Dag: 6 mars 2019

När jag gick i skolan….

Publicerad den av Hannas krypin
Vi är redan på dag 6 i Madeleines bloggutmaning. Den här gången ska jag skriva om hur det var när jag gick i skolan. Jag kommer berätta om några enskilda händelser som jag kommer ihåg från åren som gått.
Jag minns fortfarande när jag började första klass. Med stolta steg gick jag uppför det lilla steget som ledde till mitt kapprum. Jag var stolt som en tupp och kände mig så stor. Den här tiden minns jag att jag tyckte det var roligt att gå i skolan. 
När jag skulle börja mellanstadiet hade vi bara bott i Linköping i ett år. Det här var 1994. Skolan där jag gick hade roligaste utomhusmiljön. Det fanns fyra olika skogsdungar där man kunde vara och leka och ändå höra skolklockan när den ringde. Jag klättrade på stenar, åkte på fötterna nerför en backe när det var isgata. Om jag minns rätt så druttade jag vid ett tillfälle och slog i huvudet i isen, mindre kul såklart. Men det hindrade mig inte från att fortsätta åka.
Jag var inte den starkaste på gymnastiken. Det är det ämne som jag minns som jobbigast då de andra tjejerna var väldigt aktiva på sin fritid men jag var inte det och därför rent naturligt inte så bra på sport. Pingis spelade jag dock på fritiden men det var ingenting som vi gjorde på lektionerna.
Något jag ångrar: Att jag var mer fokuserad på att vara dryg mot min mattelärare i gymnasiet istället för att försöka lära mig det han undervisade mig om. Mitt underkända mattebetyg har förföljt mig sen dess.
Något jag var bra på: rättstavning, där var jag alltid en av de bästa i klassen (vet att det ibland är stavfel i bloggen men det är inte för att jag inte kan stava utan för att jag snubblar på tangenterna. Märker det ofta när jag redan publicerat inlägget och går tillbaka och läser i efterhand.)
Mitt favoritämne i skolan: svenska. Det var så roligt att få skriva berättelser och arbeten. Just det, geografi också. Något jag tyckte mycket om var att få rita kartor på världens länder. Vi skulle märka ut huvudstäder, största floderna, sjöar och så vidare. Det skulle också vara med språk, valuta och folkmängd.
 

I Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard skulle turista i Linköping. Jag hade planen klar: åka till kyrkan där vi gifte oss, besöka Flypvapenmuséet och så kände jag bara att om jag ska ”fuska” så var det idag. Så tanken var Ni hao och god mat. 
När vi kom till Törnevalla kyrka visade det sig att den inte var öppen. Det var för tidigt för att åka in till stan och det blåste riktigt kallt. Vad skulle vi hitta på nu?
Älskar gatorna i Söderköping.
Söderköping är verkligen en sommarstad. Här kryllar det annars av båtar, glada människor, affärer och små stånd. Idag var allt stängt, kanalen var tömd och gatorna låg alldeles öde. Första gången någonsin som jag åker till Söderköping mitt i vintern.
Trots att det var så kallt så fick vi för oss att åka till Söderköping och promenera runt Ramunderberget. Väl där så blev jag så nyfiken på fornborgen som skulle finnas längs med en led. 3,5 kilometer dit kändes ju inte så långt. Vi valde dock fel väg och gav lite upp tanken att hitta borgen. Men så tyckte jag att vi skulle följa den orangemarkerade leden: borgsbergsleden. Google lovar en fin led men med ganska krävande partier. Jag kan bara hålla med.
Vissa partier är det klättring över stenar och det är branta backar och vid något tillfälle gick stigen bredvid ett stup. Jag ramlade två gånger, den ena gången satte jag i handen så fick ont i handleden och vid det andra tillfället slog jag rumpan i en sten. Kommer säkert ha ett rejält blåmärke på rumpan imorgon, om jag nu inte redan fått det.
Ravinen gillade jag att se. Önskar dock att man kunde se den bättre uppifrån. Det var svårt att komma nära utan att riskera livet på kuppen. 
Vi hade gett upp tanken om att hitta fornborgen men det visade sig till slut att leden går över den. Det var också när vi skulle över här som jag ramlade och slog rumpan i stenen som jag berättade om tidigare i inlägget.
Jag älskade äventyret att få kliva över stock i sten. När det inte gick uppför eller brant nerför passade vi på att gå snabbt. Vi kom ut från skogen på ett ställe som kändes som om vi var vilse och långt från det rätta stället. Men vi följde de orangea snitslarna och det visade sig att det inte var särskilt långt kvar där vi kom ut. Vi avslutade utflykten med att äta god mat. För mig inte ketovänligt men lchf iallafall. Men det var det värt!
 

Supereffektiv morgon

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon, jag gick och la mig tidigt igår kväll för att orka upp och arbeta med min nästa uppgift som handlar om personlighetssyndrom. Jag jobbade väldigt effektivt och ska nu bara skriva en inledning och så måste jag reflektera kring ämnet också. Ja, korrekturläsa också såklart.
Jag fick häromdagen besked om att min senaste uppgift kring förstämningssyndrom blev godkänd. Jag var så rädd att behöva komplettera eftersom att jag bland annat inte skrivit en referens riktigt rätt. Men det behövde jag inte så jag känner mig så lättad. Nu väntar jag bara på att på få veta om basgruppsarbetet är godkänt. Känns riktigt skönt faktiskt.
Idag är det minusgrader och snö, jag är ledig från jobbet och ska ta med Rickard ut på äventyr i stan. En del i spelet som jag bloggade om för ett tag sedan. Det ser jag fram emot. Önskar dig en härlig dag!