Har jag hittat träningsglädjen igen?

Tidigare idag skrev jag ju ett inlägg om hur tankarna spinner och hur tufft det är med keto. Indirekt iallafall. Om eventuella val som jag kanske måste göra framöver. Saker som jag funderat över tidigare helt enkelt. (HÄR kan du läsa inlägget jag skriver om.) . Men det är inte klokt vad saker och ting kan ändras på samma dag, bara några timmar emellan. Innan lunch idag så sprang jag på löpbandet. Rickard hade gett mig uppgiften att springa två kilometer så snabbt jag orkade. Jag sprang på 9 minuter och tio sekunder och känslan förvånade mig en aning. Visst var det jobbigt men inte så där jobbigt som det var senast jag sprang tempo. Och då sprang jag ändå snabbare idag än vad jag gjorde förra gången jag körde ett tempopass. 
Ikväll tränade jag även ett pass styrka med fokus ben och rumpa, en ny variant som jag inte gjort förut. Inte nya övningar såklart men själva uppbyggnaden av passet. Rickard gav mig förslaget att köra 30×30, köra övningarna i 30 sekunder och sedan vila 30 sekunder. Varje övning kördes i fem set och totalt tog passet 20 minuter. 
Dessa övningar blev det:
  • höftlyft med vikt
  • upphopp på matta 
  • knäböj
  • utfallsteg med hopp 
                                                                               
Jag satte upp som mål i december att hitta tillbaka till att känna den där sprudlande träningsglädjen som varit som bortblåst under nästan hela 2019. Träning gjorde mig inte glad utan efter varje pass så kände jag mig så missnöjd. Missnöjd på grund av känslan, att nivån jag är på inte är samma som förr. Men idag känner jag att det börjar vända.  Ikväll längtar jag faktiskt efter nästa pass, fast jag redan kört två idag. Det är en känsla som jag faktiskt inte haft på ett tag! Sen har jag såklart gjort bra pass men jag har ändå haft den där gnagande känslan om hur jobbigt allt är. Härifrån kan det bara bli bättre nu! Känns skönt faktiskt!

 
 

Femte februari

För ett år sedan:
Just idag för ett år sedan så var jag på stan med K, en kollega och vän. Vi skulle shoppa kläder till en boende och så åt vi smarrig kinamat. Jag jobbade även med en av de första uppgifterna i skolan, nämligen om egentlig depression och bipolär sjukdom.
Jag shoppade även en gul spetströja. Men vet du att jag inte har använt den en endaste gång än. Måste damma av den. På kvällen tänkte jag ge mig iväg på spinning men det var tur att jag inte gjorde det för på natten vaknade jag med 39,7 i feber och en hosta som nästan rev ut lungorna. Det ironiska är jag hostar nu med.
Fem år sedan
Det var 2015. Då pluggade jag Fenomen i palliativ vård, en kurs för doktorander på Linnéuniversitetet i Växsjö. Jag var inne på sluttampen och hade bara det sista kvar. Jag minns vilket tufft halvår det var. Så pass tufft att jag åkte på en massa sjukdomar.
10 år sedan
Det var 2010, fredag och jag skulle jobba kväll. Det var också sol och minsugrader. Det är sol idag med faktiskt men inga 14 minusgrader men snö! Samuel var hemma med mig också. Annars hände inget särskilt.

Tankar kring keto

Nästa vecka är det fem månader sedan jag körde igång med min ketogena livsstil. Den senaste tiden har jag ju inte mått bra och då blir kosten inte bra alls. Inte så att jag har börjat äta en massa carbs men det har blivit för lite fett och framförallt fel typ av fett. Du vet ju efter att hängt här ett tag att fettet är allt och lite till när man käkar ketogen kost. Utan fett, inga ketoner!
Är jag ens i ketos? Jag har inte kollat varken blodsocker eller ketoner på ett tag. Så jag har ingen aning om var min kropp är. Precis som jag skrev ovan så vet jagmed mig att jag ätit för lite fett. Det har blivit low carb low fat. Det är verkligen inget bra.
Hade jag gjort det om jag vetat exakt hur det skulle bli?
Ja, sett till vardagen. Sett till löpningen att jag fått börja om, jag vet inte (tror dock att mesta fysiken försvann när jag skadade mig. Jag har inte den marginalen i formen att jag kan vara borta över en månad.)
Kommer jag återigen bli tvungen att välja mellan:
– ont i magen och kunna springa
– inte kunna springa men ha ont i magen
– eller kommer kroppen till slut börja svara? Jag trodde ju att den hade det men just nu känns det 😵😖😫😤
Dessa tankar går jag runt med just nu. Du som följt min ketoresa ett tag vet att jag skrivit om mina val som står ovan innan. Men jag är inte färdig att ge upp. Jag har kämpat för länge nu bara för att slänga allt i papperskorgen. Jag vet att det går, att det inte är omöjligt. Måste satsa stenhårt på att göra allt enligt skolboken. Det har blivit lite väl mycket freestylande ett tag.

Tränings-och pluggdag

Godmorgon! Jag vaknade vid femtiden (utan klockan) och så läste jag några bloggar på telefonen. Somnade om och vaknade vid ett tillfälle till, tänkte jag kunde ligga kvar i sängen och somnade såklart om ytterligare en gång till. Men barnen är uppe och vakna iallafall.

Mina planer för dagen:
– Filma och fota till Hannas utmaning
– Träna! Hålla mitt korta och intensiva pass ikväll och så ska jag springa något, vet ej vad. Rickard skulle fundera en sväng.
– Plugga! Tänkte försöka göra klart en eller två uppgifter. Den ena är en reflektionsuppgift och den andra är en ren faktauppgift.
– Kanske skriva något blogginlägg.
Vad ska du göra idag?