Kategori: Min vardag

Söndagslistan vecka 38

Publicerad den av Hannas krypin

Vad snabbt den här helgen har gått. Idag jobbar jag dag och när jag kommer hem ska jag försöka träna något lugnt. Igår var jag och barnen hos Marcus i hans nya lägenhet. Mamma och pappa var också där och så fick jag träffa både Kevin och en god vän till Marcus. Rickard var ute och dömde fotboll. Vi firade Kevins födelsedag i efterskott. Väldans trevligt måste jag säga.

Känsla: Jag har såklart varit lite ledsen den här veckan. Det är inte kul att ha ont och inte kunna röra sig obehindrat. Samtidigt är jag glad över att ha haft en bra vecka på jobbet och jag har kommit framåt med uppgifterna.

Väder: Sommaren fortsätter. Än så länge har det inte varit någon frostnatt och det har gått alldeles utmärkt att gå barbent. Det är vackrare väder nu än i augusti. Hoppas på att det håller sig ett tag till.

Träning: Jag har haft en vecka då jag haft väldigt ont. Lämnade från mig matchen som jag hade i onsdags på grund av mina höfter. Men jag är glad över att jag kunde jogga några kilometer i fredags på löpbandet.

Mina positiva från veckan:

  • jag och Rickard var på bio tillsammans. Så mysigt ju att få tid tillsammans.
  • firat Kevin lite försenat och sett brorsans nya lägenhet. Träffade samtidigt mamma och pappa. Vi hade en riktigt trevlig eftermiddag.
  • min fot är helt bra nu. Det är jag glad över.

Bilder från veckan:

Veckans länkar:

  • Skammandet av de som inte valt att vaccinera sig fortsätter….. I den här studien har man låtit en ganska stor grupp av människor att göra ett intelligenstest. Utifrån det här testet har man sedan tittat på viljan att vaccinera sig och de ”intelligenta” vaccinerade sig i betydligt högre utsträckning. HÄR kan man läsa en sammanfattning av studien och HÄR finns själva studien. Jag i min tur tycker snarare att det låter rätt sunt att inte svälja allt med hull och hår och ha en naturligt skeptisk hållning. En fundering jag får utan att ha läst själva studien är om de tittat på anledningarna till ett nej till vaccin eller om de bara jämfört två grupper mot varandra. Jag vet inte men jag tycker det känns för ”lätt” på något sätt. Jag till exempel grundade inte mitt beslut på ett allmänt tyckande utan jag baserade mitt slutgiltiga beslut på att ha jämfört fakta, både fördelar och nackdelar. Men vem vet, man är kanske ointelligent när man gör på det viset…..

Veckans tips: Jag lyssnade på ett sådant intressant avsnitt i podden Kjos. Ida (som är programledare) hade bjudit in en gäst att prata om de mänskliga rättigheterna. Ida och den här kvinnan som heter Ruth lärde känna varandra under pandemin och när regeringen beslutade sig för att införa vaccinpass. Ruth arbetar som advokat med inriktning på just mänskliga rättigheter. Inte ens i Sverige är vi helt klockrena i att efterleva de mänskliga rättigheter som finns.

Fem en fredag vecka 38: I nuet

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon! Det är fredag igen och jag har en arbetshelg framför mig. Dagens planer är annars att plugga lite, försöka få till någon träning. Jag längtar efter att kunna köra ett hopprepspass igen, det var så länge sedan. Jag har också ringt till vårdcentralen och väntar på att de ska ringa upp.

  1. När behövde du sist improvisera någonting som MacGyver? Tänker direkt att duck tape är bra. Men jag kan inte komma på något särskilt tillfälle just nu.
  2. Vad är det mest spontana du gjort i veckan? Tränade några minuter pilates i ett försök att mjuka upp mina ledsna höfter.
  3. Vad gjorde du nyligen i sista minuten? Brukar alltid försöka att slippa göra saker i sista minuten. Men just det, fick lösa en sak lite akut på jobbet häromdagen när jag egentligen slutat.
  4. Hur organiserar/planerar du din vecka? Jag har slutat att planera för mina planer spricker alltid. Antingen på grund av disciplin eller vad man ska säga eller på grund av yttre omständigheter som jag inte kan påverka.
  5. Vad ger dig tunghäfta? När människor inte bemöter mig vänligt fast jag egentligen har koll på läget. Då kan jag framstå som att jag har noll koll fast jag egentligen har koll. När jag blir nervös helt enkelt.

