Författare: Hannas krypin

• Var: Rundslinga i Hästholmen i Ödeshög.
• Underlag: Skogsstig och asfalt
• Distans: 4 kilometer
• Svårighetsgrad: Helt klart lätt.
• Parkering: Antingen vid pendlarparkeringen eller nere i hamnen.
• Historiska platser: Inne i Hästholmen kan man ta en avstickare och titta på hällristingar, man kan också kika på Sverkerstenen om man vill. Vid Ålebäcken finns också ett gammalt kvarnområde.

Men vi ska såklart ta rundan från början efter denna korta infotext. Barnen ville inte följa med på någon aktivitet men jag och Rickard ville göra något tillsammans. Jag föreslog ett besök vid Stjärnorpsravinen men Rickard kom med ett ännu bättre förslag: Hästholmen rundslinga. Vem säger nej till storslagna vyer över Vättern? Inte jag i alla fall.

Så vi valde att gå åt det ena hållet där vi började med att följa fältet ner mot Vättern. Fint som jag vet inte vad.

Den här stigen ledde oss bredvid strandkanten och längs med ett fält..

Såg solens strålar genom bladverket och såg framför mig ett vackert fotomotiv. Jag var bara tvungen att dra med mig Rickard en kortis till klippan. Lika fint på bild som på plats! För att komma ner hit behöver man gå nerför två rätt så höga trappsteg och så är det väldigt brant.

Ute på klippan satt vi en stund och njöt av vyerna. Jag var som vanligt tvungen att känna på vattnet. Kändes riktigt härligt och jag fick den där lusten att plumsa i. Utan badkläder blev det inget dopp.

Stigen leder vidare bredvid klipporna, det var många som badade vid klipporna så jag kunde inte fota allt jag ville. Tur det kanske, haha, för det blev bra många bilder ändå…. Fram till ett vetefält. Blev glad över att se vallmon och tog ett gäng bilder.

Har även velat fota blåklint och sa till Rickard, ”pricken över i:et hade varit att fota blåklint med”. Hehe, jag hann bara gå ett par meter och så hade jag hur mycket blåklint som helst. Efter vetefältet gick vi in i en hage. Bredvid Ålebäcken en sväng och så över en bro. Här blev jag varse att även om jag kanske inte är så rädd för fästingar så finns det ju brännässlor som kan orsaka problem. Så nästa gång jag tänker ge mig ut på vandring i korta tights ska jag påminna mig själv om den här rundan. Långbyxor är alltid bäst i skog och mark.

När vi gått förbi Ålebäcken och fornminnena som finns där så kom vi fram till en grusväg. Här lurades skyltarna en aning. Vi skulle fortsatt grusvägen en bit till och sedan kommit ut på asfalten. Istället följde vi åkern och kom nästan inte ut på vägen igen. Hittade dock ett ställe där det inte var några brännässlor i alla fall.

Den här skylten är lite lurig. Hästholmenslingan leder tillbaka till Ålebäcken och Hästholmen leder ut på åkern. Vi följde skylten mot Hästholmen och följde åkern en bit. Sen när vi skulle ut på vägen igen fanns det ingen nertrampad stig. Var skulle vi egentligen gå? Följ skylten mot Omberg tills du kommer fram till nästa skylt är mitt bästa tips. Vi vet det eftersom vi tog bilen bort när vi var klara med rundan för att se exakt hur det såg ut. Väl ute på vägen är det lätt att följa markeringarna igen.

Vad är det där för konstigt gräs tänkte jag? Sen kom jag närmre och fattade att det var ett kornfält.

Tog asfaltsvägen tillbaka.

Ett ödehus som jag fotade ohämmat.

Hamnen och fyren i Hästholmen. Funderade på att äta på någon av restaurangerna i hamnen. Blev dock snåla, hittade nämligen inget i menyerna som vi blev sugna på och betala en rejäl slant för. Vi stannade på Rasta där Rickard tog deras pannbiff och jag tog en bakad potatis med räkröra.

Godmorgon!

Idag tänkte jag berätta om långpromenaden som jag och Rickard tog häromdagen. Rickard kom med förslaget att gå Borensberg runt. Jag var inte direkt sen att haka på. Det är alltid mysigt att utforska nya platser. Den här gången träffade vi också på en gammal domarkollega. Det var kul!

