På darriga ben

Godmorgon!

Alltså vilken träningsvärk jag har idag. Det värsta är att jag vet att den kommer bli värre. Det är alltid värst 48 timmar efter ett träningspass. Varför jag har träningsvärk kommer jag berätta längre ner i mitt inlägg.

I söndags frågade en kollega om jag ville göra ett passbyte på måndagen, jobba kväll istället för dag. Tvekade först men sa sedan ja. Det var skönt att få en förmiddag hemma innan jobbet. Kvällen blev riktigt bra. Det var kul att jobba med L. Vi pysslade mycket på varsitt håll men hade ändå full koll på allt. Älskar mitt jobb!

Ska jag börja med min måndagsträning igen var frågan inför gårdagens träningspass. Det var ett tag sedan som jag körde mitt styrke-och konditionspass. Är det något som fungerar med vaden? Jag valde att göra en variant av min måndagsträning: värmde upp 10 minuter på crosstrainern, tog fem övningar och valde sedan att köra dessa 10*5.

  • knäböj
  • tåhävningar på stepbräda
  • utfall
  • marklyft
  • upphopp

Jag kan med lätthet säga att jag chockade kroppen… Benen var helt darriga efteråt. Totalt blev det 50 repetitioner av varje övning så om det inte känns imorgon blir jag mycket förvånad. Jag avslutade med att stretcha 30 minuter. De senaste gångerna som jag stretchat har jag slappnat av så pass att jag nästan somnar i positionerna. Hur härligt som helst!

En månad senare

För många år sedan gick jag till en psykolog. Jag mådde väldigt dåligt och brottades med negativa tankar kring mig själv och ett dåligt självförtroende. Jag litade inte på mig själv och det jag kunde. Den här psykologen sa en sak till mig som fastnade och som jag ofta går tillbaka till. Har du läst min blogg i några år så kommer du känna igen det här. Han sa iallafall åt mig att se tankar lite som moln som kommer och går. Tankar kommer alltid att komma och gå men jag har valet själv att välja vilka tankar jag griper tag i. Det är såklart en träningssak och det är först nu, sisådär 15 år senare som jag känner att jag faktiskt kan styra vad jag väljer att lägga min energi på.

Jag har sedan en dryg månad tillbaka bestämt mig för att embrace:a det positiva i livet. Att inte låta mig grotta ner mig och må dåligt över saker som jag ändå inte kan påverka. Det har verkligen hjälpt. Jag är mycket gladare och det där konstanta bruset i huvudet med negativa tankar är inte lika konstant närvarande. Det är verkligen inte lätt, en träningssak, men det går.

Kommentaren ovan skrev jag hos Krickelin idag. Den leder mig osökt in på några tankar kring mindset. Mitt mindset och hur jag väljer att se på livet, motgångar och möjligheter – påverkar helt klart hur jag mår. Om inställningen är att problem är utmaningar att lära mig av istället för hinder så tror jag att jag kommer hantera dem bättre. Att se en möjlighet att utvecklas istället för att fastna i negativa tankar gör verkligen stor skillnad. Jag känner det själv i mitt eget liv nu.

Tankar är bara tankar….

Jag tror alla tänker negativa tankar både om sig själv och om andra men det viktiga är hur man hanterar det. De flesta negativa tankar är automatiska och helt klart överdrivna. Att bli medveten om sina tankemönster och ifrågasätta sina egna tankar är inte så dumt. Fråga dig själv: ”Är det här verkligen sant?” eller ”Finns det en annan tolkning av situationen?”

Några lärdomar jag vill dela med mig av

  • Fokusera på det du kan påverka – Många oroar sig över saker de inte kan ändra. Lägg istället energi på det du faktiskt kan göra något åt.
  • Tacksamhet – Att aktivt påminna dig själv om det som är bra i livet, även små saker, kan förändra ditt perspektiv.
  • Snälltolka – Var inte för hård mot dig själv. Behandla dig själv som en vän och ge dig själv utrymme att misslyckas och lära dig.
  • Omge dig med positiva människor – Vår omgivning påverkar oss mycket. Att vara med människor som lyfter upp dig snarare än drar ner dig gör stor skillnad.
  • Se möjligheter i motgångar – Livet kommer alltid ha svårigheter, men att se dem som lärdomar istället för hinder gör att du växer.

