Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
I morse var jag så trött men tog ändå en morgonpromenad tillsammans med Rickard. Det var ändå skönt att komma ut och jag blev faktiskt piggare.
Jag har ju pratat i så många år om att jag vill ha en klätterros i rabatten. Idag gjorde vi slag i saken. Jag och Rickard åkte till plantagen där jag på internet sett ut en sort jag ville ha. Men den fanns inte inne så fick bli en annan sort istället.
Skulle jag passa på att shoppa stjärnöga eller daggsalvian? Daggsalvian föll på att den inte tål frost. Shoppade stjärnögat och konstaterade i bilen att jag gjort lite dålig research. Då ska jag komma ihåg i höst att gräva upp den innan första frosten kommer. Den fick sin plats mellan lavendeln och basilikan.
Precis här ska den vara! Men den behöver växa till sig lite innan den kan börja klättra på spaljén.
Äntligen har jag min gula storblommiga klätterros! Det fick också bli en rosa höstaster i samma rabatt.
Ikväll skulle Rickard döma en division fyra match i lilla Krokek. För en väldans massa år sedan dömde jag själv en match här i herrar division fem. Jag vet att planen ligger otroligt fint just vid Bråviken. Följde med i bilen tillsammans med teamet och medan de gjorde sina matchförberedelser passade jag på njuta av utsikten vid vattnet och också ”turista” lite.
Svintuna kvarn. Det har funnits kvarnverksamhet på platsen i över 1000 år. Från början var det en enkel kvarn som drevs av vattenkraft. Man vet inte när Svintuna kvarn byggdes, men man vet säkert att det fanns kvarnverksamhet här under vikingatiden. Drottning Margareta ägde kvarnen 1399 och kom därefter att tillhöra Krokeks kloster för att senare tillfalla Gustav Vasa och kronan. Kvarnen fanns i kronans bruk till 1722 då den såldes till ägaren av Stavsjö Bruk. Mer finns att läsa HÄR om du vill.
Följde bäcken en liten bit. Jag undrar hur långt den går men jag ville inte gå den där ödsliga stigen själv.
Beslutade sedan att ta en sväng bort till Krokeks kyrka. Krokeks gamla kyrka brann ned 1889 och den nya kyrkan i Krokek uppfördes mellan 1895–1896. Ritningarna gjordes av Fritz Eckert. Kyrkan restaurerades 1957 och det gjordes en renovering 1984. Du kan läsa mer om kyrkan HÄR som ligger vackert högt upp på höjden. Dock ingen utsikt över havet men husen längs med vägen låg verkligen fantastiskt fint. Rena drömvyn:
Domarna och spelarna värmde upp. Kolla så coolt de klippt gräset. Snyggt med diagonalklippning, mardröm dock som assisterande när man vill använda gräsklippningen som referenspunkt. Som assisterande domare vill man ha olika punkter att förhålla sig till för att veta att man verkligen ligger i linje med näst siste försvarare.
Så! Dags för match då. Perfekt att kunna sitta uppe på läktaren, då ser jag verkligen allt på ett annat sätt.
Efter matchen gick jag ner till havet igen och väntade på Rickard och teamet. De hade observatör så visste det skulle ta en liten extra lång stund innan de skulle vara klara. Men synd att klaga, det var så fint!
Jet är en person som hela tiden skjuter upp allting. ”Jag gör det senare” är hennes melodi. Men så en kväll efter en halloweenfest blir hon brutalt nerslagen. Hon överlever, bara ett litet problem: slagen mot huvudet har orsakat en fraktur och en liten benbit trycker mot en artär. Hon har sju dagar kvar att leva innan artären brister. Hon bestämmer sig för att försöka lösa mordet på sig själv.
Jag hade inga förväntningar alls när jag började läsa ”inte död riktigt än”. Holle Jackson är en helt ny författare för mig. Därför blev jag positivt överraskad av hur snabbt boken fångade mitt intresse. Redan från början byggs en stark spänning upp, och eftersom Jet bara har sju dagar på sig att hitta den som försökte döda henne blir varje kapitel intensivt och viktigt.
