En tur runt Ågelsjön

Uppdaterat 20:16: Skrev till min lärare och undrade vad som hänt. Fick då snabbt återkoppling, har uppdaterat arbetet och nu är det ivägskickat på plagiatkontroll. Nu är det verkligen bara redovisningen kvar!

Likväl som att sitta hemma och vänta på återkoppling kunde jag lika gärna göra det utomhus. Så jag och Rickard åkte till ågelsjön strax utanför Norrköping. Det är ett av de mest välbesökta naturreservaten i närheten av Norrköping och jag förstår det. Det är verkligen fantastiskt vackert. Lite av det vackra förtogs dock av frustration kring examensarbetet. Egentligen så tycker jag att de som inte respekterat tiderna ska få vänta på sin examen tills nästa kull går ut. Det är inte rimligt att de ska förstöra för dom som varit i tid. Frustrationen går nästan att ta på…..

Så åter till Ågelsjön då, man kan gå runt sjön och det är en lite lagom sträcka på en mil. Man kan gå sträckan både med- och motsols och det är en del av Östgötaleden. Vi gick faktiskt den här sträckan för två år sedan. Det var lika fantastiskt vackert då som nu. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill. 🙂

Den här lille ödlan höll jag på att trampa på. Hasselsnok eller kopparödla var frågan men vi landade till slut i att det var en kopparödla. Man brukar ju säga att en kopparödla är en ödla utan ben. Då är min motfråga, kan man inte säga det om alla ormar egentligen, en ödla utan ben. Vad är skillnaden egentligen?

Tråkonsdag

Examensarbetet Det dröjer fortsatt med examensarbetet men det är klart att tidsplanen spricker när arbeten inte har lämnats in i tid. Jag tycker det är riktigt dåligt faktiskt och det är definitivt inte lärarens fel att hon inte kan hålla tidsplan. Jag lämnade in min sista komplettering i god tid så det känns surt att det blivit så här. Men som skrivet, absolut ingen skugga över läraren.

Passivt aggressiva kommentarer Jag har ett öppet kommentarsfält men jag tar mig friheten att friskt moderera (och blockera) när det behövs. Min blogg är som mitt hem där du är inbjuden att delta och diskutera. Men det förutsätter att det är på ett trevligt sätt. Precis som i verkliga livet är det okej att tycka olika men det ska framföras på ett respektfullt sätt. Den senaste tiden har jag märkt att trollen börjar hitta hit mer och mer och jag har nolltolerans vad gäller tråkiga kommentarer.

Tungt på jobbet Av olika anledningar har det varit tungt på jobbet. Vi har fått besked kring varslet, inte vem som får gå men hur många som kommer beröras på min enhet. Tungt och tråkigt!

Något som däremot inte var tråkigt var min härliga skogspromenad i värmen. Rickard var snäll och förberedde en köttfärssås till mig och barnen så nu när jag kom in var det bara att ställa mig och koka pasta.

PS: Tråktorsdag är KajsaLisas tema men jag ligger en dag före så skriver redan idag. DS.

100000 ”nätta” slantar…..

I morse vaknade jag strax innan halv fem klarvaken, det kändes ju väldigt onödigt. Låg kvar en stund men gav sedan upp och klev upp ur sängen. Idag har jag haft utbildning med jobbet hela dagen. Vi brukar alltid gå igenom våra apparater inför sommaren. Apparaterna som vi gick igenom är hostmaskinen som används till patienter som av olika anledningar inte kan hosta själv. Vi gick igenom utrustningen till våra nattliga registreringar. En sådan registrering görs när man gjort bedömningen att patienten behöver någon form av andningshjälpmedel i hemmet. Jobbar man på lungmedicin är det typisk utrustning som man måste kunna, både som sjuksköterska och undersköterska

Vi har en del nya medarbetare och fick repetera att ställa in en bipap, det är noninvasiv ventilation, det vill säga att patienten kan andas i mask och inte behöver en tub i halsen för att kunna andas. Vi använder den oftast till patienter med KOL som samlar på sig koldioxid. Lungmedicin på US har även uppdraget att kunna ta emot komplex hemrespiratorpatient. Det handlar om en patient som är stabil nog att kunna skrivas ut från IVA men som inte kan andas utan respirator. Vi repeterade därför funktionskontrollen och hur man kopplar alla delar till våra respiratorer som används av patienter som behöver andningshjälp 24 timmar om dygnet. Det var en bra och intressant dag.

