Racereport Blodomloppet 2025

Allt har känts grått och trist idag. Till och med ”mina” gula rapsfält har förlorat sin färg. Det här kalla vädret kan ju göra vem som helst missmodig. Jag försökte dra ihop ett gäng på jobbet men ingen ville/alternativ hade andra planer. Kloka kollegor måste jag säga med tanke på det trista vädret. Att sitta ute och ha picknick efter loppet, nej tack! Årets blodomlopp krockade med Ghost stora konsert på samma ställe. En del hade gått all in med sminkning. Det syntes väldigt tydligt vilka som skulle springa lopp och vilka som skulle på konsert. Kontrasterna var stora.

Rickard sprang med sitt jobb och jag sprang med Alexander. Nyhet i år var att om man var långsam löpare kunde man starta före det seedade startfältet. En mycket bra idé om det inte vore för alla som väljer att gå i löpklassen och agerar bromskloss. När det började närma sig start började jag få ont i magen. Blev lite orolig men under löpningen kände jag ingenting. Alex och jag höll sällskap ett tag och det dröjde väl runt 500 meter innan jag kunde komma framåt i mitt tempo. Mitt tempo var inte snabbt men vips hade jag ändå sprungit fyra kilometer och målet närmade sig. Sista biten är alltid värst på det här loppet för jag ser så långt fram och det känns verkligen som att jag inte kommer någon vart. Men till slut är målet där och loppet är över för den här gången. Jag och Alex gick snabbt till bilen och fick kryssa mellan alla konsertbesökare. Tycker det gick väldigt smidigt ändå. Jag funderade över det där med parkeringsplats och valde att åka och ställa bilen på en parkeringsplats nära starten redan i morse och så skjutsade Rickard mig till jobbet. Jag har fått bra med motion idag, haha. Så här med facit i hand för egen del blev det väldigt bra. Har du haft en bra dag?

En känsla av vår kanske….

Det regnar ute och det är nätta åtta grader. Det gör att det är väldigt kallt här inne också så jag sitter och fryser, längtar efter sommar och värme. I morse drog jag på mig min gula klänning, svarta brallor och jeansjacka. När vårvärmen lyser med sin frånvaro får jag ska skapa mig en känsla av vår istället. Att det faktisktv var soligt och fint igår är visst redan glömt.

Idag valde jag att avstå från träningen med domarklubben, imorgon är det dags att springa blodomloppet och på fredag ska jag döma match. Det blir lite för mycket att köra intervaller med domarklubben också. Kändes som ett bra val också med tanke på hur frusen jag är…

Fotbollskväll med domarklubben

Gillar du inte att läsa om fotboll så är inte det här inlägget för dig. 🙂

Ibland är jag inte så flexibel, jag behöver lite tid att hinna tänka om. Ikväll hade vi en träff med domarklubben, vi skulle nämligen kolla på en fotbollsmatch tillsammans, kvartsfinalen i Östgötacupen Men Rickard behövde åka iväg och jobba och då tänkte jag direkt att jag också skulle stanna hemma. Efter velande hela eftermiddagen så valde jag till slut att åka ändå. Och det blev ju en trevlig kväll tillsammans. Vi fick finbesök av en pensionerad assisterande domare från superettan som hade matchgenomgång efteråt och gav lite fina råd som även jag kan ta till mig av. Tex att skaffa sig goda vanor för att underlätta för sig själv i kommande matcher. Man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt! Matchen var en drabbning mellan ett division fyra lag och ett division två lag. Det var rejält jämt, det stod 0-0 ända fram till slutminuterna då det ena laget valde att ta sina bonusstraffar. I östgötacupen har laget i lägre division bonusstraffar, antalet beror på hur många divisioner det skiljer. Så två bonusstraffar hade division fyra laget och satte båda två. Det andra laget gjorde sitt enda mål på straff.

PS: Selfien är tagen nu vid halv elva. Så härligt att det är ljust så länge. DS.

Det kom över mig

Jag var så sur på mig själv i förmiddags. Det var strålande sol, inte ett moln på himlen och jag hade slösat bort hela förmiddagen inomhus. Jag hade dock goda skäl till att ta det lite lugnt då det känns lite i mina fotleder efter helgens matcher. Men ändå! Det är så kort tid som det är riktigt ljust länge, vill inte slösa bort dagarna.

Ikväll har jag jobbat och när jag åkte hem hittade jag faktiskt en liten grusväg där jag kunde fota rapsen i skymningsljus. Så fint ju, glad att jag kunde stanna. Ikväll kom det även över mig, rädslan om våren och sommaren ska dra förbi innan jag hunnit njuta av varma och soliga dagar. På torsdag när det är dags att springa blodomloppet ska det bara vara 6 grader och regn. Det är bra kallt alltså…. Hoppas på en vändning snart.

