Jag ska nog bli en heltidscyklare

Publicerad den av Hannas krypin
Det jobbigaste med att vara sjuk är det där med att komma igång igen. Som jag behöver tvinga mitt stackars huvud att vilja träna just nu. Fast jag inte alls mår bra av att sitta still och blir alldeles stissig efter bara en dag. Kanske därför jag vill komma igång och cykla nu. För att få mer utlopp för min energi och lite lättare få tillbaka min kondition. 
Jag var ju lat imorse och tog bilen till jobbet och vet du att jag ångrade mig hela vägen till jobbet och hela vägen hem. Det är ju sådan frihetskänsla på något sätt att cykla. Jag slipper rusningstrafik och det känns så mycket miljövänligare. Sen att jag får starka ben är en bonus med. Men påminn mig om det här inlägget nästa gång jag gnäller över motvinden.
Så från tankar kring cykling till pilatesfokus. Ikväll var det dags för ett pilatessamtal igen. Det var mycket prat om pilatesapparaterna vilket jag har lite svårt att relatera till eftersom jag inte tränar på apparaterna just nu och inte heller är utbildad. Men lite snappade jag upp ändå som är funktionellt även på matta. Tex att hitta klientens motivation och fundera över mål för passet. Jag blev lite inspirerad att göra en ordentlig plan inför höstens kurs i Mjölby. Jag är såklart inställd på att fortsätta. Just nu blir det lite hur som haver med passen, alltså inte dåliga klasser på något sett men ha en plan för utveckling så det verkligen går framåt. Så det ska jag göra framöver, för varje gång hitta någon ny detalj att jobba med. Att fördjupa arbetet helt enkelt.
 

En läskig händelse

Publicerad den av Hannas krypin

Imorse velade jag så om jag skulle cykla eller ta bilen. Till slut fick latmasken bestämma. Är alltid extra trött de morgnar som jag jobbar morgon efter att jobbat kväll. Får träna något i eftermiddag när jag kommer hem från jobbet. Känner för något pilatesaktigt och en lugn joggingrunda. 
Igår så cyklade jag både till och från jobbet och på hemväg hände det en sådan läskig grej. På cykelvägen där jag brukar cykla så kör det in en bil. Jag funderar över om jag ska cykla den vägen då eller om jag ska fortsätta på bilvägen. Väljer till slut att ändå ta cykelvägen. När jag kommer runt ett krön så ser jag att bilen stannat lite längre fram. Velar återigen om jag ska vända eller fortsätta. Tror föraren ser min osäkerhet för han kör iväg. Gissa om det gick fort sista biten till samhället. 
Det är verkligen helt galet att samhället blivit så att jag som tjej inte ska kunna ge mig ut obekväma tider utan att behöva vara rädd för knäppa människor. Jag gillar verkligen inte att behöva känna mig begränsad, att otäckheter som händer ska påverka min vardag och alla andra tjejer också såklart. Att hela tiden ha det i bakhuvudet att jag som tjej inte kan vara trygg. 

En lista med gott och blandat

Publicerad den av Hannas krypin
Något jag alltid gör: Jag värmer alltid tevattnet till 100 grader fast det då alltid tar lång tid innan jag kan dricka det….
Visste du att:  Du kan göra egen deo genom att klyfta en citron och stryk den under armarna. Citrussaft ger en helt naturlig deodoranteffekt. 
Visste du att 2: Den tredje största dödsorsaken är läkemedel, näst efter hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Många tror att läkemedel är väl beprövade (och många är det också såklart) men går man in och kollar forskningen så är det skrämmande mycket fusk. Och bötern som läkemedelsföretag får för fusket är en droppe i havet jämfört hur mycket pengar det rör sig om i läkemedelsförsäljning. Det är skrämmande!
Varför kommer man alltid på det bästa att kontra med när det är för sent?
När Samuel var liten tänkte jag ofta att när han är tjugo så är jag bara fyrtio och att det inte är någon ålder. Om tre år ungefär är jag där. Och den där känslan av att det inte är någon ålder är där såklart, samtidigt som jag känner mig gammal och skruttig. (jag vet, helt galen tanke…)
Jag tycker att: 
– blogg.se borde ta bort flera av deras premiumbloggar som inte ens bloggar längre alternativt bytt portal.
– blogg.se borde göra en nysatsning på sin portal.
– Lyfta fram en blogg varje vecka och inte låta samma blogg vara kvar vecka efter vecka.
När jag blockar:  Jag blockerar allt på Facebook som har med tarot och new age att göra.
Varför?  När jag berättar att jag springer till jobbet så är reaktionen att jag inte är klok och en galning. Varför är det så? När ska normen ändras, när ska det ”normala” bli att man rör på sig och inte väljer det stillasittande livet. Vi är inte gjorda för att inte röra på oss.
Ord jag ofta använder i min blogg: Verkligen och ju. Måste verkligen tänka mig för när jag skriver så det inte blir en massa ju och verkligen överrallt.
Om färger: Jag tycker inte att svart och blått passar ihop. 👇👇
Ett yrke jag inte skulle vilja ha: Mäklare. Tycker det låter sjukt jobbigt att hela tiden jaga möten, kunder och sedan ro i land försäljningar. Och inte en krona får man innan försäljningen är klar. I praktiken blir det ju att man lägger x antal timmar på jobb. I värsta fall till ingen nytta om säljare/köpare väljer att dra sig ur. Man borde ju få en grundersättning tycker jag. Får ont i magen av att tänka på otryggheten att inte veta från månad till månad om man kommer få någon lön eller inte.
Fundering: Ska man verkligen hålla på och planera så mycket? Man kanske bara ska låta saker bli som det blir. När man planerar, blir det då att man på sätt och vis missar målet. Missar att vara här och nu för att man är så fokuserad på planeringen.

