Jag kan ofta hamna i tankemönster där jag förstorar upp saker och ting. Jag förväntar mig att det ska vara på ett visst sätt och vips är det där lilla problemet mount everest. Du vet det där välkända uttrycket att göra en höna av en fjäder, det är jag i ett nötskal. Men så ger jag det några dagar av grubblande och sedan är det bra.
Det är viktigt att vara medveten om man lätt förstorar upp saker och ting. När det händer mig tycker jag att det är viktigt att hejda mig själv och fundera över om det verkligen är så stort. Är det återigen en situation där jag överdriver på grund av osäkerhet eller är det ett verkligt problem?
Om man ändå hamnar där att det det känns övermäktigt, bryt ner problemet i små delar. På så sätt får man en klarare bild. Ta en sak i taget.
Finns det något i problemet som man faktiskt kan kontrollera? Börja med det och hitta små åtgärder som tar det vidare mot en lösning.
Det är inte dumt att reflektera över hur man löst tidigare situationer. Vad har man lärt sig och hur kan man använda det i kommande situationer.
Det är också viktigt att prata med någon. Den personen kan ge input så du kan se på situationen på andra sätt. Ibland räcker det bara att nämna att man funderar över en sak och vips så kommer det nya idéer.
… Och jag har så svårt att släppa det. Det värsta är att en person blev så ledsen och det känns verkligen som att det är mitt fel. Mitt fel för att jag inte hittade rätt ord eller kunde motivera ett val på ett riktigt bra sätt. Hur jag inte kunde övertyga gruppen och med det misslyckades. Jag har tidigare skrivit om hur jag ofta kan komma på rätt saker att säga när det är försent. Så blev det i det här fallet. Men inte nog med att jag inte hittade rätt ord, jag är så besviken på en annan person som är så fruktansvärt falsk. Varför säga ja när man inte vill, varför inge falska förhoppningar att saker och ting kommer gå på ett visst sätt. Ett nej direkt hade varit betydligt bättre. Hur ska man kunna arbeta mot samma mål efter en sån här grej. När man upplever att förtroendet är skadat i grunden och man inte får cred för all den tid och allt det arbete man har lagt ner. Det blev en sådan sur soppa av alltihop att jag just nu känner att jag aldrig mer vill vara en del av just det sammanhanget.
Känsla: Det har inte känts något särskilt att fylla fyrtio, allting känns som vanligt. Är det inte lite hypat det här med födelsedagar? Jag är trött på att läsa till tentan men det känns verkligen som att jag är inne i sluttampen nu så det är bara att bita ihop. Annars dominera känslan av besvikelse kring en sak. Jag kunde inte sova i natt då jag bara vaknade hela tiden och grubblade. Jag får tänka att jag verkligen försökte och gjorde mitt bästa men det räckte inte hela vägen.
Träning:
Måndag: 20 minuter på crosstrainern och sedan några styrkeövningar där fokus låg på ben och armar.
Tisdag: 40 minuters promenad.
Onsdag: Tabataintervaller på crosstrainern och sedan några hopprepsintervaller.
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Vila:
Söndag: Planen är att springa något.
Några tankar som uppkommit under veckan:
Misslyckades fullständigt med att driva igenom en viktig sak.
Funderat kring det faktum vad som får människor att tacka ja till en sak och sedan när det gäller backa från sitt beslut. Varför säger man ja om man egentligen inte vill? Det blir bara en massa falska förhoppningar och sårade känslor.
Varför är det bara det som syns utåt som uppmärksammas och då också gör att folk tar för givet att ingen annan gör något?
Veckan i bilder:
Mina positiva från veckan:
veckan startade med att jag fyllde fyrtio. Det firades med att Rickard fixade födelsedagsfrukost, jag fick presenter och så åkte vi på utflykt tillsammans till Stora Hammarsundet. Stort tack för grattishälsningarna jag fått på bloggen. Det har jag alldeles glömt bort att skriva.
helt okej träningsvecka. ’
jag ser ändå slutet på på den här terminen. Jag har fem pass kvar på praktiken och tentan. Sedan är den här terminens alla måsten gjorde.
Konstaterande: Vi hade årsmöte med domarklubben igår på Strandgatan här i stan. Den här gången testade jag deras halloumiburgare med tryffelmajo och pommes. Och nej, den burgaren är inte heller god. Jag skulle inte betala för att äta där då jag blir så besviken på maten varje gång. Vi ska dit med jobbet i början på december så då blir det ett besök till där.