Det jag gillade mest med boken var huvudpersonen. Jet är verkligen inte perfekt – hon är envis, impulsiv och gör helt klart dåliga val. Som vem som helst alltså men det gör henne också trovärdig och väldigt lätt att känna med. Jag gillade också hur författaren hela tiden presenterade nya ledtrådar och misstänkta personer. Flera gånger trodde jag att jag hade listat ut vem gärningspersonen var, men då kom en ny vändning som fick mig att ändra mig.
Det är en lättläst bok och Holly lyckas verkligen fånga mitt intresse från början till slut. Jag gillar också att man får lära känna karaktärerna. Det är inte bara Jets kamp mot klockan i fokus.
Inte död riktigt än en välskriven och underhållande thriller som jag tyckte var svår att lägga ifrån mig. Vill du ha en spännande och lättläst thriller där inget är som det verkar tycker jag helt klart du ska läsa boken.
Idag skulle vi egentligen åkt till mina föräldrar för att fira examen och min brors födelsedag. Men sjukdom kom tyvärr i vägen så vi var tvungna att stanna hemma. Tyvärr, blev så besviken men sjukdom kan man inte rå för på något sätt. Mamma hade dock hunnit förbereda en massa mat så efter storhandling åkte vi förbi och hämtade potatis och kyckling. Smashade potatisen, duttade olivolja, salt, peppar, riven ost och så in med det i ugnen. Blev så galet gott!
Rickard hade tänkt att klippa gräset innan vi åkte till Gotland. Men så regnade det så sköt upp det. Igår när vi kom hem så hade tistlarna växt så det knakar. Vid staketet var högt gräs och, ja det såg allmänt vildvuxet ut. Men nu är mattan klippt och tistlarna är ett minne. Tills de växer upp igen vill säga.
Det var inte jag som tog initiativ till att byta ut de tjocka stockarna som vi haft i rabatterna till något annat. Det var Rickards idé. Tyckte det skulle bli trevligt med vitt staket, matchar knutarna på huset. Men det var inte helt lätt att att få ner staketen då det är sand och sten under jorden.
Jag är nöjd! Nu vill jag bara ha fler växter i rabatten.
Min lilla rosbuske har tagit sig i år. Förra året var den betydligt tanigare.
Jag ville springa ikväll så jag och Rickard gav oss ut tillsammans. Men jag konstaterade snabbt att det bara var huvudet som ville springa. Mina ben var faktiskt rätt så opepp. Det borde jag ju vetat, efter Gotland är jag alltid väldigt trött. Det tar verkligen på krafterna. Men fem kilometer blev det och till kvällsmat fick det bli enkelt: korv med bröd. Vi har också köpt en massa frukt då S önskat fruktsallad. Det blir perfekt till andra halvlek av matchen mellan Argentina och Österrike. Det är en hetsig historia.
Idag på morgonen så har jag och Rickard varit inne och lämnat in min bil på verkstan. Slog mig att det här är tredje året på rad som vi har problem med bilar lagom till semester. Förra året så var det kamremmen på min bil och en fönsterruta på vår andra bil som blivit sönderslagen. Säkerligen av en sten från när ett trädgårdsföretag trimmade gräset på parkeringsplatsen. Året innan så körde samma trädgårdsföretag in i vår bil bakifrån. Då var den helt ny och kostade ungefär 130000 att laga. Då var vi glada att det var en leasingbil och att det inte var vårt fel. Håll nu tummarna att det inte behöver bli en väldigt dyr reparation.
PS: Rubriken fick jag från att jag pratade med mamma i telefon och berättade att Agda är inlagd på verkstan. Så talar vårdpersonal, haha. DS
Allt det roliga har ett slut och borta bra men hemma bäst sägs det ju. Och jag kan hålla med om det första och jo visst är det skönt att vara hemma med. Det är inte Gotland men jag tycker väldigt mycket om vårt lilla radhus med. Mitt hjärta är verkligen på två ställen.
