Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Något som är väldigt uppskattat är när jag och Rickard kommer till hans jobb och sjunger. De boende som varit med ett tag nu frågar ofta när vi ska komma nästa gång. Vi har 21 låtar, idag valde vi att ta bort den klassiska sången tänd ett ljus då det inte kändes bra i förmiddags när vi sjöng. Men en av de boende hade minsann koll på att vi inte sjungit den sången och önskade att vi sjöng tänd ett ljus. Det gjorde vi såklart. Efteråt stannade vi och fikade med tanterna och farbröderna. Så mysig stund.
Jag vaknade vid fem, högst onödigt, hade velat sova till klockan ringde iallafall. Känner helt klart att jag vaknade på fel sida, kände mig grinig och dann. Men inget som inte lite frukost och Luciamorgon kunde råda bot på. Tycker årets luciatåg var väldigt vackert och stämningsfullt. Kören sjöng en av mina favoritjulsånger: klang min vackra bjällra.
Bitte har idag skrivit ett inlägg om hur det traditionella Luciafirandet provocerar. Själv är jag väldigt traditionell av mig. Jag personligen vill ha ett Luciatåg med lucia, tärnor och stjärngossar. Tomtar och pepparkakor kan också få vara med på ett hörn. Precis så som Luciatåget var när jag var barn.
Uppdaterat 14/12: Jag och Bitte tycker egentligen lika. Men jag inser att mina rader ovan är lite missvisande. Hennes inlägg handlar om hur det traditionella Luciafirandet provocerar kulturskribenter. Hon själv vill fira Lucia på det traditionella sättet som vi alltid gjort. Utan en massa politisk korrekthet. Låt Lucian vara liksom.
Det är fredagen den trettonde idag så Elisas fem fredagsfrågor handlar om tur och otur.
Har du någon gång haft en lyckodag där allt gick rätt? Ja såklart. Men mest är det väl dagar där något litet strular.
Har du någonsin upplevt något riktigt oturligt på en fredag den trettonde? Nej, jag brukar tänka att det som eventuellt händer på fredagen den trettonde lika gärna kunnat hända en helt annan dag.
Vilka är dina tankar om skrock, som att gå under en stege eller att en svart katt korsar din väg? Nej det tror jag inte på. När jag gick i gymnasiet så gick jag en hästlinje. Den här händelsen hände en helg när jag jobbade. Vi hade gjort allt stallarbete och skulle ge oss ut och rida. Jag rider på en A-brunn. På hemvägen stack min häst och jag ramlade av och hamnade med foten under mig.
Har du någon gång undvikit något för att du trodde det skulle ge otur? Efter händelsen ovan så undvek jag A-brunnar. Nu håller jag inte på på det sättet.
Tror du på karma? Mitt direkta svar är nej men jag måste berätta en sak kring temat. Det här hände när jag jobbade på Kvarnbacken. Jag skulle gå in med frukost till en av de boende. Jag gick förbi tv:n precis när en person skulle skrapa triss. Jag utbrister väldigt missunsamt ”att det minsann bara är pensionärer som vinner i triss”. Direkt efter jag sagt det så välter glaset som står på brickan så jag hade saft överallt… Slump eller karma, ja det beror ju på vad man tror på.
I måndags tränade jag ett riktigt tufft hiit-pass som jag hittade på Youtube. Tyckte det var ett riktigt bra men jobbigt pass. Tänkte att det skulle vara en bra ersättning för mitt styrke- och explosivitets-pass. Men idag kände jag mig mer otränad. Alltså att passet i måndags inte alls hade samma typ av fokus som jag söker när jag vill träna upp min explosivitet. Så ikväll sprang jag först intervaller på löpbandet: 3*500 meter där jag delar upp femhundringen i två delar: 300+200 meter. Min fart i dessa intervaller brukar alltid vara 300 meter i 5 minuter/km och 200 meter i 4 min km. Det brukar verkligen kännas i kroppen och jag orkar inte göra särskilt många.
