Statusar

Positiva listan

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har ett inlägg i utkastmappen, ”positiva listan” som jag tänkte att jag skulle skriva klart idag. En av sakerna som jag har skrivit är att ”min kropp är stark och gör det jag ber den om”. Kändes inte helt sant just nu när jag känner mig som en gammal tant i kroppen. Men…. En gammal tant med krämpor cyklar inte 25 kilometer som jag gjorde igår (egentligen 27 men vem räknar….) Jag kan inte springa just nu men finns massor annat jag kan göra.

om mig själv:

  • Jag är en väldigt snäll person och är bra på att lyssna.
  • Jag är grym på mitt jobb
  • Jag är smart.

positiva saker att se fram emot:

  • Att det fortfarande är en hel vecka kvar på semestern.
  • Jag ser fram mot när jag kan springa igen. För den dagen kommer såklart att komma.

minnen:

  • Alla härliga minnen från Gotland.
  • Jag har många fina minnen med Rickard och barnen. Såna där minnen som tas fram när vardagen kanske känns lite grå.

i hemmet:

  • Soffan….
  • Min kökstapet. Älskar verkligen tapeten, tycker den är så fin och så jag.
  • Min stringhylla i köket med ”Farmorprylar” på.

intressen:

  • Hänga med familjen
  • Pilates (min kropp skulle bli väldigt glad om jag fick till lite pilates den här veckan)
  • Döma fotboll

med min kropp:

  • Min kropp är stark och gör det jag ber den om.
  • Jag tycker att jag har väldigt fina ögon.

Femman på 25….

Publicerad den av Hannas krypin

Innan semestern så var min plan för semestern att kunna fokusera extra mycket på träning. Damma av mitt gamla mål att springa femman på 25. Inte att uppnå målet under semestern men att ha klarat av det till i höst när jag fyller fyrtio. Istället har jag tränat mindre än innan semestern. En trilskande fot har ställt till det rejält vad gäller mina planer. Så hur tränar jag då när jag inte kan göra det jag vill? Springa gör ont, knäböj och marklyft gör ont. Jag hoppas ändå på att jag ska kunna springa byrundan på fredag och Victorialoppet veckan efter.

Så med det sagt, vad har jag kvar som jag kan träna: rätt mycket när jag tänker efter. Jag kan ju simma, träna pilates och jag kan få flås genom att cykla. Men jag ska erkänna att det är mycket svårare att motivera mig till att cykla som träning än att springa. Särskilt när det blåser ute som idag. Så jag skrev till Marcus och frågade om han ville ses och kolla på fotboll och det ville han. Rickard hade bilen till samma match, han skulle döma så jag hade inget annat val än att cykla om jag skulle dit. Men hjälp vad sakta det gick. Motvinden var inte att leka med. Desto snabbare gick det hem, då cyklade jag samma sträcka på en halvtimme.

De där molnen var inte allt för roliga. Skulle vi klara oss undan regnet?

Nepp, det gjorde vi inte men det var soligt och fint lagom till jag skulle ta cykeln hem igen. Så, check på 24 kilometer cykling idag som dagens träning. Det får jag vara glad över.

Fem en fredag vecka 26: Till ända

Publicerad den av Hannas krypin

Vi kom hem sent från Västkusten igår. Från Orust så tog vi vägen till Smögen. Väl på plats blev det problem med parkeringsappen så vi chansade på att vi inte skulle få böter. Det var en vild chansning för väl tillbaka så var parkeringsvakten där men hade inte börjat skriva böter än. Tur för oss. Hade vi fått böter så hade vi såklart tagit den kostnaden.

Imorse åkte Rickard och lämnade tillbaka hyrbilen och jag åkte iväg för att hämta honom. Vi hjälpes åt med veckans storhandling. Efter allt resande så var det rätt tomt i skafferiet så det blev dyrt. Det har röjts och städats och så kom mina föräldrar på lunch. Jag bjöd på kyckling och nudlar och det blev jättegott. Till efterrätt åt vi jordgubbar, glass och grädde. Är inte det sommar så säg. Men jag tycker att jordgubbarna nu för tiden är så tråkiga, de är tryckskadade och inte samma kvalitet som förr. Men goda är de såklart ändå. Vi hade det riktigt trevligt men nu är jag trött. Resten av kvällen blir det Sandhamns-marathon,

Det blir en sen fem en fredag idag. Veckans frågor är följande:

  1. Vad var sist på din senaste inköpslista? Jag skriver inga inköpslistor för jag glömmer alltid bort något och får gå tillbaka till affären.
  2. Vad sa du senast att du aldrig kommer göra igen? Hm, jag kan inte komma på något faktiskt. Eller jo, när det kom ett sånt där kringresande tivoli till stan. Då sa jag att jag aldrig någonsin skulle åka top spin igen. Jag gjorde det enbart för att Samuel så gärna ville att jag skulle åka med honom. Men jag var livrädd under tiden och höll i mig väldigt hårt.
  3. Vilken tv-serie eller film såg du senast klart? Jag och Rickard har sträckkollat på Morden i Sandhamn så det har inte blivit några andra filmer eller serier.
  4. Vad tog senast slut hos dig? Jordgubbar och ett paket med vaniljglass.
  5. Hur avslutar du ett samtal? Det beror på vem som jag pratar med. Pratar jag med Rickard så säger jag ”puss, hej”. Till J säger jag ”vi hörs då, hej”. Fast jag råkade avluta ett samtal med att säga ”puss hej” till en kvinnlig läkare på US en gång… Mina kollegor fick sig ett gott skratt och jag var lyckligt ovetandes om vad jag sagt tills kollegorna upplyste mig….