    I slutändan handlar det mycket om hur man väljer att se på saker och ting. Tankar kan alltid förändras – och genom att ändra hur vi tänker, kan vi också förändra hur vi känner.

    Söndagslistan vecka 10

    Vilken helg det varit! Härligt väder och bra på jobbet. Jag tänkte på det när jag såg en av bilderna jag tog på mig själv igår. Jag ser verkligen glad ut. Alltså så där genuint glad och det känns i varje cell av kroppen. Igår satt jag, Alex och Ida och tittade på finalen i Melodifestivalen. Tycker att det var ett ovanligt starkt startfält i år. Mina favoriter var inte i närheten av att gå vidare men jag kan inte gnälla heller eftersom jag inte röstade. När Kaj började sjunga sin ”bara bada bastu” så dömde jag låten direkt. Vad är det här för något. Men Ida tyckte jag skulle lyssna på hela låten innan jag dömde. Och visst hade hon en poäng och låten har en skön refräng. Blir spännande att se om låten tar sig vidare i semifinalen. Jag är skeptisk till om den faller resten av Europa i smaken.

    Känsla: Fortfarande glad och prillig. Försöker att reflektera lite lagom om världsläget men vägrar fastna i några negativa tankebanor. Sitta lite lugnt i båten och se vad som händer.

    Väder: Underbart med en helg med sol och vårvärme. Tidigare i veckan har det blåst riktiga stormvindar.

    Mina positiva från veckan:

    • Fint samtal med A.
    • Jag har kunnat springa snabba intervaller på konstgräsplan.
    • Sol och värme!
    • Samuel har varit hemma i helgen. Han har passat på att hänga med kompisar eftersom vi jobbar. Fint att ha haft hela skocken samlad om än på lite olika håll.

    Veckans träning: Jag avslutade förra träningsveckan med intervaller på crosstrainern, 40*30 sekunder och 25 sekunders vila mellan varje. Den här veckan började med vilodag. Det här med vilodag är dock en sanning med modifikation för när jag är igång på jobbet så får kroppen ändå jobba. Att jobba med omvårdnad kräver både teknik och styrka. Men mest teknik.

    • Måndag: Vila
    • Tisdag. Jag testade att springa igen och det fungerade alldeles utmärkt att springa tuffa intervaller.
    • Onsdag: Vilodag
    • Torsdag: Jag testade att springa men det var en riktig dålig dag. Att försöka jogga i ett lågt tempo var som att springa tuffa intervaller.
    • Fredag: Min ambition var att ta igen torsdagens dåliga träningspass. Men med en riktigt ledsen mage kände jag att det inte var läge.
    • Lördag: Maxade på konstgräsplan. Är så glad över att det gick så bra att springa fort. Som jag längtat!
    • Söndag: Jag och Rickard gick ut i skogen för en härlig skogspromenad i det vackra vädret.

    Veckans stretch: Jag fortsätter på Devis utmaning. Bortsett från en dag i veckan har jag stretchat varje dag. Älskar hur stretchen får mig att må. Glad i både kropp och själ.

    Veckans länkar:

    Är det inte bättre att SKAPA en ny version av dig? En person med nya livsinsikter och erfarenheter. Någon som vet vad som händer om man bara kör på och aldrig stannar upp? Någon som inte längre flyr från något? Någon med självkärlek och självtillit? Någon som vågar sätta gränser?

    I rimlighetens namn borde vår röst – de riktiga kvinnornas röst – smälla högre än de så kallade transkvinnornas. Men eftersom stora delar av den postmoderna feministrörelsen har anammat transtänket kring det kvinnliga könet är det precis tvärtom. Kvinnor som värnar kvinnor ses som odemokratiska och ”transfobiska” medan transkvinnornas behov ständigt ska tillgodoses.