Efter löpningen tog jag fram min skivstång, hopprep och stepbrädan. Det blev mina sedvanliga övningar, 30 sekunder hårt jobb och 30 sekunder vila. Enligt nedan:
höga knän på stepbrädan
utfallssteg framåt och bakåt
upphopp
knäböj
marklyft
hoppa hopprep
Kommer garanterat att ha träningsvärk imorgon för kändes rejält. Tidigare veckor har jag bara gjort fyra set men idag la jag på ett så det blev fem varv. När jag var klar var benen helt skakiga. Efter träningen fixade jag mat åt barnen, Rickard hade varit snäll och förberett åt mig så behövde bara koka pasta. Maten inmundigades med god aptit och därefter sträckte jag ut på mattan i 45 minuter. Det gjorde verkligen ont överallt. Därför behövde jag det säkert extra mycket.
Det här med motivation är intressant att fundera över tycker jag. Jag kan vara totalt omotiverad och inte vilja röra på mig en centimeter. Men så hittar jag rätt knapp att trycka på och jag får energi. Hjärnan är rätt så lättlurad. Det gäller bara att hitta rätt knappar. Mina kan exempelvis vara att tänka:
”Du behöver bara springa en kilometer”. Av bara farten blir det några till och motivationen kommer ofta av att börja.
”Om du tränar idag så slipper du träna imorgon”.
Ibland fungerar det att tänka ”det är inte jobbigt, du bara tror det”.
I nerförsbackar tänka ”vila, vila, vila” och låta benen rulla.
Under tiden jag tränar så funderar jag ofta på varför jag utsätter mig för det när det är så jobbigt. Hur många gånger har jag inte velat strunta i allt vad träning heter och ”vila mig i form”? Men det spelar ingen roll hur tungt det är under tiden. Jag hittar på något sätt alltid motivation om det är planerad träningsdag och jag på förhand bestämt att jag ska träna. Att träna fast jag inte vill ger på något sätt motivation. Jag tror nämligen inte att det går att vänta på motivation, det är bara att börja!
Min dag startade med att jag sträckte ut på mattan trettio minuter. Somnade tidigt igår och kom därför upp ur sängen i bra tid för att hinna med alla morgonbestyr, inklusive att stretcha. Att starta dagen med stretch kändes riktigt härligt för kroppen och gav mig en god start.
Även idag har vi haft utbildning och imorgon är sista dagen för den här gången. Jag lär mig något nytt vid varje tillfälle. Passade på att flexa lite tidigare efter sista tillfället och gjorde mig iordning för att gå på julbuffé tillsammans med jobbet. Velade mellan klänning eller byxor. Fördelen med brallorna var att jag kunde ha mina gympaskor utan att det syntes tydligt. Men klänning är ju klart finare. Eller? Till sist föll ändå valet på klänningen. Letade upp mina bruna högklackade stövlar som jag inte använt på flera år. Konstaterade att jag fortfarande tycker om stövlarna men det är ju lite stelt att gå i högklackat när jag inte är van vid det.
På vägen till julmiddagen fick jag också en knäpp tanke. Såg framför mig hur jag skulle snubbla på mina egna fötter, spilla julmat överallt men också få klänningen helt på sné…. Jag höll mig på benen men jag tror att jag kommer ha ont i fötterna imorgon.
Vi åt julbuffé på Scandic i city. Det fanns ett gäng varma rätter, gott bröd, massor med grönsaker och andra godsaker. Det mesta var gott men också smaker som jag inte är van vid. Tex hjort till varmrätt och så fanns det kolor med smak av ingefära. Det trygga var skumtomtarna och polkagrisarna. Det smakade som det skulle. Broccoli som smakar sött var ju också lite ovant. Jag vet inte, lite sockerpolis är jag väl kanske för jag tycker inte grönsaker ska smaka sött. Hur som helst var det en väldigt trevlig kväll och skojigt att få hänga med kollegorna.
Idag har jag jobbat veckans första pass. Jag var inte på vårdlag utan vi instruktörer hade veckans första pass med HLR för kollegorna. Lär mig massor vid varje tillfälle! Dagen avslutades med möte för undersköterskorna.