Rubriken då? Idag har dom kollat hur skadad vår bil är och reparationen kommer gå på dryga 100000 riksdaler. Så nu ska det diskuteras försäkringsbolagen emellan om bilen är värd att laga eller om det hellre beställs en ny. Det räcker inte att rikta om balken, den behöver bytas, det är tre fönster som är skadade, ett däck är helt förstört vilket innebär att alla fyra måste bytas och lite annat smått och gott. Jag är glad över att det inte var vi som orsakade olyckan.

    Selfie #20 Om köket

    Jag kom hem från jobbet helt trumpen idag. Min lärare ligger nog efter i sin tidsplan vad gäller examensarbetet. Idag var planen att allas arbeten skulle skickas ut till opponent men de som väntar på feedback (inklusive jag) har inte hört något alls. Tycker det är trist för jag lämnade ändå in mitt arbete i god tid. Just idag känns det som att jag inte kommer få någon examen. Rimlig tanke? Nej inte alls.

    När jag kom hem från jobbet behövde jag träna men lusten finns inte alls. Känner mig otränad och ”lufsig” och jag vet receptet mot det: träna fast jag inte vill. Men det är svårt alltså….. Så Rickard drog ut mig på en promenad i skogen. Det var nyttigt!

    Klimakteriehäxans selfie är nu inne på den tjugonde veckan. Tycker det är kul att temat fortsätter och att alla hänger i. Den här gången handlar det om köket.

    1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta: Räknas grädde? Grädde lyfter den mest tradiga mat.

    2. Den kokboken rådfrågar jag ofta: Svarar som Klimakteriehäxan: Google.

    3. Den köksprylen är jag glad att jag har: Min mixer. Hade älskat att ha en Air fryer. Samuel fick en när han fyllde år och den testade vi såklart. Jag vill också ha en!

    4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den: Soda streamern, jag har inte använt den på flera år.

    5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök: Blommorna vid bordsänden. Just nu har jag en vissen kalanchoe, en en (växten en alltså) från i julas och julgruppen som vi fick av Rickards chef lever fortfarande. Det är inte ofta jag lyckas hålla liv i en murgröna men jag tror det är mossan på ytan som håller den vid liv. Min vinterljusstake är fortfarande kvar men tycker om den så mycket så vill ha den kvar.

    6. Den prylen gör mitt kök speciellt: Min stringhylla där jag har mina prylar från min farmor. Och så mina gosedjur från studenten.

    Ut på tur aldrig sur

    Jag var helt orimligt stel efter matchen igår så jag var tvungen att testa om jag skulle kunna få upp foten i stigbygeln på sadeln. Bänken i vardagsrummet fick agera stigbygel. Haha, jag är så stel, fick liksom lyfta upp benet på bänken. Hur ska det här gå tänkte jag. Men det skulle inte vara några problem för alla behövde använda pall. 😛

    Det var jag, S, M och L från jobbet. Vi hade bokat turridningen på Gibraltar Islandshästar. Det ligger ute i Grensholm vid Roxen. Vi var en grupp om tio personer+ledaren. Vi började med att gå upp till hagen för att hämta dagens turridningshäst.

    Min lille söta islänning som jag skulle få låna för turen heter Assi. Det skulle visa sig vara en pigg liten kuse som absolut inte ville vara näst sist i kön.

