En box med saffran

Det är inte ofta barnen är med i bloggen längre. Men idag får de vara med. Idag har vi gjort en del av det traditionsenliga julbaket. Nämligen lussekatter och pepparkakor. På Idas önskan gjorde jag flätor av en del av degen.
Mm, vad jag vill sätta tänderna i en lussekatt och se hur de egentligen blev. Medan lussekatterna gräddades så sjöng jag och Rickard en massa julsånger. Vet du vad jag har saknat min röst. Min sångröst har varit så svag och blaha. Att kunna sjunga är färskvara och just för att jag har tyckt att jag sjungit så illa har jag inte velat sjunga. Men nu är rösten tillbaka. Jag är väldigt glad över det!
Jag köpte saffran av en kollega på jobbet. Med saffranet fick jag med en liten mortel. Det är dock svårt att beräkna mängden saffran när det är i lösvikt så här. Hela burken är iallafall två gram så när jag mortlar saffranet blir det mer. Den röda boxen tänkte jag att Ida får lägga vantarna på framöver. Den blir perfekt till hennes småprylar.

Veckans tips: en spellista

Imorgon är det andra advent! Det går verkligen fort. Förra helgen var så mysig med pepparkaksfrukost, adventspyssel inför första advent och fotbollsspel med Ida.  Idag tänker jag köra igång med mina veckans tips igen. Ingen pilates och ingen träning utana andra saker som jag gillar.
Jag gillar Pentatonix och deras acappellaversioner så idag tänkte jag tipsa om en julig spellista med just Pentatonix. 

Bita ihop och komma igen

Jag har såna bra pass där jag känner mig stark och snabb och på gång. Men så händer det något där jag inser att min motivation till att träna hänger på en riktigt skör tråd. Det krävs inte mycket för att jag ska känna att nu ger jag upp och nöjer mig med mysträning. Eller egentligen knappt det. Jag har kämpat på med träningen det här året och verkligen försökt bita ihop och inte ge upp. Men under hela året har jag bara känt mig i dålig form och allmänt blaha. Förutom vissa pass där det blixtrat till. Men de är få till antalet.  
I veckan nu när coachen ringde och berättade min min klassificering så var jag precis på väg att ställa mig på löpbandet. Efter samtalet försvann precis all lust och jag kände bara 😣😭😖😩 till att över huvudet taget träna. Då satt orken inte i kroppen utan i huvudet. Så det träningspasset slutade med att jag gick cirka en kvart i uppförsbacke efter att sprungit tio minuter. All rörelse som blir av är såklart bra träning men jag skulle ljuga om jag skrev att allt är på topp kring min träning. 
Idag bet jag ihop och mysjoggade tjugo minuter på löpbandet före frukost. Det var inte särskilt jobbigt rent fysiskt. Problemet sitter i huvudet.