Gårdagen blev inte alls som jag tänkt mig med studierna så det måste jag verkligen ta tag i idag istället. Min bror kom hit en sväng och då blev det definitivt svårt med fokus men väldigt trevligt också såklart. Jag tog även ett träningspass på crosstrainern. Det fick bli tabataintervaller, 20 sekunder sprint och 10 sekunder vila. Detta upprepades 24 gånger. Sedan avslutade jag passet med att få till lite explosivitet. Tog fram hopprepet och körde några intervaller. Jag tyckte att jag tog det lugnt men det känns ändå i vaderna idag. Passar väldigt bra med vila då.
Vad är något du tar för givet men är tacksam för? Att få vakna på morgonen och att vi är friska.
Vilken tradition under årets högtider betyder mest för dig? Baka lussebullar och pepparkakor med barnen och pynta granen,
Vilken upplevelse under det gångna året uppskattar du mest? All tid tillsammans med familjen. Särskilt de perioder när vi varit alla fem.
Vilken utmaning under året är du glad att du tog dig an? Att vara samordnare på mitt jobb men också att jag inte gett upp med skolan utan kämpat på.
Vad är du mest tacksam för i år? Helt klart min familj.
Måsten: Jag behöver träna och sätta mig med mina studier.
Knäppa: Jag pratade i telefon med min personalplanerare och av bara farten tog jag trapporna. Jag var då på nittonde våningen och skulle ner till plan nio….. Ja, det var ju bara att börja knalla.
Dagens vy och dagens väder: Min vy från nittonde våningen.
Varför: Om man tycker att ens immunförsvar blivit försämrat av att ta covidvaccinet, varför fortsätter man då med att ta ytterligare doser? Om man tydligt ser en skillnad i sitt mående före och efter vaccinet, varför vill man då ta risken att få ytterligare sämre mående? För att skydda andra? Men det vet vi ju vid det här laget att vaccinet i bästa fall skyddar en själv….
Reflektion kring praktiken: Jag frågade dagens handledare om det var något jag skulle tänka på till nästa pa
Jobbiga men viktiga: Jag knallade bort till mitt jobb för att vara med på klinikmötet där det skulle informeras om det ekonomiska läget. Det var roligt att träffa mina kollegor.
Pengar är verkligen inte allt men det underlättar helt klart livet. Jag visste ju att det inte skulle bli mycket pengar när jag gör mina praktikperioder men jag hade hoppas på att kunna kombinera jobb och praktik mer än vad jag gjort. Naivt, ja kanske. Idag fick jag besked om var jag ska vara på nästa termins praktik. Då sia jag testa på barnakuten på Vrinnevi. Det ska såklart bli kul men schemat för den perioden är redan satt så även den här gången måste jag ta en massa ledigt. Jag ser bokstavligen tusenlapparna fladdra iväg. Mailade läraren och frågade om det finns någon möjlighet att skjuta fram praktiken lite men där är det tvärstopp. Eftersom praktiken kommer vara på Vrinnevi kan jag heller inte köra dubbelpass.
Jag hade en sådan fin gårdag med härlig frukost tillsammans med Rickard. Sen var jag ensam några timmar när barnen var i skolan och Rickard sov efter nattpasset. Jag åkte iväg på min röntgen som tog typ två minuter och därefter var det dags för utflykt. Vi möttes upp i stan och tänkte att vi kunde ta och byta vinterdäcken. Då visade det sig att de däck som vi fick med när vi köpte bilen var alldeles för dåliga. Det ena däcket var från 2011 och bilen är från 2016…: Då har bilfirman bara slängt med något som de hade i gömmorna. En sak är säker, lite aldrig på varken bilverkstäder eller bilfirmor……
Iallafall, det finns ett sund, strax före Askersund från oss sett. Varje gång jag åker förbi där med familjen så har jag velat stanna. Så Rickard hade planerat att det var just det vi skulle göra. Kör åt Motala sa han och när vi började närma oss började jag ana var vi skulle. Platsen är maffig, även på vintern. Så vi satt där och njöt av utsikten. Sen när det blev lite kallt om tassarna tog vi bilen hem igen. Då hade vi bestämt oss för att slå till på däcken som däckbytesfirman föreslog. ”Bara” 5000 spänn, grattis på födelsedagen Hanna tänkte jag….. Men nu har vi nya vinterdäck som håller några säsonger. Det blir bra.
Vi hämtade thailändskt till kvällsmat och åt tillsammans med barnen. Rickard hade köpt en hel massa goda tårtor och så bjöd vi hit min bror. Det blev ett väldigt trevligt avslut på en fin dag.