Måndagstankar om att vara mig själv

Man brukar prata om det här att man ska vara sig själv. Men hur vet man egentligen vad som är ”sig själv” och vad som är tankar format av andra? Jag tänker att ingen är immun mot påverkan utifrån. Hur hittar man då sig själv? Jag har funderat mycket på det här med att vara ”sig själv”. Jag vet inte hur du är, men jag jämför mig gärna – i sociala medier, i arbetslivet, till och med i träningssammanhang. Jobbar varje dag med att inte jämföra mig eftersom att alla har sina bra och dåliga sidor. Det märks så tydligt på mig när jag inte är mig själv eller inte känner mig bekväm. Jag blir stel och försöker fylla tystnaden med prat och då blir det alltid att jag säger en massa konstiga saker.

För mig handlar det om att våga stå för det jag tycker, även om det inte alltid är så populärt. Att våga säga nej när något inte känns rätt, och att inte vara rädd för att gå min egen väg. Det är verkligen inte lätt, men det är nödvändigt för att må bra i längden. Ibland är jag mest mig själv när jag springer i skogen med musik i öronen och hjärtat som slår i takt med stegen. Ibland när jag dricker mitt te i tystnad innan huset vaknat. Ibland när jag skrattar högt med mina barn.

Jag har också insett att det är okej att förändras. Att vara mig själv betyder inte att jag måste vara exakt likadan hela tiden. Saker händer, jag utvecklas, lär mig nya saker och får nya perspektiv. Det viktiga är att förändringen kommer inifrån och inte är ett resultat av att jag försöker passa in i någon annans mall.

Söndagslistan vecka 20

Ja, vad ska man säga om Eurovision igår. Vissa låtar var riktigt bra men jag tycker att det som vanligt anspelar alldeles för mycket på sex. Blev glad att Israel kammade hem flest tittarröster även om jag inte tyckte att just den låten var bäst. KAJ kom fyra och precis som jag trodde gick det inte riktigt hem i Europa. Österrike var en värdig vinnare även om opera inte riktigt är min stil.

Känsla: Det har varit en bra vecka, känner mig glad. Men igår blev jag lite låg. Stretchade på morgonen och försökte landa in i bättre tankar. Det lyckades väl sådär. Det som däremot kunde vända mina tankar var att ge mig ut på fotbollsplan och döma en riktigt trevlig men samtidigt tuff fotbollsmatch. Nu är jag glad igen.

Väder: Det är så kallt! Hörde av Rickard att det är den kallaste majmånaden på 35 år.

Träning: Jag har dömt tre fotbollsmatcher, DM pojkar 15, damer division tre och så herrar division sju. Det är veckans enda träning. Har velat ta det lite lugnt då jag har känningar i ett muskelfäste.

Veckans stretch: Jag har stretchat nästan varje dag. Idag sträckte jag ut på mattan före min match så ska göra samma sak ikväll.

Köp: Jag har beställt en ny telefon. Det blir en samsung igen, det enda märket jag vill ha vad gäller smartphones.

Mina positiva från veckan:

  • Fått mail med besked om att jag ska bli mentor för nya domare. Det ska bli kul att få dela med mig av min rutin och min erfarenhet.
  • Dömt roliga fotbollsmatcher.
  • Återigen haft inskolning på jobbet. Hur kul som helst ju.

Mina bilder från veckan: Fotboll, pioner och vårens härliga grönska. Ja typ så. Och så en riktigt trött selfie på mig. Just den selfien sammanfattar bra hur jag kände mig efter helgens nattjobb.

Lördagspladder om ingenting

Det är lördagsmorgon och jag tänkte skriva några rader. Jag gick och la mig tidigt igår, tog med mig datorn för att bygga pussel men var så trött så jag somnade snabbt. Tänkte jag skulle sova länge idag men hade råkat glömma stänga av mitt stör ej läge så klockan ringde tio i sex. Väldigt onödigt. Somnade om en stund men vaknade igen efter sju. Så är den här dagen igång. Dagens planer är att jag ska cykla bort till fotbollsplan här i samhället och döma en damer division tre match, första för året. Har i stort sett bara dömt herrfotboll och pojklags-fotboll än så länge den här säsongen. Det ska bli kul!

Jag har pratat med Rickard om mina pioner och han kom med den briljanta idén om att de säkert behöver vatten. Det har regnat så jag har tänkt att det inte behövs men Rickard påminde om att gräsmattan är lite gul så är säkert rejält torrt i marken. Idag lovas det regn så ska väl avvakta lite och så hur mycket som kommer innan jag går ut och vattnar.

Ikväll är det Eurovision, ska du se? Jag tänkte att jag ska titta, måste nämligen se alla skandalösa bidrag som jag hört det ryktas om. Får se om Alex och Ida vill titta med mig. Önskar dig en fin lördag!

