det måste finnas en gräns mellan att utmana sig själv och att acceptera dom gränser som finns.

PS: Har visst skrivit om det här en gång tidigare. Om du vill kan läsa det inlägget HÄR. DS

Lite motigt men bra ändå

Vet du att jag skrev tråktorsdag i rubriken men så kom jag på att jag är en dag före. Så det fick bli en annan rubrik. Jag råkade stänga av mitt alarm i morse så jag vaknade den tid jag brukar vilja sitta i bilen. Men jag hann i tid till jobbet. Och väljer att se det positiva: jag fick sova 45 minuter extra. Men det har allt känns på vissa sätt som en tråkig onsdag. Det blåser hårda vindar, det regnar och är allmänt ruggigt. Dessutom fick jag skäll i trafiken för att jag försökte placera bilen i rusningstrafiken utan att stå i vägen för svängande bilar. Det var inte uppskattat för att göra en lång historia kort. Otroligt tråkigt när jag bara försökte visa hänsyn och underlätta för andra med.

Personen tyckte att min placering före övergångsstället var felaktig. Jag skulle enligt personen ställa mig bakom den sista bilen i bilkön. Trots att det innebar att jag hade blockerat korsningen.

Så när jag satt i bilen hem var jag helt säker på att jag bara skulle vila efter jobbet. Men träningslusten föll på så jag joggade en långsam mil. I början hade jag sega ben och ville göra något annat men ju fler kilometrar jag fått till desto lättare kändes det. Benen gick av sig själva och andningen var lugn och kontrollerad. Medan jag lufsade min mil så fixade Rickard en köttfärspaj. Den var väldigt god med både kebabsås och bearnaisesås. Dock inte båda såserna i samma tugga, haha.

En vanlig tisdag i mars

Kanske inte helt vanlig eftersom kroppen min var klarvaken vid halv fyra. Trots det har jag varit pigg idag och inte fått någon trötthetsdipp. Har väl kanske inte haft tiden att tänka på det heller. Haft mycket att pyssla med. Vill också förvarna om att det här inlägget inte kommer att ha någon vidare struktur. Har bara skrivit ner allt som det kommer.

Fick ett litet bryt vid lunchtid idag. Läste min journalanteckning på 1177 och blev lite nedslagen. Har lite tänkt (knäppt nog) att det skulle stå något annat. Fråga mig inte var det kom i från. Klara var snäll och köpte snask och nocco till mig. Det hade hon verkligen inte behövt men jag blev så glad. Bubbisarna slök jag väldigt fort. Bra uppladdning inför kvällens träningspass.

Ikväll var det dags att gå upp en nivå i Rickards träningschema: 5*800 stod på schemat. Jag tyckte dock att det räckte mer än väl med 4*800. Det är stor skillnad att springa i den farten i 800 meter i stället för 400 meter. Men snart kommer även det att kännas lättare.

Fick kommentaren om kortison till mina handleder. Och nej det är inget förstahandsalternativ. Mina handleder ska kureras med handledsortoser och vila så gott det går. Sen om det inte hjälper med vilan så kanske det blir ett alternativ. Men inte än.

”Välkommen till McDonalds, det går bra att beställa”. Ja så kändes det när jag använde headset idag. Det var en sån där dag då telefonen ringde i ett och då blev det för mycket. Bra då att kunna använda headset. Men som sagt, jag känner mig ju som någon som jobbar i driven på McDonalds.

Det har jag förresten glömt att skriva om men nu i mars fyllde min blogg 19 år. Nästa år blir den tjugo, galet att tänka på. Min blogg kommer helt klart följa med länge!

Hur tänkte jag nu?

Glad i hågen gav jag mig ut för att springa ett distanspass. Redan de första meterna kändes benen som tunga träben. Fattade först inte varför men kom sedan på att jag körde ju styrketräning igår kväll. Så jag joggade upp till skogen och tog sedan en promenad. Räckte gott och väl med dessa tre kilometrar. Känns nu som ett misslyckat träningspass men äsch, jag får ta nya tag imorgon. Anpassade kläderna efter löpning så det blev en väldigt kall promenad, nu ”efterfryser” jag.