    Alla republikaner röstade för att förbjuda pojkar och män inom damidrotten medan alla demokrater röstade enhälligt emot att hålla biologiska män borta från damidrotten. Det demokratiska partiet i USA vill alltså att biologiska pojkar och män skall få fortsätta att tävla mot flickor och kvinnor inom damidrotten, trots nödrop och protester från kvinnliga idrottare i USA. Vad hände med att skydda flickor och kvinnor? Jag känner mig så otroligt besviken på hur Demokraterna sviker biologiska flickorna och kvinnorna i den här frågan. Det hade jag inte förväntat mig om jag skall vara ärlig.

    Bilder från veckan:

    Lyckan!!!

    Godmorgon!

    Vet du vad jag testade igår? Nej det vet du såklart inte. Men jag fick lusten att testa om jag kan springa snabbt. Eftersom det gick bra att springa några steg i trappan på jobbet häromdagen så tänkte jag att benet säkert håller för att maxa. Jag värmde upp ungefär en och en halv kilometer och tog det väldigt lugnt i början. Testade lite bakåtlöpningar, lite sidledshopp och det gick alldeles utmärkt. Sen var det dags att öka tempot. Känner verkligen hur mycket som är mentalt. Hur mycket vågar jag ta i? Sprang ca sex stycken snabba intervaller med start från stillastående. Glad tjej!

    Doften av grillat

    Åh, vårkänslorna spritter i kroppen. Vet att det kommer komma ett bakslag i nästa vecka med kallare väder. Idag var det premiär av två olika våriga saker: dels doften av nygrillat och på jobbet kunde vi sitta ute och äta lunch. Det var så härligt att få tanka på energi från solen och bara en liten stund med ansiktet mot solen gjorde mig helt prillig. När jag åkte hem från jobbet fick jag det där suget att ge mig ut på en skogsutflykt. Det vackra vädret tajmar rätt så dåligt med arbetshelg för oss båda.

    Den bästa tiden är den som kommer nu tycker jag. När det fortfarande blir ljusare för varje dag och grönskan sakta men säkert kommer tillbaka. Den här känslan vill jag vara i ett tag nu, så länge det bara går och jag vill inte låta allt som händer runt omkring dra ner mig.

    En ny era

    Skuggorna mörknar över Europa och vi går mot en ännu osäkrare framtid. Igår beslutades det att Europa ska satsa ytterligare miljarder på försvaret. Europa syltar in sig djupare och djupare i krisen mellan Ukraina och Ryssland. Kommer det bli fred eller blir det snarare ett tredje världskrig?

    Det senaste beslutet kan kanske ses som en direkt reaktion på Trumps beslut att dra tillbaka stödet till Ukraina. EU måste mobilisera för att inte lämna Ukraina i sticket – eller riskera att själva stå oskyddade om konflikten skulle sprida sig vidare. Kommer upprustningen avskräcka Ryssland eller kommer konflikten fördjupas ännu mer? Hur blir det med samarbetet med Nato?

    Jag känner mig inte trygg med den här satsningen på försvaret. Det får på något konstigt sätt motsatt effekt på mig. Att rusta istället för att försöka förhandla, är det verkligen optimalt? Har man ens försökt att förhandla? Jenny har skrivit ett intressant inlägg och Annelie skriver bland annat om Macrons tal till nationen.

    I sitt tal till nationen sa franska presidenten Macron att vi går nu in i en ny era. Han sa också att fredsförhandlingar med Ryssland närvarande vid förhandlingsbordet är uteslutet. Fred kommer inte på frågan, och EU-länderna är därmed beredda att kriga mot Ryssland.

    Dessa politiker som beslutat att EU-länderna är beredda att kriga mot Ryssland. Är de då också beredda att sända ut sina söner och döttrar i krig? Nej det är en orolig tid som går till mötes.

    Pysslig fredag och fem en fredag vecka 10: 90-talet

    I förrgår när jag åkte till jobbet på morgonen var det fortfarande mörkt som under natten. Gissa min förvåning när jag såg att det var nästan ljust ute och solen letade sig upp när jag åkte imorse. . Det går fort nu! Jag råkade för övrigt försova mig. Jag vaknade fem minuter innan jag skulle åka. Men jag valde att se det positiva, jag fick ju sova lite längre och sömn är alltid bra.

