Just dance

Samuel fick ett Xboxone för ett tag sedan. Idag ramlade ett spel ner i brevlådan: just dance 2016. Jag har velat spela det ända sedan vi köpte konsolen men av olika anledningar har vi skjutit upp det. Helt seriöst så var det den roligaste hemmaaktiviteten vi gjort. Det kommer lätt bli många fler tillfällen.
I bakgrunden kom visst mamma med. Hon och brorsan har varit här på eftermiddagen och övat julsånger. Men så glad var jag iallafall över fyra på rad vunna danser. Inte illa av en tjej som verkligen inte har varken takt eller rytm i kroppen. Men efter fjärde vinsten sa grabbarna att jag inte fick vara med så då fick jag stå bredvid ett par danser.

Det var riktigt roligt, vi spelade i nästan två timmar.
Samuel tyckte att jag och Rickard skulle köra ett par danser med och lagom när vi stod som bäst och dansade kom kvällens besök. De hade nog lite roligt åt oss men det bjuder jag på.

Min styrka

Min envishet vill jag ge mig själv cred för idag. För den har tagit mig längre än vad jag trodde att jag kunde.
Som undersköterska: pluggat till specialistundersköterska inom palliativ vård men också läst en kurs för doktorander på Växjö universitet med godkänt betyg. Också det inom palliativ vård.
Fotbollsdomare. Vem hade trott när jag misslyckades totalt i Halmstad att jag åtta år senare skulle döma herrfotboll. Många av de tjejerna som jag gick kursen samtidigt med har slutat döma.
Löpare: min envishet har gett mig ett pannben som gör att jag kämpar på fast jag tror att jag inte orkar.
– Men även i vardagen att orka med situationer som kanske lätt annars skulle knäcka en.
Vilken sida hos er vill ni ge er själva cred för?