Note-to-self är att det fungerar alldeles utmärkt att köra styrketräning som sista pass efter ett gäng pass på rad men alltså inte före ett planerat distanspass.

Söndagslistan vecka 12

Det är söndag igen och vilken bra vecka det har varit. Jag är väl inte sådär jätteglad över mina handleder men annars har det varit riktigt bra.

Känsla: Ja som ovan. Vad gäller mina handleder är jag lite orolig såklart. Det är svårt att avlasta men jag kommer väl in i det.

Väder: Veckan började grå, kall och trist men resten av veckan har bjudit på riktigt vackert vårväder.

Veckans träning: Riktigt bra träningsvecka. Jag har känt mig pigg och har fortsatt känslan av att det går framåt. Det ska bli spännande att få springa lopp framöver och få träningen lite mer svart på vitt eller vad man ska säga.

  • Måndag: Vilodag förutom tre kilometers promenad innan jobbet.
  • Tisdag: Sprang intervaller i skogen: 30/30 och 60/60.
  • Onsdag: 7,5kilometer promenad med Rickard.
  • Torsdag: Jag dömde fotboll, DM i flickor 19 och det var riktigt högt och bra tempo. Kul match!
  • Fredag: Gick en fyra kilometer lång promenad runt rosenkällasjön tillsammans med Rickard.
  • Lördag: Dömde en match som huvuddomare.
  • Söndag: Promenad i Viggeby naturreservat tillsammans med Rickard. Matchen som jag skulle ha dömt ikväll blev inställd på grund av att det saknades spelare. Ikväll fick det bli ett pass med styrka och explosivitet. Värmde upp 1,5km på löpbandet.

Veckans larviga: Att en journalist på SVT gör det till världens grej att han fick vanlig hamburgare på Max istället för en vegetarisk. Det är väl bara att be om en ny och sedan gå vidare med sitt liv.

Mina positiva från veckan:

  • I fredags morse var det soluppgång, himlen färgades rosa och över fälten var det dimma. Hade inte tid att stanna men som jag ville föreviga det vackra. Ännu mer fint var det att frosten på vindrutan på bilen var format som ett hjärta.
  • Det var ett sådant fint firande för min pappa i måndags. God mat och trevligt umgänge.
  • Den fina feedback som jag fick efter torsdagens match i DM flickor 19.
  • Jag och Rickard har haft tid att gå på tre promenader tillsammans: i Landeryd, runt Rosenkällasjön och så södra slingan i Viggeby.

Sämsta: Är såklart att jag har ont i mina handleder och är rätt så begränsad just nu. Nu när jag inte kan använda mina händer som jag vill blir jag väldigt medveten om hur mycket man vrider och vänder på sina händer hela tiden. Klä på sig, skriva på datorn, bära tungt (som jag inte får). Ja allt måste anpassas.

Bloggrelaterat: Så på ovanstående tema då. Jag känner ju att jag inte kan skriva lika mycket på datorn. Så jag kommer prioritera att skriva inlägg men under en period inte svara på kommentarerna. Hoppas att det är okej för dig som läser och att du ändå vill fortsätta lämna spår här hos mig även om jag inte kan svara.

Köp: Mina nya löparskor som jag längtar efter att få inviga på riktigt.

Bilder från veckan:

Södra slingan i Viggeby naturreservat

När jag vaknade i morse kände jag direkt att jag ville gå södra slingan i Viggeby naturreservat. Jag och Rickard gick både norra och södra slingan i höstas. Väldigt vackra leder båda två men om jag bara ska välja en så går jag hellre södra slingan. Man kan parkera bilen både vid Viggebystrand och östra parkeringen.

Rickard var såklart inte sen att haka på så vi tog bilen genom vackra Sturefors, Bestorp och Brokind. Otroligt trevlig väg att åka oavsett årstid. Vi parkerade bilen vid östra parkeringen och påbörjade sedan rundan. Det var många som tänkt samma tanke.

Till största delen går rundan på klippor och stig jämte sjön Åsunden. Vackert så man smäller av. Det blev många fotostopp som du kan se.

Vid jaktstugeudden blev då såklart också ett stopp. Här sjöng isen, filmade såklart. Tänkte lägga ut det på instagram senare (@hannafialotta). Häftigt ljud och svårt att beskriva.