    Den här sötnosen visade jättetydligt att den ville ha just S till ryttare. De var helt klart tvillingsjälar. Så fint att se.

    Vi fick både tölta och galoppera. Hur härligt som helst att sväva fram i tölten. Hästen vet precis vad den ska göra så det är bara att åka med. Assi som jag hade ville inte vara sist så i galoppen gick det undan. Tyckte att det var så kul att få galoppera snabbt, och ännu snabbare skulle det gå i sista galoppen. Hur kul som helst!

    Vi stannade vid en stuga mitt ute i skogen där hästarna fick beta och det bjöds på kaffe och bulle. Eller saft för den som inte ville ha kaffe.

    Två timmar gick alldeles för snabbt och snart var vi tillbaka vid stallet igen. Hästarna blev befriade från sadel och träns och släpptes sedan ut i hagen. Vi alla fyra var överens om att det där var något som vi ville göra igen.

    Äntligen!!

    Så kom då äntligen tentaresultatet. Jag började tänka att eftersom att det dröjde så kanske det var så att ingen behövde skriva omtenta, precis som jag skrev i mitt inlägg igår. Och mycket riktigt, sent igår kväll kom mailet om att vi alla är minst godkända. Mitt indivuella resultat kommer i helgen. Jag är så glad! Bara examensjobbet kvar nu då.

    Min match igår blev en blöt historia, iallafalll i andra halvlek. Blöt och kall. Velade om jag skulle ha min lila domartröja eftersom den är kortärmad men jo, så fick det bli till slit. Den är ju så fin ihop med mina lila domarstrumpor. Hade dock varit skönt med vantar men jag blir väldigt varm när jag springer.

    Blött kommer det kanske bli idag med men jag hoppas inte det. Ska nämligen ut på turridning med några kollegor. Ska bli så kul! Får se om jag ens kommer upp på hästen men det är ju en liten islänning så det kommer säkert gå bra. Ska försöka fota lite och bjuda på bilder från ridningen i eftermiddag.

    Skolpladder

    Jag skulle kunna gnälla ännu mer om att tentasvaret lyser fortsatt med sin frånvaro. Likaså feedback på examensarbetet. Sista dag att lämna in är på söndag och på måndag ska det skickas till opponent. Men jag väljer att tänka att det kanske lyser med sin frånvaro för att alla är godkända. Vore inte det fantastiskt? Det tycker jag iallafall. Tiden har verkligen gått supersnabbt så här i slutet. Det är bara nästa vecka kvar och sedan är examensveckan här. Galet ju, det var nyss jag började. 😛

    Jag har jobbat idag och ikväll ska jag döma en sen match. Just nu regnar det, hoppas på att det inte kommer regna sen. Då kommer det bli lite kallt, jag får väl springa mig varm….. Imorgon är det röd dag, Kristi himmelfärd och jag ska ut med några kollegor och rida islandshäst. Det ska bli kul!

    Skrämmer brallorna av mig….

    Jag kom hem med en riktigt dålig känsla. Det har inte hänt något särskilt men är så trött på att bara vänta och så fick jag en dålig känsla av ett samtal. Inte blev det bättre av att grannens hund trycker precis bredvid staketet och börjar skälla och morra exakt den sekund jag går förbi. Blev verkligen livrädd för jag såg inte att hunden var där. I vanliga fall är jag beredd på skällandet eftersom jag ser hunden på avstånd och att den är ute men det gjorde jag inte idag. Det är inte hundens fel att den är som den är men det är ägaransvar. Jag väste högt några väl valda ord och hör hur hunden morrar bakom mig. Mitt redan dåliga humör blev hur som helst ännu sämre. Och det skulle bli värre visar det sig….