När barnen var små var vi alltid klara med julklapparna vid den här tiden. När jag kom hem från jobbet fick det bli lite julklapps-shoppande från nätet. Det är trist med butiksdöden men jag ska erkänna att jag är rätt dålig på att gynna butikerna. Det är så smidigt att kunna klicka hem det man behöver från nätet. Särskilt den här tiden när det är smockfullt i butikerna. Efter shoppandet övade jag och Rickard för det vanliga sångtillfället på Rickards jobb. Visst sitter sångerna i ryggmärgen nu efter all övning och alla framträdanden men det är inte dumt att sjunga igenom låtarna ett par gånger innan. På repertoaren står bland annat oh helga natt, julen är här, en stjärna lyser så klar och en hel massa gamla godingar. Brukar vara mycket uppskattat så det är roligt.
Jag hade inte tänkt träna idag, planerade för ett pass imorgon men så kom jag på att jobbet bjuder på julbuffé på kvällen och jag jobbar på dagen. Inget tillfälle för träning med andra ord. Så jag behövde träna idag. Det börjar dra ihop sig. Idag kom inbjudan till 2025 års fortbildning. Det innebär också att jag vet när löptestet ska springas för testet ska springas under kursen. För dig som är ny här kan jag berätta att testet är upplagt så här: springa 40meter*6 på max 6,8 sekunder. Man börjar alltid med sprinten och när sprinten är avklarad så springer man 75meter*44 på tid såklart. För min nivå ska man springa 75 meter på 24 sekunder och vila 22 sekunder. Något sådant iallafall. De långa intervallerna i det tempot är inget problem. Min akilleshäl är sprinten. Det är också snabbheten som jag fokuserar stenhårt på att bygga upp igen. Fast inte just idag för idag sprang jag 400meter*5. Det blev inte fler för jag fick så ont i magen. Däremot så gick jag en kilometer i 8% lutning och raskt tempo. Hoppas på att det ska ge mig lite muskler i benen.
Måndagar har alltid fokus på styrka för benen och explosivitet i mitt träningsprogram. Tänkte då att jag skulle variera mig och letade upp ett hiit-pass på youtube. Fyrtio minuter lät ju lagom. Jag hade dock förträngt hur galet jobbiga dessa pass är. Instruktörerna är dessutom alltid så snygga och trots att det är jobbiga övningar ser det alltid så lätt och smidigt ut. Lätt och smidigt är inte orden man använder för att beskriva när jag försöker göra samma saker….. Enda sättet att kunna göra det just lätt (nåja) är att plåga mig igenom passen… Frågan är om jag vill. Det är rätt så tryggt att göra mina 30/30 pass med i princip samma övningar från vecka till vecka. Däremot är det nog inte så utvecklande i längden.
Det finns många övningar som jag starkt ogillar. Men den som vinner ligan är helt klart burpees. Säkerligen mest för att jag är så svag och därför blir det svårt…. I dagens pass var det många burpees och olika varianter. Jag modifierade så gott jag kunde och hittade på andra övningar att göra så jag inte fick alltför mycket vila. Till slut var jag klar och kunde sträcka ut kroppen och stretcha. Efter stretchen så värmde jag risgrynsgröt och åt den precis som när jag var barn: med kanel, socker och en klick smör. Så gott ju!
Gårdagen blev intensiv och jag var så trött när jag kom hem. Inte konstigt när jag jobbade från kvart i sju på morgonen till halv tio på kvällen. Med tanke på hur trött jag var när jag kom hem trodde jag att jag skulle sova ostörd. Det blev nog alldeles för många intryck som gjorde att jag hade svårt att slappna av. Idag är jag ledig iallafall så idag ska jag ta det lugnt, få till ett bra träningspass och i eftermiddag ska jag och Alex baka min mammas goda bröd.
Känsla: Med all utbildning har det varit en intensiv vecka. Jag känner mig ändå så nöjd och glad. Men trött såklart. Gårdagen var riktigt intensiv. Det är tufft att jobba hela dagen på det där sättet.