Lilla jaktstugan. Här kan man gå in.

Om man vill stanna och elda i jaktstugan och läsa en god bok så finns den möjligheten.

Hur har trädet hamnat så här? Har någon roat sig med att lyfta upp trädet eller är det naturens krafter när trädet gick av? Intressant att fundera över och såklart inga svar.

Fotboll och sol på en lördag

Det har varit en sådan underbart solig marsdag. Lite kall vind men ca 14 grader. Eftersom jag inte jobbar i helgen så kunde jag ta bort min ledighet och istället döma fotboll. Jag fick en match som huvuddomare i östgötacupen för damerna. Det blev premiär för att kunna vara barbent. Matchen bjöd på många mål och inte särskilt många tuffa situationer. Men några frisparkar fick vi blåsa. Hur kul som helst att få döma i team!

En solig fredagspromenad runt Rosenkällasjön

Efter en dag på jobbet var det väldigt trevligt att komma ut i naturen en sväng. Dryga 14 grader, nästan vindstilla och så strålande sol. Skickade mess till Rickard om att ta en promenad och han var såklart inte sen att hoppa på. Han frågade var jag ville gå och jag ville gå vid vattnet. Så han hämtade mig vid jobbet (onödigt att åka i två bilar till promenadslingans start) och så ställde vi bilen vid rödberget.

Rosenkällasjön är en fågelsjö där man kan vandra året runt. Genom åren har sjön dessutom tömts på vatten för att bli av med invasiva växtarter som vattenpest och också för att hålla gäddbeståndet nere.

Idag var dock sjön vattenfylld och vi gick ett varv runt sjön, en promenad på dryga 4 kilometer. Det var så skönt i luften att det gick bra att gå utan jacka. Bron ovan kan man gå ut på men sedan måste man vända och gå tillbaka till skogsstigen som leder oss vidare. Längs med rundan finns flera fågeltorn och platser där man kan ta en liten paus och kika ut över sjön.

Det här är ingen badsjö direkt. Men den ser ju onekligen väldigt trevlig ut på bild.

Roligare kompisar och en rolig match

Godmorgon!

Alltså titta vårtecknet, rabarberna börjar komma upp. Men just nu ser det mest ut som små aliens… Upptäckte också att tulpanerna börjar komma upp. Jag har två ensamma lökar kvar som är säkert tio år gamla. Men upp kommer de varje år. Fast de flyttats runt och blivit allmänt dåligt behandlade.

Igår skrev jag om mina handledsortoser, det är ju riktigt tråkiga kompisar att ha. Idag tänkte jag istället skriva om mina betydligt roligare nya kompisar. Jag har nämligen nya löparskor. Eller rättare sagt, Rickard hittade, jag sa ja, spring och köp. Eller beställ, haha. Den här gången testar jag ett för mig nytt märke som jag bara hört gott om: Hoka. Saucony och Asics har annars varit mina ständiga följeslagare. Skorna jag dömer i är ett par Asics som tyvärr börjar sjunga på sista versen. Men de får allt hänga med ett tag till.

Hur som helst, testade skorna och mina nya korta tights en kortis på löpbandet och både skorna och tightsen får mer än väl godkänt. Skorna har precis den där känslan som jag gillar: lätt och fluffigt. Som att springa på moln alltså. Mer kan jag inte testa dom just nu, hade planen att springa in dom ordentligt på löpbandet ikväll men eftersom jag inte ska jobba i helgen har jag istället fått en extra match på lördag.

Tidigare i veckan så anmälde jag mig till ett ledigt uppdrag: domare i distriktsmästerskap för åldersgruppen flickor 19. Jag fick matchen och igår kväll var det dags. Det var en riktigt rolig match med högt tempo och tufft men schysst spel. Extra roligt var det att jag fick sådan fin feedback av en i publiken efter matchen. Bland annat att jag gjorde en fantastisk match, att det syntes att jag hade roligt och bra pli på tjejerna. ”Ibland kan det bli lite hätsk stämning men du hade bra koll på det”. Jag blev så glad, dels för att matchen kändes bra rent fysiskt. Kändes nästan som under min ”storhetstid” när jag var som bäst tränad. Men jag blev också glad av sådan fin feedback.