Kikar in en sväng

Publicerad den av Hannas krypin

Min blogg är fruktansvärt tråkigt just nu. Syftar inte på innehållet utan på att det inte går att ladda upp bilder. Har försökt sedan igår kväll att berätta om vår sista utflykt på Gotland för den här gången. Men det får vänta och likaså min söndagslista. Vi sitter på båten hem nu och jag får njuta av solen över vattnet och vackra Gotland.

Doften av lavendel

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

I natt har det inte blivit mycket sömn för varken mig eller Rickard. Det var så ljust så varje gång jag vaknade till blev jag livrädd att jag försovit mig. Så vi har varit uppe sedan fem. 😴 Det blir en lång dag idag. Jag har vattnat blommor och gräsmatta, Rickard har fixat det sista inför vår resa och barnen är vakna.

Såg du matchen igår mellan Sverige och Österrike? Det är för dåligt alltså att Sverige inte får in en enda boll. På det sättet vinner man inga EM, man får inte ens spela EM…..

Racereport Söderköpings stadslopp 2023

Publicerad den av Hannas krypin

Det här loppet kallas för ett av världens flackaste stadslopp. Sett till förra årets tider så kan det mycket väl stämma men jag var skeptisk. Är Söderköping så platt som det sägs? Och jo, visst är det platt men jag vet inte om det är till min fördel eller nackdel. Men vi börjar från början. Eftersom jag har ont i min häl så var jag faktiskt mer inställd på att inte springa alls men Alexander ville springa så vi åkte iväg. Ringde Marcus med men han var upptagen på annat håll.

Jag bestämde mig till slut för att springa. Så vi började med att hitta parkeringsplats och sedan gick vi till efteranmälan. Under tiden vi pysslade med det så gick barnklasserna. Fort ska det gå! Så roligt att se.

Toaletter fanns inne på Söderköpings kurhotell. Kändes lyxigt med handdukar att torka händerna med.

Dagens spellista anpassad efter tidigare lyssningar.

Vid startområdet såg jag två bekanta ansikten, tjejerna som driver instagramkontot @livetikrokarna, Helén och Elin. Vi har följt varandra under flera år så när jag såg dom var jag bara tvungen att gå fram och hälsa. Så kul att ses!

Till slut blev det dags för start. Jag la mig före trettio minutersballongen. Min målsättning var att komma under trettio minuter. Det där är lite ledsamt tycker jag. När jag var som bäst tränad sprang jag en mysrunda i 5,30-fart. Det är jag inte i närheten av just nu. Jag vet dock att eftersom jag haft den formen kan jag såklart komma dit igen.

Så åter till loppet. Starten gick längs med kanalen och det var så trångt. Tog kanske 500 meter innan jag kunde springa iväg i min fart. Foten kändes direkt men det var inget som blev värre så jag tänkte att jag fortsätter. Och visst är banan platt, betydligt plattare än Arenaloppet i Norrköping och Blodomloppet i Linköping. Vätskekontrollen höll jag på att missa och eftersom det var så varmt stannade jag till och hällde vatten över mig. Jag är glad över att de som jag sprang om faktiskt inte sprang om mig senare.

Banan är lite jobbig för två gånger ska man springa igenom målområdet innan man får springa in i mål. Efter dryga tre kilometer började jag känna av mina ben. Det känns lite som att benen kroknar före flåset. Jag skulle behöva få till distanspass. Det där att ligga och nöta har jag tränat alldeles för lite. Fokus är mest på intervaller och av det får man farten men att kunna ligga och mala kilometer efter kilometer har det blivit för lite av.

Väl i mål fick alla deltagare en medalj, en flaska med vatten, en poweraid och så en härlig tallrik med bland annat potatissallad och någon skinka. Det var ett trevligt lopp och jag är ganska säker på att vi kommer springa det igen.

Att inte passa in i normen

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har det tagit lång tid att skriva ner några rader här på bloggen. Hur kul är det att läsa om att jag har ont överallt efter gårdagens match? Nej inte särskilt så vi skippar det och pratar istället om något som jag tänker på väldigt ofta.

Känner du att samhället vill forma oss människor åt ett visst håll? Det gör jag ganska ofta. Man ska tycka och tänka ”rätt” och helst inte sticka ut från mängden. Nej det ses inte med blida ögon om man vågar vara den som ifrågasätter. En annan sak som jag ofta tänker på är att skolan inte är anpassad för barn som har svårigheter. Det nämnde jag i en söndagslista för ett tag sedan. För den som av olika anledningar har svårt för skolstrukturen och att hänga med på lektionerna blir det tufft. Man borde kanske på allvar fundera över mer alternativa skolformer. Ett nytänkande där man fokuserar på barns svårigheter och hur man kan ge barnen de bästa förutsättningarna. Alla barn är inte stöpta i samma mall och fungerar på samma sätt.

Det är nog svårt då politikerna beslutar om besparingar, då är det oftast de med särskilda behov som blir påverkade. Alltid är det samhällets svagaste grupper som det ska sparas pengar på. Tänk om man någon gång kunde börja från toppen istället. Behöver en politiker verkligen ha sin höga månadslön + mötesarvoden? Behöver det verkligen slösas pengar på stora avgångsvederlag när vård, skola och omsorg går på knäna? För mig är svaret givet.