Hamnade i en blogg och läste översta inlägget. Jag blev så irriterad, det var fluff och puttinutt och livet är såååå underbart ( det får h*n väldigt gärna känna, men skulle vilja se andra känslor också, allt kan inte vara så där härligt hela tiden). Allting fungerar så bra, ingen avundsjuka och gulligull. Var är nyansen? Livet är inte så där jämt….
Jag har haft tur med mina barn, som bebisar har de varit jättesnälla men trots det så har det inte varit någon dans på rosor. Det är jobbigt att ha barn, det är jobbigt att ha fler än ett barn. Varför kan inte folk erkänna det? Vissa dagar är jag så trött att jag bara vill gå och gömma mig, vissa dagar trotsar barnen och bråkar så att jag nästan inte orkar mer. Samtidigt är de alldeles ljuvliga, gulliga och underbara och det bästa som hänt mig.
I bloggvärlden känns det som att det bara finns två saker. antingen underbart eller blaha. Jag förstår att vissa väljer att fokusera enbart på det positiva men det känns så oäkta när det skrivs som inlägget jag skriver om ovan.