Det finns gott om rabbisar på Gotland, men frågan är om det här ovan inte är en hare. Har zoomat och fotat genom fönstret, därav dålig bild.
I morse vaknade jag tio minuter innan klockan ringde. Innan dess hade jag svårt att sova, inte på grund av skränande fiskmåsar den här gången utan för att det var så varmt i rummet. Öppnade fönstret och fick in lite kallare luft. Vi åt frukost och så var det det ”roliga” kvar: städa stugan och packa alla grejer.
Blå Jungfrun utanför Öland.Här närmar vi oss Oskarshamn. Vi satt i fören på första raden och hade fin vy över havet. ,
Vi kom ner till hamnen i god tid innan båten skulle gå. Resan gick så fort, helt plötsligt var vi framme i Oskarshamn. Vi stannade och åt mat på Mister York, riktigt goda hamburgare måste jag säga. Sen kom nästa fråga: vilken väg skulle vi ta hem? Det finns en lite längre väg och då skulle vi slippa vägarbetena på den vägen som vi brukar ta. Till slut valde vi att ta den längre vägen och det gick faktiskt väldigt smidigt hem.
Känsla: Glad såklart men också lite vemodigt. Sommarens semester på Gotland är till ända. Många fina minnen men längtan tillbaka är alltid stor.
Väder: Veckan började med regn, i onsdags var det rejält kyliga vindar men från och med i torsdags kom värmen. Midsommarhelgen har bjudit på högsommarvärme.
Veckans träning: Två rena löppass har det blivit men jag kan inte direkt säga att det varit en lugn vecka. Fullt ös med fysisk aktivitet på andra sätt såklart.
Måndag: Vilodag
Tisdag: Sprang Modine Söderköpings stadslopp, fem kilometer.
Onsdag: Vilodag
Torsdag: Tränade inte men var ute på utflykter med familjen så fick jag ihop mina dagliga steg.
Fredag: Sprang 7 kilometer tillsammans med Rickard.
Lördag: Vi gick en 7 kilometers runda med barnen.
Söndag: I skrivande stund ingenting men vi ska ta en promenad sedan när det är lite svalare.
Mina positiva från veckan:
Så fina dagar tillsammans med familjen på Gotland.
Haft finväder och sett så vackra vyer.
Det var väldigt roligt att titta på fotboll tillsammans med Rickard i Visby.
Tog mig runt stadsloppet i tisdags på under trettio minuter.
Veckans villhöver: Det här setet med bord och stolar. Det matchar dessutom färgen på vårt hus rätt så väl. Jag vill också ha de där blå tightsen med jordgubbar på från Stronger.
Fundering: Hur lång tid tar det innan huvudet släpper tankarna på jobbet?
Bilder från veckan: Eftersom vi precis kommit hem från Gotland kan jag lägga ut hur många som helst. Tänker att jag tar mina favoriter från veckan.
Veckans jag: Rosa, blått och grönt var färgtemat. Och så lite svart, lite lila och så lite gult.
S ville ha glass så vi tog bilen tillsammans till Visby innerstad. Varken A eller I ville följa med. Vi hittade en kvällsöppen glasskiosk och köpte en varsin kula gotländsk glass.
Jag tog gräddglass med saltkola. Väldigt god smak men rätt dyrt med fyrtio spänn för den där lilla kulan. 43 om man väljer att äta där. Vyn vid glasskiosken var så fin:
När vi kom tillbaka till stugan så gick jag och Rickard ner till havet en sväng, satte oss på en bänk och bara nöjt av vyn. I några minuter iallafall. Sen började det krypa lite i mig.
PS: Klart jag såg Sveriges match mot Nederländerna och den var ju inte så kul. DS.
