Min vardag

När man går till personangrepp istället….

Du har säkert varit där med att en diskussion börjar lugnt och sakligt. Du förklarar din ståndpunkt, lyssnar på motparten, kanske till och med hittar några gemensamma nämnare. Men så plötsligt händer något. Argumenten byts ut mot spydigheter, personangrepp – eller ett passivt aggressivt “Jaha, så du vet bäst, som vanligt.” Vad var det egentligen som hände?

I just det här hamnade jag häromdagen. Det här är så klassiskt på något sätt. När man inte längre kan försvara sina argument med logik eller fakta, så händer det något. Diskussionen glider över från vad vi pratar om till vem det är som pratar.

Några exempel:

  • “Du är alltid så negativ.”
  • ”Du är så blåst”
  • ”Det går inte att diskutera med dig”
  • “Typiskt dig att göra det här till en grej.”
  • “Du tror att du är så smart.”

Det här är inte argument utan snarare ett sätt att försvara sig på. Varför händer det egentligen? Jag har några teorier:

  • Att man känner sig hotad. När man verkligen brinner för en sak och blir ifrågasatt kan det då kännas som ett personangrepp istället.
  • Om man blir arg försvinner möjligheten att vara saklig.
  • Det kan vara svårt att diskutera på ett konstruktivt sätt. Alla har inte fått verktygen för att kunna diskutera på ett sakligt sätt, särskilt inte om man diskuterar med en person som har en annan ståndpunkt.

Så hur ska man göra då? Det första är såklart att inte ge igen med samma mynt. Hur provocerad man än blir så sjunk inte ner på samma nivå. Det andra är att faktiskt sätta ord på det som händer:
”Nu har vi kommit från sakfrågan och går till personangrepp. Vi kanske ska ta en paus”. Ett lugnt ”jag tror att vi ser olika på det här” kan i vissa situationer vara helt tillräckligt. Om det inte hjälper så är det bästa faktiskt at gå därifrån. ”Jag känner att vi inte kommer längre just nu. Vi får försöka prata mer en annan gång”.

Diskussioner drivna av affekt har vi nog alla hamnat i. Men vi kan faktiskt välja, antingen försöka lugna ner situationen eller trappa upp den. Att vara den som backar när diskussionen ballar ur har helt klart ett försprång. Att kunna fortsätta med sakfrågan istället för att sjunka ner på samma nivå. Det handlar inte om att vinna utan om att vara klok. Man måste inte alltid ha rätt.

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

6 Comments on “När man går till personangrepp istället….

  1. Jag tillhör de som tycker det är sunt med åsikter och att man har rätt att framföra dem. Så länge åsikter bygger på fakta är det ett trevligt nöje att diskutera och debattera dem. Man håller inte alltid med, man SKA inte alltid hålla med, för olika åsikter om en verklighet är i sig ett sundhetstecken.
    Personer som använder våld och glåpord när de framför sina åsikter, är och förblir personer som saknar argument eller som inser sin okunnighet och sitt tillkortakommande i ämnet.

    1. Jag tänker också att man tar till påhoppen när ens argument tar slut. Men det är verkligen en urdålig teknik att använda sig av. Man vinner ingenting på det utan bara förlorar.

  2. Set är inte alla som skilja mellan sak och person. Men märkligt nog har jag aldrig hamnat i en ordväxling som den du beskriver. Vet inte varför faktiskt.
    Sedan måste jag medge att jag en gång hade en (kvinnlig) chef som var totalt blåst. Då valde jag helt enkelt att byta chef. Det gick utan problem då jag tillhörde två avdelningar i samma företag.
    Sedan gäller det ju att endast ge sig in i diskussioner är man är på samma kunskapsnivå. Annars är det ju dödsdömt. Enligt mig alltså.

    1. Så skönt att du sluppit den typ av diskussion. Hamnar inte så ofta i den typen av diskussion heller men gjorde det häromdagen.

  3. Ibland måste man bara låta allt vara. Låta det ta tid. Just nu har jag en konflikt som började för snart ett år sen. Jag försökte ta ett steg mot lösning genom att be om ursäkt att jag inte stått upp för en av parterna. Det mottogs med ett tack men sen har inget mera hänt. Det är så svårt med just konflikter som slutar i personangrepp där alla sen går omkring och är sura efteråt. Det tär. Speciellt när det handlar om familj. Tänkvärt inlägg dock! Tack!

    1. Låter som en jobbig konflikt. Just att be om ursäkt är ett bra första steg. Då tänker jag att bollen ändå ligger hos dom. Du har gjort det du kan i dagsläget. Hoppas på att det löser sig snart.

Comments are closed.