Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Det märktes direkt när jag åkte hem från jobbet att det är vintertid. Det var inte alls lika ljust vid samma tid igår. Jag har haft en bra dag på jobbet, en bra måndag helt enkelt. När jag kom hem vilade jag en stund och sedan tog jag tag i min träning. Imorgon ska jag och Rickard iväg på en grej så då kommer det inte bli någon träning alls. En trevlig grej är att min skada knappt känts något alls idag, trots att jag sprang i en tuff bana igår. Jag vågar nog helt klart springa med domarklubben på onsdag. Hela hösten har jag velat träna med domarklubben men har ju som du vet fått avstå.
Upptäckte nu när jag laddade upp min bild att kollage i rörlig bild som skapats i appen PicPlayPost kan läggas upp här på bloggen. Men jag använder gratisversionen så upplösningen blir därefter med.
Känsla: Jag är så nöjd med min vecka på alla sätt och vis. Fått vara med om lite nytt på jobbet och bara haft det allmänt bra. Fint!
Väder: Hela veckan har varit grå och trist. Sådär kul måste jag säga. Fulhöst som Madeleine säger….. Jag kan bara hålla med.
Veckans träning: När jag ser tillbaka på veckan känns det som en väldigt lugn träningsvecka. Men jag har två pass med fokus på explosivitet och lite annat smått och gott.
Måndag: Fyra kilometers promenad och på kvällen fick jag till mitt pass med styrka och explosivitet.
Tisdag: Promenad runt sjön mäseln tillsammans med Rickard.
Onsdag: Vilodag
Torsdag: Vila
Fredag: Ett pass med styrka och explosivitet
Lördag: 35 minuter stretch och en kort promenad med Rickard. Joggade tio minuter för att få igång kroppen.
Söndag: Sprang Höstfemman i Åby.
Mina positiva från veckan:
Trevlig fredag tillsammans med Marcus och Kevin. Spelade spel tillsammans och S och A var med. Därefter tittade jag, S och A på film tillsammans. Hur trevligt som helst.
Jag är riktigt nöjd med känslan under dagens lopp. Sprang långsamt men så kändes det inte. Är det ett tecken på att vara vältränad kanske. Eller tvärtom-
Kändes väldigt roligt att få hjälpa överläkaren med en grej. Jag var så nöjd efteråt.
Är glad att jag och Rickard kom ut på en skogsrunda tillsammans även om vädret inte var det roligaste.
Regnigt, halkigt, backigt och geggigt. Det var väl ungefär så jag förväntade mig dagens höstfemma. Eller jag hoppades på att slippa regnet i alla fall. Det gjorde jag inte. Det var jag, Rickard och A som åkte iväg för att springa årets näst sista lopp. Sprang höstfemman första gången 2012 men har inte sprungit alla år sedan dess. Ibland har det krockat med skador, ibland med jobb och vissa tillfällen med fotbollscup. Ett år lyckades jag med bedriften att komma på en åttonde plats och springa in på drygt 28 minuter. Det har jag bara gjort en gång. Vi gjorde som vanligt att vi tog en kort promenad efter att ha hämtat ut nummerlapparna. Benen kändes hur sega som helst. Hur ska det här gå egentligen tänkte jag.
Tittade som vanligt på starten när de små telningarna sprang i väg. Uppvärmning! Jag gjorde ett halvhjärtat försök att hänga med på den officiella uppvärmningen. Var orange upptill och grå tights nedtill.
Idag hade jag som mål att inte gå något i den första långa och jobbiga uppförsbacken och komma under 35 minuter. Jag lyckades med det första målen i alla fall men kom inte under 35 minuter. Så helt klart det långsammaste loppet någonsin. Men å andra sidan bjöd banan heller inte upp till några snabba tider. Det var geggigt, halt och rötter/stenar gjorde det förrädiskt halt.