Idag är sista dagen på ön och imorgon tar vi morgonbåten hem. Jag är inte redo än. Förr tyckte jag fem dagar var mycket men nu tar det roliga slut på ett kick. Vad skulle vi då göra sista dagen? Inget av barnen kände för att åka till Tofta och bada. Så valet föll på en rundslinga i Herrvik som ligger i Östergarnslandet, ca 5 kilometer från Katthammarsvik. Herrvik är en otroligt trevlig småbåtshamn och fiskeläge. Tre kilometer härifrån hittas även Grogarnsberget, jag ville åka dit men vägen var allt annat än bilvänlig så vi vände. Vill man inte vandra finns det en trevlig hamnkrog och ett par museum.
Så åter till rundslingan då. Vi började med att gå uppför klinten, utsikten var hisnande och man såg bort till ön Östergarnsholm. Där finns fyra stycken fyrar varav en är i drift fortfarande. HÄR finns lite information om man vill läsa om fyrarna som finns på ön.
Jag njöt av utsikten och vågskvalpet.
Lite historia längs med slingan.
Minnessten till minne av den tyska minikryssaren Albatross som skadades 1915.
Det är en otroligt lättvandrad runda! Efter sträckan på klinten så går leden längs med en bred skogsväg. Underlaget är varierande men mest grusväg. När man kommit ungefär halvvägs gör leden en vändning och man går samma väg tillbaka. Om man vill, vill säga. Vi följde appen Alltrails markering och gick då sista kilometerna längs med en bilväg.
Ja det undrade jag över i natt. Det var varmt i rummet så öppnade fönstret och då blev jag istället störd av skränande fiskmåsar. När sover dom egentligen? Ungdomarna sover fortfarande, jag och Rickard har både hunnit äta frukost, titta på ett par avsnitt av sommaren med släkten och tagit en promenad bort till Snäck och klättrat på Korpklinten.
Jag brukar inte vara nojig när jag klättrar upp på klintar men stigen vi hittade gick precis vid stupet. Vägen ner var betydligt enklare och säkerligen den som rekommenderas när man ska klättra upp dit…..
Fyrtio meter upp ser man rätt så långt.
Betydligt lättare väg ner, trappa och stig.
Alltid rasrisk vid klintar! Däruppe var vi.
När vi började vår promenad var det riktigt hett. Funderade över om vi kommer orka något annat än att hänga på stranden. Men på vägen tillbaka till stugan kom det riktigt kalla vindar. Har känslan av att det kommer bli betydligt svalare senare idag. Men vi får se.
Det har varit riktigt fint väder idag. Passade bra att då åka till Tofta och bada. Med andra ord så kan jag sätta check på årets första dopp. Förra året var det inte ens tolv grader i vattnet men jag doppade mig till slut ändå. Idag var det strax under 17 men det tog evigheter att komma i. När vi väl doppat oss fick det bli vattenkrig. Hur kul som helst.
Efter badet så fortsatte vi färden vidare till Klintehamn. Åkte ner till hamnen och strosade runt. Drömde oss tillbaka till Stora Karlsö, långt bort i bakgrunden kan man se både Lilla Karlsö och Stora Karlsö.
På vägen tillbaka åkte vi förbi Kovik. Jag ville så gärna stanna och fick verkligen känna av historiens vingslag. Kovik är ett fiskelägesmuseum som grundades 1950 av konstnären Erik Olsson, lantbrukaren Edvin Norragård och fiskaren Helmer Larsson, alla var från Sanda. Man har flyttat dit små bodar, utrustning och gamla fiskebåtar från andra fiskelägen på ön. Bilderna ovan är Koviks kapell som är till minne av de gotländska fiskare som försvunnit till havs. Kapellet uppfördes 1963 och är öppet dygnet runt. Vill du veta mer om kapellet finns lite historia HÄR.
När vi kom hem åt vi jordgubbar och glass. Perfekt midsommarfika tycker jag. Har du haft en fin dag?