PS: Bilden är helt orelaterad, men visst var kvällssolen vacker igår när jag och Ida gick till baletten. Bländad blev jag med men samtidigt kunde jag inte låta bli att njuta. DS.

Nej det där var inget kul…..

Publicerad den av Hannas krypin

Varit hos fysioterapeut idag för mina onda höfter. Idag testade vi lite övningar i gymmet och konstaterade att mina problem inte är muskulära. Hoppades på det dock för ett muskulärt problem är lite enklare att göra något åt. Fysions ord var att han inte kunde göra något så nu blir det att ringa vårdcentralen igen. På ett sätt kändes det skönt att han tryckte så hårt på både röntgen, prover och att jag måste få träffa en läkare. Samtidigt blir jag lite ledsen. Tänk om jag hade fått komma dit direkt. Hade ju på känn att det inte är musklerna som är problemet… Fick inga restriktioner i träningen så det blir att träna det som går. Tror ju inte att bli en soffpotatis kommer hjälpa mig direkt. Löpning varannan dag känns som en bra idé. Men vi får se.

Annars idag så har jag pluggat, kommit en bit i min uppgift kring vårdrelaterade infektioner. Har nog skrivit det förut men mata fakta är inte svårt. Jag vet på ett ungefär nu hur jag ska söka reda på fakta för att hitta det jag vill veta. Det svåra är den egna analysen och framförallt förbättringsåtgärder. Det är svårt att smalna ner det för i slutändan handlar det om strukturella problem i resurs- och personalbrist. Men det kan jag inte skriva i varenda uppgift. Så frågan blir vad man kan göra här och nu med det man har för att få en bättre arbetssituation och minska risker för patienterna.

Ett personligt inlägg om mitt innersta

Publicerad den av Hannas krypin

I en värld som ibland verkar vara konstant upptagen med att sätta standarder och måttstockar för framgång, utseende och prestation, kommer jag ofta på mig själv med att fundera kring självkänsla och värdet av att jag helt enkelt duger som jag är. Det är som om vi alla bär på en osynlig ryggsäck fylld med våra egna osäkerheter och tvivel, och ibland kan den bördan kännas tung. Men i mitt hjärta tror jag att det är hög tid att låta den bördan bli lättare och istället fokusera på att jag är bra som jag är. Jag behöver inte andras godkännande eller gillande.

För mig handlar självkänsla om att älska sig själv i sin helhet, med alla sina styrkor och svagheter. Det handlar om att erkänna att man är tillräcklig, inte baserat på andras uppfattning eller samhällets normer, utan baserat på ens egen inre övertygelse. Det är som att ge sig själv en omtänksam och kärleksfull inre dialog som påminner om att man är unik och värdefull precis som man är.

Men att bygga upp en sund självkänsla är ingen enkel resa. Det kräver tid, tålamod och ibland även hjälp från andra. För mig har det varit viktigt att omge mig med människor som stöttar och uppmuntrar min personliga tillväxt. Att lyfta varandra istället för att tävla med varandra är något som kan hjälpa mig att känna mig mer accepterad och älskad. Tror jag iallafall men det är svårt alltså…. Jag tror att mycket av min osäkerhet handlar om hur jag blev bemött som barn och som tonåring. Det var alltid skitsnack om mig vilket fortfarande gör det riktigt svårt ibland. Jag har så svårt att inte ta saker och ting personligt, även om jag fattar att allt inte handlar om mig.

En annan viktig del av att stärka min självkänsla är att sluta jämföra mig med andra. Det är lätt att fastna i fällan att mäta ens eget värde genom att jämföra prestationer, utseende och framgångar med andra. Men alla har sina egna mål att sträva efter och problem. Jag tror att fokusera på mina framsteg och personliga utveckling kan ge en starkare känsla av stolthet.

För mig har självkänsla också mycket att göra med att våga vara sårbar. Att visa upp de delar av mig själv som inte alltid är perfekta eller polerade är ett sätt att visa att jag är mänsklig. Det är genom sårbarhet som äkta och djupa relationer kan formas, och det är genom att acceptera sina egna sårbarheter som man kan skapa en ärligare och djupare koppling till sig själv.