    För Rickard ringde mig, då visar det sig att vår nya bil är kvaddad. Bilfirman skulle göra någon mjukvaruuppdatering på växellådan och tog sedan ut den för provkörning. Då är det en idiot rent ut sagt som kör in i bilen bakifrån. Bakrutan och baklyktor måste lagas. Ja och så måste bakvagnen riktas om. Så nu måste vi ha hyrbil i en månad. Jag är så klart glad att ingen skadade sig men det är så surt. Vår fina bil! Hoppas den hinner bli klar tills vi ska till Gotland. I dessa oroliga tider vet man ju ingenting om leverans i tid eller inte.

    När jag ändå är igång och gnäller kan jag berätta att vi haft problem med ventilationen. Första gången det felanmäldes var i mars förra året. Det har varit turer hit och dit och fram och tillbaka. Så till slut vände vi oss till hyresgästföreningen och då blev det fart på hyresvärden. Det är ju bra att det till slut händer något men jag tycker inte att man ska behöva ”hota” med annan instans.

    Selfie #19 Om jobbet

    Den här veckans selfie handlar om jobbet. Selfien är Klimakterihäxans påhitt.

    1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli? Skulle säga inte alls. När jag var barn ville jag bli en stor sångerska. Sen skulle jag till Irland och rida fälttävlan. Blev dock gravid med första barnet så dom planerna las på evig is. Sedan ville jag plugga till sjuksköterska, är dock inte behörig på grund av att jag saknar godkänt i matte b (heter matte 2 nu). Jag och matte är inte kompatibla…. Så det fick bli en undersköterska av mig vilket jag aldrig ångrat. Älskar verkligen mitt jobb!

    2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval? Nopp, det kan jag inte påstå.

    3. Har du fått sparken någon gång? Nej det har jag inte. Men med regionens varsel känns det just nu högst otryggt.

    4. Hur ofta har du bytt jobb? Inte alls ofta. Jag hade praktik i ett stall. Efter det var jag mammaledig, började plugga till undersköterska och då hade jag timvikariat på ett par boende. Efter ett tag blev jag gravid och efter Alexander föddes så började jag jobba på Kvarnbacken, ett äldreboende här i stan. Efter tolv år ”slängde” jag ut mig själv och började jobba på lungmedicin på US.

    5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen? Ja.

    6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår? Det är fint och givande att få jobba med människor och vara deras förlängda arm. Så ja, men sett till arbetsvillkoren behöver våra politiker göra en drastisk förändring för att få människor att vilja börja jobba inom vården och framförallt stanna kvar.

    Hoppa på tåget: vårblomma

    Jag dividerade med mig själv bra länge innan jag till slut kom ut för min löprunda/lufs. Tänkte springa på löpbandet men då visste jag att det skulle bli svårt att vara med på Åkes ”hoppa på tåget” som den här veckan handlar om vårblommor. Förutom tussilago så är vitsippor det ultimata vårtecknet. Att fota vitsippor gav mig några vilopauser och hade jag sprungit på löpbandet hade jag inte fått någon sol på nosen. Man får inte vara dum inte.

    Jag längtar tillbaka till den Hanna som inte behövde kämpa så dant på en ”lufsig” runda i skogen. Jag ska inte vara hård mot mig själv just idag eftersom jag precis varit sjuk. Men längta kan man alltid göra. Jag är stolt över mig själv att latmasken till slut inte gick segrande ur den här kampen. Det blev fyra lufsiga kilometer och så gick jag sista biten hem. Det var riktigt varmt ute, kändes verkligen som sommar.

    Fler vitsippor! I skogen blev det lite mer än ett varv och sedan tog jag vägen genom fårhagen. Har bott i området i tolv år men aldrig gått genom fårhagen….

    Och där kom jag! I min typ tio år gamla outfit från HM. Nej här slängs inga träningskläder så länge de inte gått sönder vill säga.

    Mer fårhage, årets första gullviva och någon blå blomma som påminner om blåsippa men det tror jag inte att det är.

    Sist men inte minst så står vårt körsbärsträd i full blom. Äter aldrig körsbären men jag njuter varje år av blomstrerna.