När man ser det som räddningen

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!
Jag vågar påstå att jag är frisk idag. Om man bortser från hostan och yttepytte nästäppa. Men hostan kommer jag få dras med ett tag. Imorse vaknade jag av världens smäll, fattade först inte vad det var men sedan insåg jag att det åskade. Kändes extremt konstigt den här tiden på året när det inte varit den där riktiga värmen än. Men av någon anledning var det spänningar i luften som behövde ladda ur sig. Jag tänkte cykla till jobbet idag, det verkar som att det klarnar upp så håller tummarna för det. Annars får jag väl ta med hela väska full med torra kläder som jag kan ta på mig ikväll när jag ska hem.
Jag tänkte på det jag skrev igår om att så många längtar efter sitt vaccin. Det måste ju vara det faktum att man ser det som räddningen. Att kunna träffa nära och kära igen och inte behöva vara rädd för smitta. Jag ser det ju inte så, som någon räddning. Men å andra sidan är jag inte rädd heller.
Man planerar för att kunna vaccinera årligen och det är väl lite det jag känner att jag vill inte fastna i en loop av massa årliga vaccineringar. Att ta bort kroppens egna immunförsvar och förlita sig på ett vaccin. Där vill inte jag hamna. Jag kan ge min kropp goda förutsättningar till ett bra immunförsvar genom att ta hand om kroppen. Ge den näring, sömn, fysisk aktivitet och ha koll på vitaminer och mineraler. Det är på det sättet man får ett starkt immunförsvar. 
Det här kommer inte vara den sista pandemin och jag tror inte på att försöka vaccinera bort den. Virus är smarta och kommer hitta vägar runt. Det ser vi ju redan med mutationerna. Nej jag tycker att man ska satsa på förebyggande åtgärder, att bygga upp ett starkt immunförsvar hos befolkningen. Så att man redan har de bästa förutsättningarna. Riskfaktorer vad gäller covid är metabolt syndrom (diabetes och hjärtkärlsjukdomar) och övervikt. Vi pratar livsstilssjukdomar och dessa kan man påverka.
PS: Vyn på bilden är hos mina föräldrar för tre år sedan. Visst är den fantastisk! Där har jag sprungit mycket som barn.  DS.