Dagens planer är att jag ska plugga och i eftermiddag börjar min praktik på kirurgen. Jag tänkte också försöka få till ett träningspass.
Jag somnade tidigt igår men vaknade flera gånger av att jag hade ont på ett ställe i bröstkorgen. Så här flera timmar senare gör det fortfarande ont när jag rör på mig och tar djupa andetag. Tror det är något muskulärt men bortsett från det så mår jag bra. går var min sista dag som trettioplussare. Idag fyller jag fyrtio och har blivit så bortskämd av Rickard på morgonen. Han lagade äggröra och bacon och hade köpt massa gott bröd till oss två. Lite hotellfrukost light. 🙂 I födelsedagspresent fick jag en låda i trä med bilder från Gotland fylld med olika tesorter. Hittade helt klart en ny favorit: rooibos mangostan. Det var så gott te. Jag fick även en fin lampa med bilder på mig från Gotland. Lampan lyser upp så fint på bänken i vardagsrummet.
Jag hade sådan åldersnoja när jag skulle fylla 25 men tyckte inte att det var jobbigt att fylla trettio och sedan 30+. Nu har jag lämnat trettio och går in ett nytt årtionde. Fyrtio alltså, känns galet. Var tar tiden vägen egentligen?
Jag ska alldeles strax åka iväg på min röntgen och efter det möts jag och Rickard upp för något äventyr bara han och jag. Ikväll blir det hämtmat från Ni Hao. Tycker det blir toppen! Jag skriver mer ikväll tänkte jag. Hoppas att du får en riktigt fin dag!
Dagen började med att jag pluggade en stund och sedan väckte vi barn för att kunna ge Ida paket på sängen. Precis som jag antog så ville hon ha amerikanska pannkakor till frukost. Traditioner och att göra som vi alltid gör är viktigt för henne. Efter pannkaksfrukost så städades det inför att mamma, pappa, Marcus och Kevin skulle komma hit för att fira lite födelsedag. Det blev tacos till lunch och sedan åt vi av Rickards goda tårtor.
Känsla: I början av veckan så kände jag mig lite sur och irriterad. Saker och ting förändras och jag är inte säker på att jag gillar det. Men det kan också vara så att jag oroar mig i onödan.
Väder: Veckan har bjudit på minusgrader och årets första snöfall. Solen har också visat sig. Härligt ju!
Träning:
Måndag: Dags att komma igång igen efter sjukdom och lite annat. Lufsade fem kilometer.
Tisdag: Vila
Onsdag: Sprang 2 kilometer så snabbt jag orkade. Uppvärmning 1 kilometer och 1 kilometer nedvarvning gåendes.
Torsdag: Joggade i skogen och varvade med att springa intervaller i skogen. På kvällen blev det också 20 minuter pilates.
Fredag: Vila
Lördag: En kort promenad tillsammans med Rickard.
Söndag:
Mina positiva från veckan:
fina ord från kollegor och andra gör mig väldigt glad.
jag är klar med alla terminens uppgifter.
vi har firat Idas födelsedag tillsammans. Så mysigt ju!
Samuel har varit hemma. Älskar att ha hela familjen samlad.
Något surt:
Läste min journal från mitt senaste läkarbesök och såg då att om de inte hittar något fel på min bäckenröntgen så ska jag rekommenderas att träffa en annan fysioterapeut. Jag blev riktigt sur över det, ska de bara släppa mig sen och inte utreda mer? Kan man ha så ont som jag har haft utan att det är något fel? Jaja, vi får se.
Något roligt:
Veckans intressanta länkar:
Italien förbjuder labbodlat kött. Hur bra som helst tycker jag då jag inte tror på processad ”mat” av den här typen. Hur kommer det påverka vår hälsa i framtiden.
Det blir ingen julfest för trafikkkontoret då stockholmarna är för bra på att parkera sina bilar….
Ska vi verkligen tvinga barnen att ta vaccin som vi inte har en aning om hur det kommer påverka i det långa loppet? Bara det vi sett på kort sikt ger mig stora skälvan. Jag önskar mig lite rim och reson hos de som bestämmer. I vilket syfte ska barnen tvångsvaccineras? Hur blev det egentligen med att vaccinet skulle förhindra smittspridning. Det har iallafall inte jag sett något av och varför ska då barnen som inte alls är i särskilt stor riskgrupp vara försökskaniner. Det enda man kan hoppas på är att eventuella kommande vacciner i så fall kommer vara ”snällare” mot kroppen.
