Kategori: Stretch och rörlighet

Inför året 2024 vågade jag inte ha några förhoppningar. På grund av alla skador vågade jag inte sätta upp några mål för min träning. Vilka mål hade varit rimliga? Jag var så rädd för att bli besviken att jag faktiskt inte vågade hoppas på något alls eller ha några mål. Det minsta kändes för stort och för jobbigt. Tänk om jag återigen skulle drabbas av någon skada? Ja du har ju, det var deppigt värre där i början av året.

Men jag kämpade på med mina träningspass, trots alla negativa tankar för jag ville ju få döma fotboll och jag ville orka springa på matcherna. Orkar man inte fysiskt så orkar man inte psykiskt heller. Men det var slitsamt att träna. Det gjorde ont i höfterna och ländryggen ska vi inte prata om. Jag visste att något som skulle kunna hjälpa var att bygga rörlighet och styrka i just bäcken och höfter. Eftersom det inte hittades några fel på röntgen som jag fick göra drog jag slutsatsen att det måste vara muskulärt. Men när allt gör ont är det svårt att motivera sig.

Så i höstas fick jag tipset att testa yinyoga. Du vet min inställning till yoga men jag valde att gå emot mina principer och faktiskt testa. Jag hittade en kanal på youtube där jag gillade instruktören, inte en massa onödigt pladder och inte så mycket yogafilosofi inbakat. Vissa av klasserna innehåller ingen yogafilosofi alls och det är dom jag gillar bäst. Minns du att jag var med på ett liveevent i höstas? Det var via yogaplattformen yogobe men instruktören där tappade mig direkt. För mycket pladder och för mycket flum, det klarar jag inte av. Om jag ska kunna slappna av i positionerna och få ut något av det hela så måste det vara tyst omkring mig och även instruktören måste vara tyst förutom när hon ger förslag på modifieringar och när hon vill att man ska tänka på något särskilt med andningen. Tex i en twist att man andas mot motsvarande sida. De guidade meditationerna som är inbakat i slutet klarar jag inte av, då stänger jag av.

Så jag har alltså tränat yinyoga varje dag i nio veckor, minst trettio minuter. Det har verkligen gjort underverk för min kropp. Jag har fortfarande ont men inte alls på samma sätt och inte lika ofta. Jag är rörligare i vardagen och att böja mig ner på jobbet är inget problem längre. Jag klarar fortfarande inte av för mycket flum, jag vill stretcha, andas och slappna av. Det andra är inte det viktiga.

Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex veckor) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå i in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.

Redan igår hade jag bestämt mig för att springa ”idioten” och fotbolls-inspirerade övningar. När jag sprang upp till fotbollsplan såg jag att en grupp redan var där. Först tänkte jag strunta i just det här passet och hitta på något annat. Så jag sprang vidare och fick en bra uppvärmning på1,5 kilometer. Under tiden hann jag också fundera lite. Varför skulle den där gruppen hindra mig från att köra mitt planerade pass? Hindret satt bara i mitt huvud, det var ingenting som gruppen uttalade. De var fullt upptagna med sitt pass.

Jag började med att springa ”idioten”, vet du vad det är för övning? Fokus är snabba fötter och snabba vändningar. HÄR finns en bra beskrivning. Nästa övning var sidledshopp mellan linjerna och sedan maxfart och sista övningen var att springa baklänges så snabbt jag kunde för att sedan vända snabbt och maxa framåt. Jag sprang alla övningar åtta gånger och vilade 30-45 sekunder mellan varje repetition. Kände mig snabbare i slutet än vad jag gjorde i början. Så är det alltid, jag har en lång startsträcka. Jag var så nöjd över känslan kring dagens pass men också hur bra träning jag fått till den här veckan.

När jag kom in skalade jag potatis och medan kycklingen var i ugnen och potatisen kokade så stretchade jag igenom kroppen i fyrtio minuter. Den högra övningen är verkligen jobbig men idag kände jag hur hela kroppen bara ville hela vägen ner till blocken. Annars brukar jag bara luta mig bakåt och försöka vila så gott det går. Fantastiskt ju hur kroppen liksom bara leder en dit den vill.

Men efter maten var jag trött så jag gick faktiskt och la mig en stund och fick en härlig powernap. Innan det blev kolsvart ute gick jag och Rickard ut i skogen för en lite lagom promenad på fyra kilometer. Kändes lite segt men det var väldigt skönt att komma ut en stund. Någon har gjort så fint i spåret, satt upp lite tomtar på stenen och hängt tomtar i grenen. Mycket trevligt initiativ!