Här är skyltarna ”bakochfram”. Fem kilometer kvar är ju inte så kul att få läsa.. Dessa 300 meter känns bokstavligt oändliga. Efter den här sista backen finns det inte mycket kräm kvar i benen för att orka spurta. Äntligen mål! Blev väldigt blöt men väldigt nöjd med känslan!
Tur jag inte kladdade på smink, det hade runnit överallt….. Jag är väldigt nöjd med hur kroppen kändes. Det här är ett av de backigaste loppen i Östergötland som jag sprungit. Mjölksyran kommer som ett brev på posten. Något som gjorde mig glad är att känna att all styrketräning som jag tränat under hösten verkligen gjort skillnad. Jag var långsammare än förra året men känslan var bättre och det är det jag tänker fokusera på.
Idag skulle S till frisören. Han ville väldigt gärna ha skjuts och då passade jag och Rickard på att ta en promenad tillsammans. Vi bjöds på mulet väder, rätt så rå luft men i alla fall inget regn. Vi gick ner till stångån, fortsatte längs med ån en sväng, knallade sedan förbi platsen för gamla anrika folkungavallen som det inte finns något kvar av. Bara en mur finns kvar som avslöjar att det funnits något annat än Linköpings nya simhall och ett stort lägenhetskomplex. Den som byggde Folkungavallen hade nog vänt sig i sin grav om han visste.
Minns så väl när LFC skulle ta emot Umeå, sista matchen för säsongen och extremt avgörande. Det är bra med bloggen, gick tillbaka i bloggen och såg att det var 31 oktober 2009. Jag och ett gäng damdomare var där, fick träffa Jenny Palmqvist och Anna Nyström, damdomare som nu lagt pipan respektive flaggan på hyllan. Linn Andersson skulle gått som fjärdedomare i den här matchen, huvuddomaren skadade sig på uppvärmningen och Linn fick göra sin debut som domare i damallsvenskan. Hon gjorde det med bravur, fatta vilken press, inför 10000 åskådare döma en sådan viktig match. Just det, vi ska inte glömma att Marta då spelade i Umeå.
Så efter att vi gått förbi folkungavallen knallade vi förbi jättegrytorna på Kittelberget. Gick hit förra vintern men då var det kolsvart mörker och totalt omöjligt att se något alls. Passade på idag när vi ändå hade vägarna förbi. Tycker det här med jättegrytor är ett sådant häftigt fenomen.
När blev jag och Rickard egentligen tillsammans, det är frågan. Jag brukar säga 26 oktober 2004 och Rickard säger den 26:e oktober. Vem som har rätt? Ingen aning. Jag kan inte heller gå tillbaka till mina gamla dagböcker och få svaret för jag har inte skrivit något just ”rätt” dag. Så vi har bestämt att 25:e är vår dag. Tjugoett år tillsammans och som S sa ”ni har varit tillsammans hela mitt liv”. Och i princip har han rätt. Han var ju en bebis när jag och Rickard blev tillsammans. Det har firats med tårta och hockey.
Efter Marcus och Kevin åkt hem igår så började jag titta på matchen mellan Spanien-Sverige. Det var en deppig historia där Sverige låg under med 3-0 redan i första halvlek. Under tiden första halvlek var igång så tränade jag mitt styrke- och explosivitetspass. Blir så glad nu för tiden när jag kör det där passet för känner verkligen att mina fötter har blivit snabbare och jag orkar fler repetitioner.
S ville titta på film så det gjorde vi istället för att se fortsättningen på matchen. Filmen som valdes var ”the pursuit of happiness”, en fin film baserad på Chris Gardner och hans kamp för att få ett jobb och en bättre framtid för sig och sin son. Riktigt bra film. Efter filmen så gick jag och la mig och sov ända till åtta idag. När jag vaknade längtade jag efter att få sträcka ut kroppen på mattan. Stretchade 35 minuter och idag kändes kroppen glad. Inga problem med andningen och jag känner mig så där härligt avslappnad nu. Blev verkligen påmind om hur gott det känns att stretcha. Har ätit frukost och tänkte besöka blogglandia.
