Måste allt verkligen vara förankrat i vetenskap? Funderingen kom upp när jag läste Sandra Beijers inlägg angående Netflixserien ”Love is blind”. Love is blind har jag ingen åsikt om då jag inte tittar på programmet. Det jag däremot reagerade på var att hon skrev att allas kärleksspråk är fysisk närhet. Jag skrev en lång (nåja, ett par rader) om boken ”kärlekens fem språk”. Läste kommentarerna nu och såg att någon skrivit att våra fem kärleksspråk inte har något stöd i vetenskapen. Då tänker jag att måste allt verkligen ha stöd i vetenskapen? Kan inte saker och ting få vara användbara ändå? Jag tänker att vi behöver olika saker i ett förhållande för att känna oss älskade och behövda. Kan man då beskriva det som fem kärleksspråk, men varför inte tänker jag.
Ibland (läs ofta) tänker jag att vi sätter alldeles för stor tilltro till vetenskap. Vetenskap är inte alltid den enda sanningen. I forskningsrapporter går det att finna stöd för i princip allting. Nu tänker jag inte i första hand på sjukvården, där måste man tänka patientsäkerhet i första hand. Där har forskning en annan betydelse. Jag tror dock att erfarenheter och det man ser i sin vardag har precis lika stor betydelse som det som går att utläsa i diverse rapporter. Men det är inte den generella uppfattningen tyvärr.