• Var: En sträcka som tar dig runt nästan hela Borensberg på norra sidan. Leden går längs Motala ström och sjön Boren. Sträckan tar dig också genom bostadsområden och till Bergvalla-Hällaskogen. (Enligt Östgötaledens hemsida)
• Distans: 10,7 km
• Underlag: Grus, motionsspår, asfalt
• Svårighetsgrad: Medel till svår. Det här är en slinga som går väldigt mycket uppför. Man kan ta avstickare upp på Juteberget och Klinten.
• Parkering: Borensberg småbåtshamn. Här är det perfekt att stå. Då börjar man direkt på leden i princip. Jag som var chaufför var inte riktigt så smart, svängde lite fel så ställde bilen lite längre bort på en camping/badplats.

Vi började med att gå åt andra hållet så började med att gå vid Motala ström, upp till ett bostadsområde och så den första höga punkten: Klinten där vi var i lördags efter min match. Tog såklart en bild med den vackra vyn. Solbränd börjar jag bli med!

Sedan fortsatte vi vidare upp i ett motionsspår, där hamnade vi i den första uppförsbacken. Fort gick det där med då jag hade ett ettrigt flygfä efter mig. Blinning eller en broms tror vi att det var. Till slut gav den upp som tur var.

Uppför det där krönet och så minst lika långt till. När man kommit uppför backen svänger leden åt höger och man kan ta en avstickare upp på Juteberget. Är det värt det?

Ja helt klart!

Mammas goda hembakta bröd med en vy!

Nästföljande kilometer var skog, skog och så lite mer skog. Lägg också till fler uppförsbackar. Många fler!! Det är en utmanande runda för benen.

Så värt när vi under ett par kilometer (kanske en aning högt räknat) fick gå längs med sjön Boren. Du vet ju hur prillig jag blir av solglitter och här var det så fint. Men det blåste så jag trodde vi skulle få träd i huvudet..

Två timmar senare var vi tillbaka vid starten. Så nöjda med rundan och tiden tillsammans!

Det är första juli dag, ute är det ungefär 18 grader och molnigt. Jag har precis som läkaren förvarnade om betydligt mer ont i handen idag, en förväntad biverkan av kortisoninjektionen. Hoppas dock att den effekten snart försvinner för det är ju inte så där jättekul.

Hur som helst, tänkte lite på hur sommarsemestern var vid den här tiden förra året. Det var betydligt kallare väder men just idag för ett år sedan var det riktig sommarvärme. Barnen var inte så sugna på att göra något men jag och Rickard åkte till Falerum och utforskade lite där. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill.

Vi spanade lite på Gärdserums kyrka och när vi gjort så knallade vi uppför Glasberget där bilderna överst i inlägget är i från. När vi sett oss mätta på vyn så åkte vi vidare till Dacke Skans som är ett pytteberg och så finns ruinerna av en fornborg. Men man måste verkligen veta vad man letar efter. Man kan liksom bara ana var väggarna varit.

Men vägen upp var trevlig och vi drog slutsatsen att den där stenhögen är en del av den gamla borgen.

Det sista stoppet blev att gå en rundslinga på fem kilometer i Ekhultebergens naturreservat. När det var dryga 2 kilometer (på ett ungefär) kvar av slingan var vi tvungna att vända. Markeringarna var bortplockade och vägen täcktes av fallna granar. Men utsikten var fin!

Jag var ju på vårdcentralen i början på juni och de skulle skicka en remiss till hand och plastik. I förra veckan fick jag erbjudande om en återbudstid som jag också fick. Så idag har jag varit och träffat en läkare som är specialist på just händer. Jag fick välja mellan operation eller kortison och mitt val blev att börja med kortison. Nackdelen med det om det inte hjälper är att efter kortison måste man vänta tre månader innan man kan operera. Så i worst case kan jag opereras tidigast i slutet på oktober/början på november och så snabbt lär jag nog inte kunna få tid,

Jag har lite haft inställningen att kortison är lite av en quickfix. Dumt av mig, så är det inte alls, tvärtom. Först om en månad går det att göra någon utvärdering och se om det hjälpt eller inte. Så fortsatt handvila och administrativt jobb när jag kommer tillbaka från semestern. Nu gör det mer ont i händerna än vad det gjort på länge vilket inte är så konstigt med tanke på hur mycket läkaren provocerade handlederna.