Idag åkte jag, Rickard och Alexander till Österbymo för att springa årets upplaga av Jätten Bulelöpet. Klockan ringde tidigt för att hinna till start, redan klockan elva drygt. Vi har sprungit loppet sedan 2014 med uppehåll under pandemiåren och förra året. Förra gången vi sprang, 2022, så gick banan två varv i elljusspåret. Innan dess så gick banan i en envarvs-bana men boende i samhället hade klagat på tävlingen. Så det blev premiär för ny bansträckning i år och en hel del trail. Eftersom banan är till största delen ny kan jag inte jämföra mina tider med tidigare lopp. Fördelen med det är att jag har ett nytt personbästa att slå till nästa år.
Vi hade tur med vädret på så sätt att det var strålande sol men det var verkligen ingen värme i luften, endast 4 plusgrader bjöds vi på. Jag och Rickard tog en uppvärmningsrunda i elljusspåret. Det var skönt att värma upp ordentligt. Kroppen kändes riktigt pigg men lagom till start så hade den känslan istället bytts ut till sovande ben. Det kommer bli jobbigt att springa fem kilometer på dessa ben tänkte jag. Början av banan går i elljusspåret men efter ungefär 1,2 kilometer lämnar man spåret och grusvägen för att ge sig in i skogen och springa på stig. Jag är verkligen inte tränad för dessa uppförsbackar men jag peppade mig med att det som jag sprang uppför också skulle springas nerför. På det sättet är Höstfemman och Jätten Bule-löpet väldigt lika. Det är jobbiga kilometer uppför men sedan får man samma backar nerför. Vid en sträcka kom de snabbaste mil-löparna ikapp oss just på den stigen var det trångt. Tror löparna från milen som sprang om oss blev väldigt störda för tempot drogs ner en aning.
Rickard kom in på en hedrande andraplats så vi fick stanna kvar till prisutdelningen. Det dröjde en stund eftersom alla löpare på både femman och milen skulle komma i mål. Men den mesta av publiken stannar såklart inte kvar av den anledningen, i kylan vill alla istället hem. Lite trist men några applåder fick deltagarna iallafall. När vi kom hem blev det trettio minuter stretch och avslappning för min del. Underbart!
Rickard på pallen – vad kul! Men mycket möda (träning) bakom, förstås. Turas ni om att putsa medaljerna? Gamla klassiska Häxans Polermedel??? Undrar också om man i divisionerna där du dömer har fått den nya sortens klocka/pipa som jag häpet hörde talas om i Radiosporten. Reportern sa ungefär att ”nio minuters tillägg, men nu blir det inte mer…för nu stoppar han klockan i munnen och blåser av(!).
Ja sen han var barn. Nej här blir det inget medaljputsande, det är ju aldrig ”äkta vara”. Sa han inte fel då, han menade säkert pipan. Ett annat alternativ är om Spintso kommit ut med någon variant på klocka. Låter konstigt dock.
WOW! Stort, stort GRATTIS till Rickard! Vilken fantastisk prestation av er båda två! Ni är så duktiga och det är så kul att ni har samma hobbys, där löpning är den gemensamma nämnaren. Ni är ett helt underbart par om jag får säga så:-)
Å du Hanna – jag älskar din mössa:-)
Här var det fem grader och strålande sol som dock dök ned bakom husen mittemot mot tvåsnåret;-)
PS. Återigen – ge dig själv en klapp på axeln för dagens bedrift!!! DS.
Jag älskar också min mössa, har haft den sedan 2007 så det är välinvesterade stålar. Hela 99:- på MQ. Tack för grattiset och den fina kommentaren.
Grattis till Rickard och bra jobbat av dig. Ändå tur att det var idag loppet gick gör jag antar att ni också hade stormvindar ihår.
I fredags var jag lite orolig om vi skulle få det blåsiga vädret på lördagens lopp men det hade mojnat ordentligt.