Favorit Verkligen ingen favorit men känner att den behövsDet räckte med den här lilla lutningen framåt för att mina baksidor skulle protestera.
Kommer du ihåg att jag fick olämpliga kommentarer här på bloggen? Det slutade med att jag installerade ett tillägg där jag kunde blockera ett stort spann av ip-adresser. Men det innebär också att personer som inte har något alls med dumheterna att göra också blir blockerade. Utan att ha gjort ett dugg. Jag vågar faktiskt inte ta bort blockeringen för jag kan också ha koll och se att personen fortfarande försöker komma in min sida.
Det har varit en sådan grå och trist dag. En sådan där dag då det aldrig blivit riktigt ljust. Dessutom har det regnat hela dagen, hur trist som helst. Dagens guldkorn är dock fredagsfikat, fick hjälpa överläkaren med en grej och så ikväll har Marcus och Kevin varit hos oss. Vi åt jättegod kycklinggryta som Rickard lagat och så har vi spelat spel tillsammans. Trevligt värre! Kvällens övriga planer är att få till ett sent kvällspass och såklart titta på Spanien-Sverige.
Säg hej svejs till Maja.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem enfredag.
1.Vilken var den senaste platsen utanför din stad du reste till? Det får bli när jag och Rickard åkte till metropolen Finspång för att gå runt sjön Mäseln. 2. Var kommer du åka härnäst? Jag ska gå en kurs i november så då blir det en liten tripp till Jönköping. 3. Vad behöver du en paus från? Hm, lite allt möjligt. Just nu skulle jag säga min skada. Den har jag dragits med sedan i maj. 4.Om någon frågade vart du är på väg – vad skulle du svara utan att tänka? Framåt. 5. Hur flyr du vardagen? Jag har använt min pilates för att komma bort från vardagen. Nu skulle jag säga att jag flyr in i min stretch. När jag kan andas vill säga. Jag får också en paus genom mina besök hos mina bloggkompisar, tid tillsammans med Rickard i skogen eller vad vi nu kan tänkas hitta på.
Alltså jag har varit så sugen på godsaker hela dagen. Så där så jag nästan gick till 7eleven för att köpa väldigt dyrt godis. Det får bli en skål med snaskigheter ikväll istället. Säger helt klart ja tack till förra helgens godisskål. När jag skriver det här inlägget är Rickard i affären och plockar ihop en påse åt mig. Får vi se vilka sorter det blir. Jag är otroligt bortskämd med en snäll man som gör allt för mig. Som att gå och köpa godis åt mig när jag är trött efter en dag på jobbet.
Nu känns det verkligen som att den tråkiga delen av hösten är här. Det har varit grått och regnigt hela veckan och det känns inte alls särskilt inspirerande. Det kommer bli en lång väntan tills de ljusa dagarna kommer åter. Det är tur det snart är adventstider så jag får ta fram lite mys-belysning.
Jag städade och röjde undan i köket och då fick jag en massa tankar kring ett inlägg jag ville skriva. Tänkte att det där kommer jag ihåg. Det gjorde jag såklart inte så jag får ta en liten annan vinkling än vad jag tänkt mig från början. Men grunden blir nog ändå densamma.
När jag var på jobbet så pratade jag och M om en sak. Vi pratade kring en sak och då kom det upp det här med självledarskap. Det är ingenting jag som jag särskilt aktivt funderat på. Har väl hört det lite löst vid något annat tillfälle med. Tänkte spinna vidare lite på det: Hur kan jag leda mig själv i vardagen är väl kontentan.
Jag tänker att det egentligen inte behöver vara så stort eller komplext. Det behöver inte handla om att försöka vara sin egen chef eller det där kravet om att alltid ha full koll på allting. Kanske lite mer om att vara medveten i vardagen, att saker och ting inte händer utan att jag ha lite ambition att styra mer själv. Sen fattar jag med att det inte går att ha full kontroll på allting men just att försöka.