Söndagslistan vecka 18

Publicerad den av Hannas krypin
Här sitter jag i sängen och ska sammanfatta veckan. De här inläggen börjar jag alltid med i början av veckan och fyller sedan på allt eftersom det dyker upp saker. Helt omöjligt annars att hålla reda på när jag gjorde vad och så vidare.
Känsla: Tja vad ska man säga om en vecka som i stort sett bara bestått av soffhäng och några minuter utomhus i fredags, några fler minuter utomhus igår och samma sak idag. Fluffigt huvud och ganska orkeslös beskriver känslan rätt bra. Men nu ikväll känner jag mig faktiskt som vanligt igen. Underbart!
Väder: Kallt i början på veckan, kalla nätter men lagom till helgen soligt och fint.
Mest sedda: Såg nya serien om Bert på Cmore häromdagen.
Film: The hunger games och så såg jag och Rickard Bridget Jones´s baby. Gillat den förr, gillar den inte längre.
Bild: 
Mina pioner till aliens.
Fundering:  Jag läser så många bloggar (ja, det vet du såklart…) och förundras över vissa saker. Det är så många som verkligen längtar efter sin vaccination, som säger grattis till de som fått sin första spruta/helvaccinerade och jag känner liksom bara jaha, kul för dig, typ. Jag har inget intresse alls av att ta den där sprutan och jag längtar inte efter den där ”cocktailen”. Fascinerande hur olika man kan vara.
– Att jag fått en ny uppgift på jobbet. Det ska bli kul faktiskt.
– Cykelturen hem från jobbet i måndags. Hur jag flög fram.
– Att värmen hittat hit igen lagom till helgen.
– Att sjukdomen ändå blev relativt kort.
– Att jag tränade lite idag.
Träning: Cykling till och från jobbet i måndags, annars har jag inte kunna träna något på grund av rejäl förkylning. Förutom idag, jag gjorde några försiktiga benböj, utfallsteg, armhävningar och några magövningar. Tog väl max 10 minuter men det kändes så skönt att göra det lilla.
Outfit: Utan att överdriva så har jag bokstavligt talat bott i den här tröjan. 👇👇 Vill ha den gröna med i samma modell.

Tråkigaste: Att jag blev förkyld och var tvungen att covidtesta mig igen.
Något som gjort mig arg: 
Hur Attendo fått 120 miljoner i coronastöd och ger 4,8miljoner till de högsta cheferna. Det är oklart om det var tillsammans eller om varje chef fick så mycket. Jag blir fullständigt vansinnigt arg på det där. Jag köper inte att det inte finns pengar, det finns pengar men det satsas på fel saker. Hur kan cheferna anses vara värda så mycket pengar.  De hade försvarat det med att det hade med kundnöjdhet att göra. Men det är ju knappast de högsta chefernas förtjänst utan de som jobbar närmast de boende. Det vill säga undersköterskor och vårdbiträden. Tänk den dagen när vi undersköterskor får den cred vi är värda.

I ett hemligt hörn av trädgården

Publicerad den av Hannas krypin
En dramatisk himmel.
Riktigt så här mörkt och dant var det inte men jag gillar hur kameran bidrar med än mer dramatisk känsla.
Jag har varit feberfri hela dagen vilket känns så skönt men den här efterkänslan i kroppen är inte mysig direkt. Det känns som att jag har tappat bokstavligt talat all kondition. Vilket såklart inte stämmer men ändå. Ikväll har jag röjt undan lite i köket och när jag skriver det här inlägget sitter jag på min favoritplats i köket.
Jag gick ut en sväng i trädgården ikväll, pratade lite med grannarna som också var ute. På behörigt avstånd såklart om någon nu tänkte på det. Helt galet ju att jag känner behovet  av att säga det. Iallafall så har jag knappt fotat våren i min trädgård så kände verkligen att det är dags.
När jag ser mina pioner slingra sig upp så tänker jag på aliens som sträcker sig efter något.
I mitt jordgubbsland har en buske/träd vuxit upp i en rot. Vi hade en diskussion häromdagen (jag och Rickard) kring vad det kan vara för sorts buske, eller om det är träd och var roten kommer ifrån. Häftigt iallafall hur det kan ha blivit så här. Tänker att den faktiskt får vara kvar tills vidare. Jag vill se vad det kommer bli av det.
 
 

Hur är det med tant egentligen?

Publicerad den av Hannas krypin
Bild från en betydligt somrigare dag, juli 2018. Det skulle jag vilja börja med igen. Morgonlöpning tidigt innan jobbet. Problemet nu jämfört med tidigare är att jag måste gå upp bra mycket tidigare för att hinna springa innan jobbet. Typ klockan fyra och så hurtig är inte tant…..
Alltså jag tycker ju att jag har god hälsa, äter skapligt varierad kost och jag orkar träna. Sover dock lite för dåligt i perioder.  Men det senaste året har jag åkt på två förkylningar (inräknat förkylningen nu), jag blev hemskickad när jag var på MIMA för att jag var så trött och för bara någon månad sedan hade jag lågt blodtryck och var alldeles snurrig i huvudet.
Jag har mina egna teorier kring tröttheten och mitt blodtryck. Jag hade sovit extremt dåligt den veckan så kroppen sa ifrån. Kollegorna på MIMA trodde jag åkt på corona så var bara att ta ett test för att få komma tillbaka till jobbet. Det var ingen corona och de extra dagarna ledigt som jag fick gjorde att jag blev pigg igen väldigt snabbt. 
Vad gäller blodtrycket så började det när jag jobbade tredje natten i rad så där tror jag också att kroppen tyckte att det var alldeles för mycket. En protest helt enkelt mot för mycket nattjobb. Känns sunt att kroppen säger ifrån på skarpen. Då är det liksom ingen tvekan om vad jag behöver göra.
Men ändå, jag börjar fundera, hur mår jag egentligen? En förkylningen i halvåret är inte mycket, på mitt gamla jobb hade jag kollegor som var borta en gång i månaden i olika flunsor och förkylningar. Så jag ska nog inte klaga egentligen.
Jag tänker dock att jag nog ska börja boosta kroppen med lite mineraler igen. MSM, D-vitamin, zink och magnesium. Bra näringsrik mat och så lite processat som möjligt. Mer sömn och vettiga rutiner.
Slutligen vill jag säga att jag är feberfri idag! Sen att jag är trött som jag vet inte vad och har svaga muskler, det är en annan sak. Men jag har inte feber! Börjar redan fundera över hur jag ska sätta igång den här stackars svaga kroppastollen.

