Idag trotsade jag värmen och gav mig ut i skogen och körde tempoträning. Det är ett pass där man under en viss tid kör i ett högre tempo än vad man normalt springer under distans. Det här passet är det värsta passet jag vet men gissa om känslan är skön efteråt när det visar sig att jag hela tiden presterar bättre. Att jag kan fokusera på att andas och låta benen gå. Grymt nöjd är jag!


