Att bli tagen på allvar

Under drygt ett års tid har vi konstant matats med att vaccinen är ”säkra och effektiva”. Min magkänsla har snarare lutat åt att de inte alls är särskilt säkra. Nu har en studie i Tyskland visat precis det att biverkningarna faktiskt inte alls i alla fallen varit ”milda”. Tvärtom! Samma tendens ser vi även i Sverige. Har du spanat in gruppen ”Biverkningar av vaccin -offentligt forum”? Där ser man en skrämmande bild växa fram. Människor som gjort det ”rätta” men också på grund av det fått allvarliga problem med sin hälsa. Ingen bryr sig och ingen tar ansvar. Samma bild som i Tyskland ses också i Sverige där läkare knappt anmäler misstänkta biverkningar.

Vem ska ta ansvar för de människor som litat blint på myndigheter och tagit en för laget och på kuppen allvarligt riskerat sin egen hälsa? Läkemedelsbolagen har friskrivit sig från ansvar och bara det är för mig ett observandum. Har ens de ungdomar som fick narkolepsi av svininfluensavaccinet fått upprättelse än?

Att som Lena Hallengren gör, fortsätta sitt mantra om att vaccinen är säkra är under all kritik när det långsamt framkommer data som pekar på motsatsen. När ska Sverige vakna? Har du vaknat än?

Jag hoppas att de vet vad de gör……

Det känns så konstigt att det är torsdag men jag ska inte åka iväg på pilates, det var sista gången förra veckan för den här terminen. Måste verkligen köpa ett tio-kort pilates med Linnea, annars kommer det inte bli mycket pilatesträning för mig och jag vet ju hur mycket jag behöver det.

Min spontana reaktion på ovanstående är att jag hoppas att de vet vad de gör. Vi har haft covidvaccinet i drygt ett år nu. Hur kan man så säkert veta att det är rätt strategi att trycka på dos på dos på dos? Särskilt eftersom EMA varnade för ett tag sedan om att boosterdoser försvagar immunförsvaret. Känns som ett enda stort experiment och sköra människor blir försökskaniner. Vi vet ju egentligen inte, vi vet ingenting om långtidseffekter, det finns inga långtidsstudier. Det känns inget bra iallafall. Jag hoppas på att jag har fel.

Jag följer Ann Fernholm på Facebook. Hon är outtröttlig i sin kamp vad gäller att sprida information, att livsmedelsföretag ska följa gällande lagstiftning (som är en snårskog, det är lätt att fuska) och att minska sockerhalten i processad mat. Det senaste hon la ut handlar om hur bageriavfall kan användas till foder för djur. I texten varnas dock för att fodret inte är särskilt näringstätt.

Ibland tänker jag tanken att vi tar bättre hand om våra djur än vad vi tar hand om våra egna kroppar. En sanning med viss modifikation dock. Vi har rekommendationer kring vad man behöver äta för att må bra och jag är helt klart för en sockerskatt. Men jag tycker att lagstiftningen borde bli tuffare kring vad som får kallas för mat. Vissa grejer som ses som ”nyttiga” vet man knappt vad det är för något. Nej fram för mer mat med så kort innehållsförteckning som möjligt. Tillbaka till det naturliga tycker jag.

Minnen och nattjobb

Godmorgon! Nu är jag hemma från min natt på jobbet. Det har varit lugnt och eftersom undersköterskor ska få delegering på att sätta PVK så fick jag förmånen att öva på en av sjuksköterskorna. Så snällt tycker jag att låta mig sticka. Det uppskattas verkligen!

Här har jag inte satt på någon propp. Stolt över mig själv iallafall att det gick så bra. Fick testa sätta i armveck och så en på handleden.

Igår gick jag och Rickard till fotbollsplanen och kollade på en domares första division fem-match. Där träffade vi också J och E, det var så roligt att ses igen. Har inte setts sedan domarkursen. Det har verkligen varit fullt upp för oss allihopa.

Dessa bilder dök upp i mina minnen på onedrive. Härlig promenad med Sofia, underbar morgonsol, träningspass med domarklubben och så dömde jag fotboll. Det som slår mig med dessa bilder är att det var sol och fint väder. Precis som idag. Femte maj är en bra dag vädermässigt. 🙂