Jag tog mig en nypa frisk luft

Publicerad den av Hannas krypin

Solen sken så lockande utanför fönstret att jag bara var tvungen att gå ut för lite frisk luft. Nu har den gått i moln men jag fick känna solen några minuter iallafall. Jag satte mig vid stenplattorna och Rickard började klippa bort döda blommor. Det kände jag att jag faktiskt kunde göra istället för han. Så det mest ansträngande jag gjort sen i måndags är att klippa vissna blommor och sedan gå upp till komposten med det. Nu sitter jag här igen som en trasa med noll energi i kroppen. Men det var skönt att få andas frisk luft. 

Att längta

Publicerad den av Hannas krypin
Är det inte konstigt hur mycket man längtar efter de där sakerna som man kanske inte har så stor lust att göra men ändå vill göra just när man är sjuk och inte kan. Så det här blir en lista med saker som jag längtar efter just nu, just idag.  Febern höll sig bara borta igår tack vare iprensa som jag tog. Suck alltså.
– Pilates ute i trädgården med solen i ögonen. Ikväll är det en gratis mattklass online med kvinnan som examinerade mig, Natascha Eyber och jag kan inte vara med. Bitter över det? Ja. Världens chans ju att få lära mig massor med nytt.
Har ju inget att göra med vad jag inte kan göra men! Jag längtar efter mina pioner som snart kommer blomma med full kraft
Det här blir däremot en lång lista. Löpning som jag längtar efter:
  • Jag vill springa lopp igen. Jag hoppas så på att det är tillåtet att springa Victorialoppet i sommar!
  • Att springa snabbt på löparbana! 
  • Jag vill springa Ågelsjön runt tillsammans med Rickard. Den rundan är tio kilometer och bjuder på mestadels grusväg men också en hel del utmanande partier. Det är nog inte den rundan som man springer  på några personbästa. 
  • Jag vill också springa Borgbergsleden tillsammans med Rickard. Vi har gått den rundan i vinterskrud och jag vet att vissa partier lämpar sig för snabb löpning medan andra partier bjuder på branta uppförsbackar och platser där man verkligen behöver hålla tungan rätt i mun.
  • Jag drömmer om att få springa runt på fotbollsplan i min roll som fotbollsdomare. 

Att må bättre?

Publicerad den av Hannas krypin

Jag hade kanske kunnat jobba idag sett till hur det kändes igår kväll men å andra sidan vill jag ha en feberfri dag innan jag går tillbaka till jobbet och det hade jag inte igår. Appropå det, tjejen som tog testet sa att man måste stanna hemma med symtom även om testet är negativt men jag vet inte var hon fått det ifrån. Det stämmer inte, på samma sida där man får provsvar står det att man kan gå till jobbet om man är allmänt förbättrad och inte har feber. Det står ingenting om symtomfrihet.
Febern kom tillbaka och med det värk i mina lårmuskler. Får alltid ont i låren när jag har feber så jag tog en iprensa. Efter det så försvann febern.
Det värsta med att vara sjuk är alla muskler jag tänker mig att jag tappar. Hur mycket kommer jag få börja om. Sen vet jag ju att med den här korta sjukdomsperioden tappar jag inte så mycket. Men just känslan, jag gillar inte det.
Efter två dagar i soffan hade jag tänkt mig att byta rum till köket. Men nej, känner mig inte jättemycket piggare så får bli soffläge idag med. 😷🤒🤧Hoppas på att snart kunna skriva lite roligare inlägg.