Gårdagen i punktform och min måndag

Publicerad den av Hannas krypin
  • Funderat över frasen ”gott nytt tjej-år”. Läste uttrycket häromdagen och min första tanke var att det måste vara något influensiskt hittepå. Men så läste jag kommentarerna i det här inlägget och får kanske tänka om en aning. Fler verkar tänka likadant. Och visst kan jag hålla med om att hösten på många vis är en tid för nystart. Men så pass att man önskar gott nytt tjej-år? Nja, kanske inte, inte för min del iallafall.
  • Strukturerat upp en backup-plan att ta till om jag inte träffar ”rätt” patienter sett till fokus på mina inlämningsuppgifter.
  • Kört fast i min uppgift ”en natt på akuten”. Mata fakta är inte svårt, jag kör alltid fast på reflektioner och förbättringsförslag.
  • Noterat en fästing som satt och käkade så gott från mitt lår. Den var yttepytte liten så är inte helt säker på att det var en fästing. Men jag har inte kliat upp ett sår på benet heller så kan inte ha varit en bloddroppe.
  • Funderat över hur jag kunnat få en fästing på mig när jag inte varit ute. Det enda tillfället jag kan komma på att den skulle ha kunnat följa med hem var från fotbollen igår. Men då satt jag på en bänk, vid en fotbollsplan mitt i det lilla samhället. Det finns ingen skog där så långt ögat kan se. Det är lite konstigt det där. Alla tillfällen som jag har haft fästingar på mig är när jag varit antingen mitt i stan eller som igår på fotbollsplan. Om det nu var en fästing alltså.
  • Dömt fotboll men konstaterat att om man inte kan springa så är man heller ingen bra domare. Jag hade så fruktansvärt ont i mina höfter under matchen att jag var inte i närheten av att kunna springa snabbt. Ville bara blåsa av och gå därifrån. Hur det kändes efteråt ska vi inte prata om,. Har aldrig haft så ont faktiskt. Imorse tog jag både ipren och panodil och det är en bra kombo, det tar bort smärtan effektivt men det är verkligen inte hållbart i längden. Jag är inte längre övertygad om att det är muskulärt. Precis alla rörelser gjorde ont!

Idag var jag tillbaka på min avdelning igen. Dagen gick ganska fort och när jag kom hem så åkte jag och Rickard på bio och såg After everything. Det är en serie i fem delar och den som går på bio nu är sista delen. Det var ett fint avslut på serien och jag satt med tårar i ögonen vid ett par tillfällen, jag blev så rörd. Men vi började med att gå till HaKePi för att käka kebab. Minns den första gången som jag hängde med Rickard och några från kyrkan. Då gick vi just till HaKePi. Att gå dit och käka är nostalgi på hög nivå.

Lite reflektioner bara

Publicerad den av Hannas krypin

Igår gjorde jag mitt sista praktikpass på akuten för den här terminen. Hade slutbedömning med handledaren och en lärare och fick riktigt fint omdöme. Så det är jag väldigt glad över. Det var bara en sak som satte lite griller i huvudet på mig samtidigt som det är något som jag är medveten om. Vi har alla saker att jobba med, konstigt vore det ju annars. Hur som helst skulle jag lätt kunna jobba på akuten och det är tråkigt att min praktik nu är slut.

Idag är jag ledig så idag ska jag sitta fokuserat med studier och kanske att jag åker och tittar på fotboll men vi får se. Jag behöver träna något också. Något med både styrka och kondition. Eftersom teorin just nu är att smärtan är muskulär så är det ju träna jag måste göra. Det kommer bli jobbigt det här känner jag. Tänk så bra det hade varit att kunna vila sig i form men så fungerar det inte riktigt.

Fem en fredag vecka 37: Teamövning

Publicerad den av Hannas krypin

Idag har jag varit hos fysioterapeuten och gjorde en bedömning av mina höfter. Arbetshypotesen blir att det är något muskulärt och inte i lederna. Särskilt inte eftersom jag inte har ont i några andra leder än just höfterna. Nästa vecka ska vi ses i gymmet och göra lite övningar där för att se vad som provocerar fram smärtan och vad som kan tänkas hjälpa. Jag tror att jag kommer behöva börja träna mer än vad jag gör. Stillasittande är inte bra alltså och det har blivit mer av den varan sedan jag gjorde illa foten i somras.

Elisas fem en fredag den här veckan är en blandning av lite allt möjligt. HÄR kan du också vara med.

  1. Vem av Astrid Lindgrens karaktärer är din favorit? Pippi!
  2. Om du kunde åka tillbaka i tiden, var skulle du åka då? Femtiotalets New York. När jag var tonåring så läste jag en bok om en kille som växte upp där. Hans livsöde fångar mig fortfarande.
  3. Vilket var ditt första jobb? Mitt allra första jobb var som ridlägervärd på Hagens connemarastuteri. Jag hade praktik där i första året på gymnasiet så sommaren efter kom jag tillbaka för att jobba. För att göra en lång historia jättekort så blev det en vad ska man säga ”intressant” upplevelse.
  4. Om utomjordingar landade på jorden, vem skulle du rekommendera dem att prata med? Hm, någon som står med fötterna på jorden och inte fastnat i den där bubblan av att lita blint på ”överheten”.
  5. Om du var tvungen att äta en krita, vilken färg skulle du välja? En rosa.