Väder: Veckan har bjudit på minusgrader och snö, ishalka och regn. Underbart decemberväder…..
Mina positiva från veckan:
Vår första vecka med utbildning inom HLR enligt vårt nya koncept med att få med akut omhändertagande har gått så otroligt bra.
Fått till mycket stretch och rörlighet.
Fick höra så fina ord av J igår när vi reflekterade kring vårt kvällspass.
Det är så mysigt att ha fått upp allt julpynt. Men en sak som slog mig, vi har inte köpt en endaste julklapp än…. Det är verkligen sent ute för att vara oss. När barnen var små var vi alltid klara i november…..
Det var så roligt att få träffa St och Sa igen. Hoppas att det inte dröjer fyra år till nästa gång.
Träning: Den här veckan har det blivit lite lugnare med träningen. Så är känslan iallafall men när jag ser min sammanställning har det ändå blivit tre rätt tuffa pass.
Måndag: Tempoträning på löpbandet i två kilometer innan jag och Rickard körde ett cirkelpass tillsammans.
Tisdag: Jag sprang snabba intervaller på löpbandet: 15*30 sekunder. Det var inte helt lätt efter måndagens pass men kroppen fick jobba.
Onsdag: Vilodag
Torsdag: Vilodag
Fredag: 18,5 kilometer på crosstrainern och 45 minuter aktiv tid.
Lördag: Trettio minuter stretch och den fysiska aktiviteten som blev av var det som gicks på jobbet.
Söndag: Dubbelpass så ingen möjlighet för träning. Däremot fick jag till lite stretch när jag kom hem från jobbet.
Bilder från veckan:
En intressant tanke: Nedan stycke är från Björn Nattiko Lindblads bok ”Jag kan ha fel”. En annan intressan tanke i samma bok är påståendet ”tro inte på allt du tänker”. Dessa två intressanta tankar förtjänar en djupdykning. Det blir kanske en annan dag.
Redan i oktober började jag titta på julfilmer. Kanske därför jag velat plocka upp pyntet tidigare än vanligt…. Julfilmer följer ofta samma mönster. Tjej möter kille, de är varandras olikheter, tycker inte om varandra från början. Sen när de börjar lära känna varandra slår det gnistor men så händer något som gör att de blir osams. Filmen slutar alltid med att de såklart blir tillsammans. De fånigaste är dock de där filmerna där paret känt varandra en kort tid och så friar killen i slutet. Så hur skulle min version se ut då?
Om min jul var som en amerikansk julfilm skulle dagen börja med att jag vaknade i ett hus som ser ut att vara taget direkt från en julfilm: grangirlanger överallt, stora julkulor och en stor och hög gran med ett berg av klappar under. En vit jul är givet, snö, rimfrost och så skiner solen såklart. Det perfekta vintervädret. Huset skulle vara pyntat med vackra ljusslingor, inte såna där färgglada, blinkande historier. En ren, en snögubbe och stora polkagriskäppar pryder gräsmattan framför huset. Något som också är givet är den gigantiska julkransen på dörren. Inomhus doftar det av nybakta kakor och lussekatter. I amerikanska julfilmer är de fula jultröjorna ett måste så en sådan har jag såklart på mig. Ihop med en gullig kjol och glittriga strumpbyxor,
Familjen samlas i köket för att baka pepparkakor, men istället för kladd och bråk om vem som får kavla, skulle vi skratta och slänga vetemjöl på varandra. Barnen hjälper till, vi sjunger julsånger och alla håller sams och är glada.
I en julfilm är det alltid något som går snett, det kan vara stort som smått. Men såklart ingenting som förstör den glada känslan ”på riktigt”. Kanske skulle vi upptäcka att vi glömt köpa risgrynen till gröten, eller river katten ner julgranen – men allt skulle ordna sig i sista stund på ett charmigt och humoristiskt sätt. Lagom till kvällen skulle vi alla samlas runt bordet, skratta åt dagens kaos och avsluta med att mysa framför en julfilm i soffan, med varsin kopp varm choklad i händerna.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.