Jag och barnen gick ut en stund ikväll. Jag ville gå till skogen men Ida ville gå till ”kinagungan” så vi styrde kosan dit. Vi var ute dryga timmen och under den tiden avhandlades gungning (som vi skrattade och ett par gånger blev jag rädd att trilla ur gungan, klättring, linbaneåkande och Alexander sprang x antal varv i en liten runda runt lekplatsen. Vi pratade också om biptest så vi ska springa det någon dag tillsammans med Rickard.
Jag njöt av alla vårtecken, vilda körsbärsblom, gullvivor, skillor och andra grönskande växter som jag inte har en susning om vad det är för något. Det blir ett besök på lekplatsen snart igen. Så mysigt ju!
Jag fick en kommentar på mitt inlägg ”Att göra jobbet”, jag tänker att jag copypastar hela kommentaren och lägger in här. Tycker den är tänkvärd, hur tolkar vi det skrivna ordet och med vilka ögon läser vi ett inlägg?
”Tänker på detta med att bli mer fit. Är det viktigaste? Eller att må bra? Kanske missuppfattar nu men det låter som träningen mer fokuseras på ditt yttre än att må bra? Tänker förbud, hårdare träning. Då till sist blir det ju mer ett krav istället för roligt och sunt.”
När jag sätter press på mig själv vad gäller min träning så är det alltid ur mitt domarperspektiv. Orka mina matcher och slippa löptestångest när jag upplever att jag är för otränad. Nu när jag dömt några matcher känner jag att det fattas lite fart. Uthålligheten har jag, den har nog egentligen aldrig (nåja) varit problemet utan det är just min förmåga att sprinta. När jag skriver om att bli snabb och stark så är det från just det perspektivet, att kunna sprinta och det är det jag vill lägga fokus på. För att kunna göra ännu bättre matcher. Jag vill fortfarande mer än där jag för närvarande är i mitt dömande, jag har inte gett upp den tanken på att komma vidare. Även om det nog är försent så har jag fortfarande ambitioner.
Sen vill jag bemöta det här med förbud. Funkar det egentligen med någon typ av förbud? Jag funkar som så att om jag förbjuder något så vill jag ha det bara mer och mer och tankarna far dit hela tiden till det som är förbjudet. Så det är en strategi som inte funkar för mig. Jag kan exempelvis inte förbjuda godsaker, utan måste tillåta till viss del. Tyvärr är jag en allt eller ingetperson, finns inget lagom. Därför blir det lätt att jag äter sötsaker varje dag. Ur ett hälsoperspektiv är det såklart inget bra. Men det är bara att acceptera och fortsätta jobba med mitt sug, förbud funkar inte.
Någonstans bottnar ändå all träning jag gör i att må bra, jag mår urdåligt de perioder som jag av olika anledningar inte får till den typ av träning som jag mår bra av. Jag behöver endorfinerna som jag får av tuffa löppass och lyckan i att känna att träningen gick riktigt bra, jag behöver lugnet som min pilates ger och jag behöver styrkan som styrketräningen ger. När jag tex är sjuk och inte kan träna så mår jag riktigt dåligt just av inaktiviteten och när jag kan komma igång igen känner jag direkt skillnaden i kroppen. Så i slutändan handlar det ändå om hälsa. Även om det låter kravfyllt ibland.
Så från tankar kring förbud och hälsa tänkte jag berätta om dagens energikick. Tänkte tanken att det bästa är nog att försöka få till de tuffaste passen när jag kan träna före lunch. Anledningen till det är att jag sprang en snabb femma på pigga ben och avslutade sedan med styrketräning för hela kroppen. Underbart ju att känna energin flöda i kroppen. Jag använde mitt tyngsta gummiband så benen fick sig en rejäl duvning. Dessa övningar blev det, 3 set*10:
Hur bra tajming att solen skiner idag när jag är ledig! Hoppas på ljumma vindar, nu är det bara åtta grader så det är lite kylslaget just nu. Jag fick ett par kommentarer på mitt senaste inlägg där jag skrev om mina träningstankar som lät lite bekymrade. Jag tackar för omtanken och förtydligar att det på inget sätt handlar om att träna mer utan snarare se till att de pass som blir av blir mer specifika utifrån mitt mål. Jag vill döma fotboll och behöver träna mer specifikt för det. Det är det jag menar med det lilla extra. Givetvis lyssnar jag på kroppen, igår var jag alldeles för trött och då fick också kroppen sin välförtjänta vila.
Dagens jag, min svarta tröja från Stronger och mina gröna tights från Craft. Fick brallorna av Mia på Mjölby hälsocenter när jag hade oturen att tightsen jag hade på mig gick sönder i grenen. I lurarna hade jag podden ”sekter”. Tycker det är ett så spännande område.
Så från det till att prata om något så viktigt som pressfrihet. Läste en tänkvärd krönika i dagens corren, tog en bild men kanske svårt att läsa här på bloggen så jag tänkte dra en liten sammanfattning för dig. Pressfrihet går hand i hand med yttrandefrihet som är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle och ytterst viktigt att värna om.
Under pandemin har jag varit inne och nosat på det området, hur censurens vingar breder ut sig. Google, Facebook, Youtube och Instagram är aktivt inne och tar bort material som de tycker bryter mot deras regler. Spelar ingen roll hur väl underbyggt med fakta det är. Tycker dessa kanaler att det inte stämmer med deras policy så plockas det bort.
Hur är det då med Sveriges pressfrihet? Den är helt okej ändå i jämförelse med andra länder men det finns en del att jobba med här också. Inte ens i Sverige är pressfriheten fri från hot och hat.
I en enkät från Lunds universitet och högskolan i Halmstad målar 3000 journalister upp en mörk bild. Det är ingen rolig läsning där bilden som framkommer är att journalister inte vågar göra sitt jobb eller rapportera om känsliga ämnen som väcker känslor.
I Ryssland censureras det effektivt nu under kriget mot Ukraina. I Belarus har det belarusiska journalistförbundet (BAJ) registrerat ungefär 1000 fall av godtyckliga frihetsvberövanden, misshandel, gripanden, böter och åtal mot journalister. Förbundet ses också som olagligt i Belarus.
Det fria ordet är något att värna om. Oavsett vad man tycker om det eller hur provocerad man än blir så är det viktigt att inte censurera. Framförallt att inte självcensurera sig själv av rädsla för vad andra ska tycka. Hot, hat och våld är aldrig okej!