Fem en fredag vecka 20: Tävling

Det är så skönt att det är fredag och att jag har en ledig helg framför mig. Jag har nämligen inte varit ledig sedan fredag förra veckan. Det var svårt att få in mina timmar så därför blev det så här den här gången. Det har varit en bra vecka. Har haft hand om två nya kollegor, en ordinarie undersköterska och en sommarvikarie. Båda har varit fantastiskt duktiga så det har varit kul. Min mamma ringde dock efter jobbet och hade sorgliga nyheter. Hennes syster har hastigt gått bort i en stroke. Det är så lite man vet om livet. Ena stunden lever man och allt är som vanligt och nästa stund har livet förändrats för att aldrig bli detsamma igen.

Så från sorg till annat. Så här ser mina pioner ut just nu. Tror den kyliga våren gått hårt åt mina buskar. Grannens pioner är betydligt ståtligare. Hoppas på att mina tar sig. Buskarna har mängder med knoppar så blommor blir det kanske i alla fall. Så här såg dom ut förra året vid ungefär samma tid:

Lite skillnad eller hur!

Veckans fem en fredag kommer få temat löpning. De fem fredagsfrågorna är som vanligt Elisas hittepå.

  1. Vilken typ av tävlingar tycker du är roligast att delta i? Svaret är givet: att få springa lopp. Det mest utmanande loppet
  2. Finns det någon tävling du drömmer om att vara med i? Stockholm marathon men jag tänker att det kommer få förbli en dröm. Med tanke på hur kroppen reagerar av vanlig träning ibland så är det för tufft.
  3. Har du vunnit något som betydde mycket för dig? Jag är med i en grupp på jobbet där vi en gång i veckan spelar på travet. Varje vecka är det en ny spelläggare. I december 2023 lyckades en av kollegorna dra in en vinst på 300000 vilket gav en andelsvinst på 30000 var. Det var precis det jag behövde för att kunna vara tjänstledig under mina sista praktikperioder.
  4. Har du ett personbästa i något? Ja, milen på 52,30 och fem kilometer på 25,56. Men dessa tider är länge sen nu och det skulle krävas rätt mycket av mig för att komma ner på dessa tider igen.
  5. Är du en bra eller dålig förlorare? Helt klart dålig men det går över snabbt så kanske mittemellan då. När vi spelade padel med domarklubben och det gick urdåligt för mig var jag helt klart en dålig förlorare. Men jag visade det inte.

Rapsens tid är nu

Jag har en önskan om att få fota rapsfält. Jag tar en annan väg hem från jobbet och där är det öppna fält nästan så långt ögat kan nå. Det är fantastiskt vackert nu när bönderna har sått raps och det lyser gult var ögat än tittar. Jag är något bitter över att det inte går att stanna med bilen längs med den vägen. En annan idé är att ta cykeln samma väg men det värsta jag vet är att cykla i motvind. Ikväll blåser det rejält. Det fick bli en mil på crosstrainern. Kändes väldigt jobbigt men det är inte i benen eller flåset. Tror snarare att det är det monotona i att inte komma framåt som påverkar ”orken”.

PS: Bilderna är två år gamla och från en kvällspromenad tillsammans med Rickard. DS.

Allt det som inte syns

Har du tänkt på hur lite du egentligen vet om andra? Det har jag tänkt på många gånger, ur perspektivet att jag egentligen bara vet det som andra väljer att dela med sig av. Det finns så mycket som inte syns, varken i bilder eller genom det som man väljer att dela med sig av.

Ingen ser att du inte har sovit ordentligt på tre veckor. Att du kanske vaknar före alla andra och går och lägger dig sist, med en hjärna som vägrar släppa taget om allt du borde ha gjort annorlunda.
Eller att du stirrat in i skärmen på lunchen, inte för att du hade jobb att göra – utan för att du inte orkade prata. Att du vissa dagar klär dig snyggt bara för att försöka lura dig själv att det känns bättre än det gör. Ingen ser att du bar hem tunga matkassar med en arm, och höll telefonen i den andra, samtidigt som du försökte svara vettigt på ett sms och tysta ett barn som just tappat humöret.
Att du svettades mer av livet än av själva promenaden.
Att du aldrig riktigt var i samtalet – eller i dig själv – utan bara försökte hålla ihop alla lösa trådar.

Ingen ser att du log på jobbet. Att du skrattade i rätt ögonblick. Att du sa att helgen var fin. Men att du egentligen bara ville ha en paus från att vara “duktig”. Att du var trött på att bära, på att fixa, på att ha ett svar på allting.

Och ingen vet att du egentligen ville säga: ”Jag orkar inte idag.”
Men att du i stället svarade som alltid: ”Det är lugnt.”