En spontan lista när jag funderade blev det här:
att ta en paus när jag är trött och inte bara köra på.
att välja hur jag reagerar när saker inte alls blir som jag tänkt mig.
en påminnelse om vad som är viktigt just nu.
Kanske självledarskap handlar en del om att stanna upp och välja hur vill jag agera och vad behöver jag just nu. Låter ju otroligt enkelt i teorin men precis som det här med att inte låta negativa tankar ta över så kräver också det här sättet att tänka en hel del eftertanke. Hur lätt är det inte att låta andras förväntningar får styra eller att det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten.
Min slutsats blir vad behöver jag just nu för att må bra eller göra ett bra jobb. Ja lite beroende på situation helt enkelt.
Jag och Rickard gav oss ut på en skogsrunda idag, trots det trista vädret. Ju närmre målet vi kom, desto mer började det regna. Hade ju varit smartast kanske att kolla vädret innan vi gav oss i väg…. Men i skogen var det helt okej ändå. Det här var nog årets sista skogsrunda. Det var lerigt och de där hala löven som är överallt gör det en aning förrädiskt. Vi tog bilen till Mäseln för att gå rundslingan där. Det står lite olika hur lång leden är men vi fick det till 6 kilometer.
Vi parkerade vid Mäselns badplats och började följa de orangea skyltarna. Leden beskrivs som relativt lätt och det kan jag väl hålla med om till största del. Men på sjöns västra sida är granskogen angripen av granbarkborrar så man går verkligen på egen risk. Uttrycket över stock och sten har nog aldrig stämt så bra…. Mest stock då… Det var långsamma första 500 meter. Ett tag funderade jag över om det varit bättre att vända. Vissa träd fick vi klättra över och andra var enda sättet att krypa under. Vill inte gå där en riktigt blåsig dag kan jag säga.
Det gick inte att missa var vi skulle gå. Pilen är snyggt gjord måste jag säga. Snart kom vi ut på lite lättare mark. Stigen snirklade sig fram och överallt satt varningskyltar om skjutbana. Tänker att det är för att man inte ska lämna leden.
Hade gärna följt ravinen för att se hur den såg ut längre fram. Fick dock en släng av feghet eftersom det var tydligt var vildsvinen bökat. Det är konstigt det där. Jag vet att det finns vildsvin i skogarna men så länge jag inte ser spåren efter dom så tänker jag inte på det.
Efter skogspartiet kom vi ut på en lång rak grusväg som jag trodde aldrig skulle ta slut. Men till slut skulle vi svänga av och fortsätta på elljusspåret en bit. Där var det lite klurigt för andra delar av elljusspåret korsade vägen och det var inte tydligt utmärkt var man skulle gå. Det löste sig bra, vi chansade åt ett håll och snart hittade vi de orangea markeringarna igen.
Tur jag gick ut igår för idag är inte vädret så värst inspirerande. Ser ut som att det ska börja regna när som helst. Det är också det vädret SMHI lovar. Mina lediga dagar har tajmat dåligt med Rickards arbetsschema så som det ser ut just nu blir det inga härliga skogspromenader de närmsta dagarna. Det leder mig osökt in på sådant jag tänker på och längtar efter just nu.
Söndagens dryga timme på fotbollsplan har gjort att jag längtar mer än någonsin att få vara ute på fotbollsplan. Oturlig tajming måste jag säga eftersom säsongen nu är över för i år. Kanske blir lite träningsmatcher och cuper framöver men annars är det först i februari jag kommer få döma fotboll igen.
Att få träna och bygga styrka och springa bättre på löptestet nästa år. Hoppet lever kvar att få döma i team igen. Igår kväll tränade jag mitt styrke- och explosivitetspass och den ofrivilliga vilan jag hade under förkylningen hade inte gjort mig svagare. Det är jag glad över!
Jag längtar ut i skogen. Med tanke på dagens trista väder skulle jag tagit promenaden i skogen igår istället med Rickard. Vi båda prioriterade dock träning och det var såklart rätt prioritering att göra just igår. Men idag längtar jag efter skogsluft.
