Kategori: Hälsa

Jag läste Claras senaste hälsoinlägg. Hon skriver om hur hon ska ge kroppen god och bra mat och hur hon kan underlätta för sig själv för att få till bra matrutiner. Jag läser alltid kommentarerna och den här gången blev jag förvånad över hur ett par av läsarna reagerat. Jag tycker det låter som ett bra och sunt tänk. Unna sig och kroppen bra mat men också tycka att det är okej att inte alltid vara så ”duktig”. Är det inte lite av problemet idag att det är tar lite mer tid att alltid slänga ihop en god och hälsosam middag? Det är så enkelt och smidigt att koka pasta och steka köttbullar. Eller ta hem en pizza. Att underlätta i vardagen känns som ett bra recept för att få till bra rutiner.

Personligen tycker jag att ord som “unna” och “sköta mig” är knepiga, så jag använder mig inte av dem i kost- eller träningssammanhang. Även termen “bra mat” tycker jag känns skavig.

Men det intressanta med språk är ju att ord har olika associationer och konnotationer för olika människor. Och det är ju din blogg 😛

Är det inte lite konstigt att det generellt ses som ”skavigt” att unna sig bra mat men helt okej att unna sig godis, vin och annat snask? Har vi inte kommit fel någonstans på vägen när människor tycker det är fel och överdrivet att vilja ta hand om sig själv? Nåde den som dessutom vågar skriva om det i sin blogg. Då bidrar man kanske till hälsohets och någon annan blir triggad.

Och även om det inte är politiskt korrekt att tycka det så finns det mat som är bra för vår hälsa och mat som bevisligen inte är det. Mat som orsakar ohälsa på lång sikt. Jag tycker snarare att man borde bli bättre på att ta hand om sig själv. Inte vara extrem såklart och ha nolltolerans men att ändå mestadels äta bra mat. Vi har bara en kropp och den tycker jag man ska vara rädd om.

Den ”enkla” vägen. 
Den väg där man slipper tänka själv!

Den väg som kräver minst ansträngning
Symtomlindra genom att ta ett piller eller två

Hur många har inte försökt att göra en livsstilförändring och inte lyckats. Hur ofta hamnar man åter i det träsk där man inte vill vara?  Jag kan bara gå till mig själv och min mage som jag haft problem med i så många år. Min mage som gjorde att jag över huvudet taget gjorde en sådan extrem kostomställning som att äta ketogen kost för ett par år sedan. Under den tiden var min mage glad, jag kände mig pigg men jag kunde inte springa fort eftersom kroppen inte var riktigt adapterad till att använda fett som energi istället för kolhydrater. Jag tröttnade, mest på grund av den sociala aspekten. Mat är en så social grej. Även om det viktigaste inte är att man har samma sak på tallriken utan just att få umgås med sina nära och kära. Mina egna teorier kring min mage:
– för mycket sötningsmedel – för mycket bubbelvatten– för mycket gluten Någon kanske nu tänker att gå till doktorn och yepp det har jag varit. Fick medicin som inte tog bort mitt problem med värk i magen. Borde kanske kolla upp det igen men jag vill ju inte få en massa piller utskrivna utan jag vill isånafall veta varför jag får ont och exakt vad jag reagerar på. Men nu var det inte egentligen min mage som inlägget skulle handla om. Jag läste en så bra och tänkvärt sak grej hos Martina för ett tag sedan. Visst är texten en aning provocerande men jag tror att man behöver bli lite provocerad för att börja fundera över sin egen situation. Dels det men också lite komma till botten och känna att nu är det nog. Jag tror att det är svårt att verkligen kunna ta tag i sin situation innan man verkligen nått botten.  I hälsa finns inga pengar….. Jag kan bli provocerad av det här att doktorn ska lösa ens problem. Skriv ut ett piller så blir allt bra. Bli trött på det faktum att det fokuseras så mycket på symtomlindring istället för att gå till botten med orsaken. En tänkbar anledning till det: follow the money. Det går inte att ta patent på friskvård eller att tjäna pengar på det naturliga. Stålarna finns i patent. Men hur mycket hälsa ger det egentligen. När man blockerar kroppens signaler med kemiska substanser? Jag tror att för att komma tillrätta med de stora livsstilssjukdomarna som diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar så är det inte mer forskning som behövs. Vi vet mycket väl vad som behöver göras. Det behöver satsas mer på friskvård och förebyggande åtgärder.

”Hur långt får man lov att påverka individuella val när det kommer till vaccination? Vad skulle du säga om myndigheterna inför hälsopass på samma grunder som vi nu infört vaccinpass, skriver läkaren Amanda Lahti.” Citat från debattartikel, Göteborgsposten  Jag läste en tänkvärd debattartikel kring vaccinpass som folkhälsomyndigheten beslutade att införa första december. Skribenten lyfter en tanke som jag haft bra länge. Många anser att om man inte vaccinerar sig så ska man heller inte ha rätt till vård/bekosta den själv. Man ska inte belasta vården med något som man kunnat undvika. Det är ett resonemang som haltar betänkligt. Tittar man på riskfaktorer för allvarlig covid19 så är det bristande fysisk aktivitet, övervikt och hjärt-kärlsjukdomar som dominerar. Dessa är faktorer som man kan påverka med motion, bra matvanor och så vidare. Rena livsstilsfaktorer med andra ord. Med resonemanget om att man minnsann inte ska få vård mot covid om man inte vaccinerar sig så borde samma tänk gälla vad gäller andra sjukdomar man kan förhindra genom sitt sätt att leva. Varför ska man bevisa att man är frisk genom ett vaccinpass? I artikeln nämns två exempel: unga vältränade Agda (mitt namn) som tar hand om sig själv och söker inte vård för att hon inte behöver.  Hon får inget vaccinpass för att hon inte vaccinerar sig. Hon ställs mot Bengt som röker, är överviktig, och tar flera läkemedel som staten subventionerar, men tar sitt ”samhällsansvar” och vaccinerar sig. Han får då vaccinbeviset och har tillåtelse genom covidbeviset att få gå på konsert. Det här är två ytterligheter men jag tycker som skribenten att det är viktigt att ta upp det här exemplet. I media sker det stora påtryckningar, egentligen överrallt. Hur hade folket reagerat om samma propaganda var mot den som röker eller den som inte rör på sig. ”Skulle vi acceptera om Folkhälsomyndigheten och regeringen också införde hälsopass? Det vill säga att den som väger för mycket, röker och inte motionerar tillräckligt inte får gå på evenemang, med samma argument som vi ställer krav på vaccinpass? Ni utan hälsopass ”riskerar att bli en för stor belastning för sjukvården och samhället just nu”? Förutom att få med hälsopass skulle bli svårt sjuka i covid-19 skulle det ingå ”vaccin” mot flera andra sjukdomar som kol, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och inte minst – en ny viruspandemi. Hur positivt är inte det? En absurd tanke eller ett helt befogat förslag med tanke på hur vi nu hanterar dem som inte vill eller kan vaccinera sig? Varför är hälsopass mer orättvist, oetiskt, diskriminerande eller mer uppdelande i ett ”vi och dem” än vaccinpass?” Citat återigen från Amanda Lahti