    Det har varit en pysslig dag på jobbet, var samordnare och hade en del att ta hand om. Kul dag! Hade även ett trevligt samtal med A. Blir alltid glad av att få en pratstund med henne. Det enda smolket är att jag har mått illa sedan innan lunch. Jag blir ju så där ibland så inget konstigt men det är alltid jobbigt när det händer. Min plan var att kunna träna ett bättre pass än igår men med min stökiga mage kommer det nog inte gå. Vi får se om det fungerar senare.

    Det var 17 grader när jag åkte hem från jobbet. Galet i mars och nästa vecka ska det bli kallt igen. Jag valde dock att njuta av varma vindar och solen i ögonen. Elisas fem fredagsfrågor handlar om 90-talet. Om du också vill vara med, glöm inte att länka till Elisa.

    1. Hur upplevde du 90-talet? Jo men det var nog bra som helhet. Jag var ju barn då och hade fullt fokus på skolan. Jag var duktig i skolan, inte som dom som satsade på MVG i alla ämnen men lagom. Jag var duktig i språk (och är fortfarande) så det fanns åsikter om att jag skulle gått samhällsprogrammet på gymnasiet. Men naturbruk skulle jag gå. Största anledningen var att jag skulle få lära mig rida gratis.
    2. Vad gjorde du på 90-talet? Jag gick i grundskolan, 1999 började jag i gymnasiet, lokal gren häst på Vreta skolans naturbruksgymnasium. Jag flyttade även från Laxå till staden där vi bor nu.
    3. Vilken trend minns du bäst? Mest minns jag Savannbyxor och Buffaloskor. Sen såklart de där välsminkade ansiktena där man såg en tydlig kant mellan ansiktet och halsen och så idominvita läppar. Målade ögonbryn minns jag också.
    4. Vad för musik lyssnade du på? Backstreet boys och Spice Girls var favoriterna. Sen när Britney Spears slog igenom så blev hon också en av favoriterna. Älskar för övrigt att lyssna på gamla nittiotals-klassiker.
    5. Vad var bättre då jämfört med nu? Det var en snällare värld på många sätt. Tankar kring veckans senaste i EU kommer imorgon.

    Känslan efter ett hårt löppass

    Jag har glömt bort hur kroppen känns efter ett tufft löppass. Igår morse när jag vaknade och klev upp ur sängen gjorde det ont i höfterna och jag kände mig fruktansvärt stel. Detta trots att jag stretchade min halvtimme. Det var även jobbigt att gå i trapporna på jobbet. Fast trapporna är i och för sig alltid jobbiga, oavsett hur bra träningsperiod jag är i. Det bästa är att jag inte har ont i vaden efter intervallerna som jag sprang i förrgår. Snart kan jag nog köra igång på allvar igen. Men jag skyndar långsamt och lyssnar på kroppen. Idag försökte jag lufsa en sväng men mitt långsamma tempo var fruktansvärt jobbigt. Det blev bara två kilometer löpning och ca 1,5 kilometer gång. Vaden kändes ingenting.

    Igår glömde jag alldeles bort att stretcha, kom på det precis när jag skulle krypa ner i sängen och då kände jag att det fick vara. Det tog jag igen ikväll. Kändes verkligen hur mycket kroppen behöver stretcha och det räcker med en dag för att kroppen ska gnissla. Som vanligt fick det bli ett pass tillsammans med Devi. Nämligen den här klassen:

    Bojkott???

    Det finns en grupp på Facebook som heter ”Bojkotta USA”. Jag vet inte riktigt hur dessa personer tänker. Om man menar allvar med att bojkotta USA så kan man inte fortsätta leva som vanligt, Det kräver en rad uppoffringar. Såg följande text i mitt flöde på Facebook. Jag vet inte vem som är upphovsperson men personen har en rad poänger.

    ”Så du har bestämt dig för att bojkotta USA och Israel? En helhjärtad insats för att visa var du står. Det låter beundransvärt, men låt oss tänka igenom vad det faktiskt betyder. Om du på riktigt vill bojkotta dessa två länder, så kommer du att få vinka adjö till det mesta i ditt liv.