Plugg inne när solen skiner

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon! Ute skiner solen men jag sitter inne med mina böcker. Måste passa på att få till en effektiv studiedag nu när jag är ledig. Fast mest av allt vill jag gå ut i det vackra vädret. Det hade passat betydligt mycket bättre med regn med tanke på att jag behöver sitta med studierna. Eller så hinner jag kanske både och. Jag och Rickard behöver ju också få lite tid tillsammans. Jag skulle så gärna vilja ta en promenad runt Ågelsjön igen. Vi får se hur det blir.

En dag före

Publicerad den av Hannas krypin

Visst är det onsdag idag? Jag har varit en dag före hela veckan. Ida skrattade lite åt mig i morse när jag bestämt hävdade att det var torsdag. ”Nej mamma det är onsdag idag” och ja det har hon så rätt i. Undrar om man blir lika dagvill när man har ett måndag-fredag jobb? Ibland när klockan ringer måste jag tänka efter, jobbar jag dag eller kväll eller är jag kanske helt ledig. Snurrigt värre…. Ännu värre blir det när jag jobbat nätter, haha.

När jag cyklade hem häromdagen var det sådan vacker skymning. Hade velat haft min systemkamera men mobilbilder är bättre än inga alls tycker jag. Dock så gör dessa bilder inte himlen rättvisa måste jag säga.

Nu på förmiddagen ska jag sitta med mina studier och ikväll gör jag mitt näst sista pass på akuten. Nio pass är för lite känner jag spontant. Jag hinner precis känna att jag har någorlunda koll på vad jag ska göra och hittar någorlunda tills det är dags att sluta. Om vi får göra en utvärdering av utbildningen nästa termin så är det precis det jag ska skriva, mer praktik på akuten. Med nästa termins praktik (tror det var sju pass) kommer det ha blivit totalt 27 dagar och det känns lite för lite.

En trött känsla

Publicerad den av Hannas krypin

Den senaste tiden har jag känt mig så trött, tankar kring att vilja förändra har präglat mitt mående. Något annat som präglat mitt mående är såklart allt som har gjort ont i kroppen. Jag tycker inte om att ta en massa läkemedel men den här hösten har jag behövt mer än vad jag egentligen vill. I vissa perioder har jag kombinerat både panodil och ipren dagligen. Jag behöver en nytändning och lite roligheter att se fram emot. Känns som att jag gräver ner mig lite och där vill jag verkligen inte hamna. Dessa saker känner jag påverkar mig mer än vad jag vill.

  1. Negativitet och klagomål istället för att aktivt fundera över hur man kan göra istället.
  2. Stress och press
  3. När man inte är ärlig, jag är fortfarande ledsen över en sak som hände i våras. Det förstärkte ytterligare mina negativa tankar kring mig själv.
  4. När jag inte får till det som jag mår bra av: bra mat, sömn och bra rutiner för min träning. Tråkiga rutiner helt enkelt. Jag behöver få in positivitet.
  5. Dåliga vanor. Jag äter helt klart för mycket socker till exempel.
  6. Jag upplever att jag har alldeles för många energitjuvar omkring mig. Personer som tar min energi istället för att ge mig energi.
  7. Att jag har för höga krav på mig själv. Jag har krav på mig själv som är helt orimliga att leva upp till.
  8. I föregående punkt rymmer det också en hel del självkritik. Att jag så ofta klankar ner på mina egna insatser.

Jag kan inte förändra allt på en gång eller på en dag, alla punkter rör inte mig heller utan handlar om omständigheter runt omkring mig.

Så saker som händer i höst som känns kul:

  • min praktik på akuten. Jag trivs som fisken i vattnet.
  • jag fyller fyrtio i november. Ska jag ha fest eller inte? Det är frågan.
  • jag ska även ha praktik på kirurgen och brännskade-IVA.
  • jag ska döma mina fotbollsmatcher och fortsätta bygga upp min fot efter skadan så jag snart kan gå för fullt. Att jag har kunnat döma mina matcher utan smärta har verkligen varit över förväntan så det är jag väldigt glad över.