    Vi börjar enkelt. Du använde Facebook Messenger för att berätta för mig om din bojkott. Dumt nog är Facebook amerikanskt. Du kan inte heller använda WhatsApp eller Instagram. Google? Borta. Gmail? Borta. YouTube? HBO? Netflix? Disney+? Allt får du kasta i soptunnan. Vad sägs om Windows eller Mac? Nope. Android? iPhone? Glöm det. Hoppas du gillar Linux för nischade entusiaster och en Nokia 3310.

    Men vi är bara i början.…

    Låt oss prata pengar. Ditt betalkort? Visa, Mastercard och American Express går bort. PayPal? Zelle? Apple Pay? Allt borta. Det blir till att bära runt kontanter eller hitta ett banksystem fristående från amerikanska finansiella institutioner (lycka till).

    Hungrig? Coca-Cola, Pepsi, Fanta, Sprite? Nej. Starbucks? Nej. McDonald’s, Burger King, KFC? Ledsen, men nej. Det blir till att leva på potatis och värmländsk lingonsylt.

    Vad händer om du blir sjuk? USA och Israel leder den medicinska världen. Pfizer, Moderna, Johnson & Johnson? Ingen medicin från dem. Har du diabetes? Inga insulininjektioner från amerikanska tillverkare. Behöver du en pacemaker? En stor del av pacemakerteknologin har utvecklats i USA, men det finns även europeiska alternativ. Om du vill vara konsekvent med din bojkott, får du hoppas att det europeiska alternativet finns tillgängligt när du behöver det.

    Underhållning då? Bio? Hollywood dominerar. Det är bara att glömma Marvel, Star Wars, DC, Tarantino och Scorsese. Spotify? Svenskt, men delvis amerikanskägt. Apple Music? Nej. Datorspel? Tja, du får sluta spela PlayStation (japanskt men med amerikansk mjukvara), Xbox (Microsoft) och Nintendo (använder amerikansk teknik).

    Transport? Inga Boeing-flyg, inga amerikanska bilar som Tesla, Ford eller Chevrolet. Israels teknologi är inbyggd i moderna flygsystem och självkörande bilar. Hoppas du går bra i träskor.Och internet? Tja, TCP/IP, själva grunden för internet, utvecklades i USA. Molnlagring, AI, och cybersäkerhet? Baserat på amerikansk och israelisk teknologi. Vill du bojkotta ordentligt? Då får du släppa allt som hör till det moderna informationssamhället.”

    Fokus i sociala medier

    Är det så hos dig med? Mina sociala medier svämmar över av inlägg om Trump, kriget i Ukraina och människors olika ståndpunkter i dessa och andra polariserande frågor. Det är svårt att undvika dessa diskussioner, och jag upplever att det ofta blir onödigt hårt och konfrontativt.

    I veckan reagerade jag på att Alice Teodorescu Måwe uttryckte sig på ett sätt som var onödigt nedlåtande. I ett inlägg på Facebook kallar hon människor för idioter om de inte vill ge mer ekonomiskt stöd till Ukraina. Självklart står det henne fritt att ha den åsikten, men som medlem i ett politiskt parti och en offentlig person tycker jag att hon har ett särskilt ansvar att tänka på hur hon uttrycker sig. Om man vill nå fram till andra människor så är hårda ord fel väg att gå. Jag har i vanliga fall uppskattat hennes analyser och resonemang, men just här sjönk hon en aning i mina ögon.

    Ibland tänker jag att jag borde vara mer engagerad, att jag borde oroa mig och känna ilska över allt som händer i världen. Kriget, politiska spänningar och den tuffa debatten påverkar ju oss alla. Men samtidigt känner jag att det är en ohållbar strategi att ständigt gå runt med en känsla av oro och frustration. Det tar alldeles för mycket energi att fastna i negativa tankemönster och rimmar dessutom illa med mitt fokus på det positiva. Vad hjälper det att gå runt och vara orolig och fastna i negativitet?

    Det betyder inte att jag är likgiltig inför det som händer, men jag tror någonstans på att välja vad som får ta av min energi. För mig handlar det om att försöka hålla en balans – att vara informerad, men inte låta mig dras ner i en spiral av hopplöshet. Världen är komplicerad, och jag tror att vi alla behöver hitta sätt att hantera den på ett sätt som gör att vi orkar fortsätta framåt.