Dag: 15 november 2024

Pilatesdrömmar på is

Publicerad den av Hannas krypin
  • Pilates är väl som yoga….
  • Nej, det här var inte det jag tänkte mig. Trodde vi skulle träna yoga…..
  • ”Vad skönt det ska bli att få träna lite yoga”
  • ”Jaha, jag trodde att vi skulle träna pilates på boll”

Dessa kommentarer ovan har inte varit ovanligt att höra. Många tänker att pilates och yoga är samma sak vilket det inte är. Precis som att vanliga stretchövningar också finns i yoga finns det också vissa likheter mellan pilates och yoga. Skillnaden mellan pilates och yoga är stor. Men det är inte det vi ska fokusera på i det här inlägget.

2015 började jag regelbundet träna pilates efter att sporadiskt tränat i perioder. Det blev flera pass i veckan och jag började så smått drömma om att bli instruktör. Men så har det inte blivit, inte på den nivån som jag drömt om. När jag tänker på att få vara instruktör och leda klasser så pirrar det i mig. Det hade varit perfekt att få kombinera instruerandet med mitt jobb på lungan. Men så är det inte just nu och jag vet inte om jag har motivation att göra det gedigna arbete som krävs för att öka intresset. Jag kämpade i flera år för att öka intresset. Till slut gav jag upp. Men jag känner starkt att när jag letade bilder till det här inlägget i min pilateskategori att jag fortfarande vill ha kvar pilatesträningen. Att jag fortfarande älskar träningsformen och att jag någon gång i framtiden vill leda pilatesklasser igen.

Så, till allt jag faktiskt gjort då:

  • Jag har till att börja med gått två pilatesutbildningar. Den första via Aerobics weekend och sedan Mat teacher training via Basi Pilates. Jag har förkovrat mig i teknik med Linnea. Hon är också utbildad i Basi Pilates, både på matta och i maskinerna. Jag åkte till Munchen för att göra min examination.
  • Mailat gym i stan som dock sagt nej eftersom det är kedjor som vill ha samma utbud överallt.
  • Haft pilateskurser på Mjölby Hälsocenter. Efter sex terminer tog det slut eftersom intresset var lite för svalt för att det skulle löna sig.
  • Jag gick ett halvår i Carrie Russo´s Mentor ship programme.
  • Jag hittade Lise´s blogg (som inte längre finns kvar) och hon bjöd in mig och familjen till Oslo. Där hade jag min andra pilatesklass som instruktör och jag och Rickard testade pilates på boll. Minns frustrationen för det där med pilates på boll var verkligen inte min grej.
  • Jag har erbjudit pilatesklasser via både Zoom och Skype. Dock utan intresse.
  • Jag har haft pilatesklasser här i samhället där jag bor. Både via Gymmix och gymmet som startade upp här. Intresset har varit otroligt svalt.
  • Haft en pilatesklass på First Class. Det slutade dock med att instruktören som var med på mitt pass tog hand om pilatesklasserna som de sedan ändå ville införa.
  • Jag har lagt ut mina pilatesklasser på youtube. Jag har visst hela 41 prenumeranter. Men när Alex var mindre använde han min youtubekanal så en del av prenumeranterna kan vara hans.
  • Skrivit massor här på bloggen om pilates och skapat en FB-sida för min pilates. Jag har kvar min sida: Hannas Pilates. Dit länkas alla blogginlägg men jag skriver inte så mycket annat.

Fem en fredag vecka 46: Drömmar

Publicerad den av Hannas krypin

Det är fredag och jag är ledig från jobbet. Jag behövde dock åka in till Clinicum på sjukhuset för att gå en utbildning i hur våra nya hjärtstartare (defibrillator) fungerar. Solen sken men det var lite kallt att inte ha vinterjacka på mig. Det var en kort utbildning på en timme men med mycket matnyttigt. Det var hur enkelt som helst eftersom undersköterskor och sjuksköterskor inte behöver kunna det manuella läget. (Möjligtvis att kunna ändra till manuellt läge men annars är det läkares jobb att kunna hantera hjärtstartaren manuellt). Det innebär alltså att det bara är två knappar att hålla koll på. Knappen man startar apparaten med och så klart knappen man sedan skickar strömstöten. En halvautomatisk defibrillator ger instruktioner i vad man ska göra steg för steg. Den analyserar hjärtrytm och den håller koll på tiden. Så smidigt och lättanvänt. Visste du att man bara kan deffa på två hjärtrytmer? Ventrikelflimmer och ventrikeltakykardi. På tv deffar man vid asystoli (rakt streck på skärmen) men det fungerar inte i verkligheten. Man måste ha någon form av rytm för att kunna defibrillera. Så, nog om sjukvård.

När jag kom hem fick det bli 40 minuter stretch och nu tänkte jag svara på Elisas fem en fredag som idag handlar om drömmar.

  1. När gick en dröm senast i uppfyllelse? Det som jag drömmer om har inte gått i uppfyllelse än.
  2. Vad drömmer du ofta om? Jag drömmer ofta om fotboll och i drömmens värld är det alltid fel på min pipa eller att jag kommer för sent till matchen.
  3. Hur skulle ditt liv se ut om du fick leva som du drömmer? Då hade jag utöver mitt jobb på lungan också jobbat mer med träning/pilates och hälsa.
  4. Brukar du komma ihåg dina drömmar? Ja oftast.
  5. Vad är en dröm du haft länge men inte förverkligat, vad hindrar dig från att nå den? Det skulle vara min pilatesstudio. Det som hindrar mig är att det är svårt för mig att nå ut och så är det såklart en ekonomisk faktor också.

Jag vill bara få leva

Publicerad den av Hannas krypin

Vilken bok läser du just nu?

I går kväll sträckläste jag Elin och Idas bok. Jag visste hur boken skulle sluta, Elins sjukdom skulle till slut vinna. Jag visste också efter att ha följt Elins kamp på Instagram att Elin efter ett halvår av tankar utan hopp och mörker aktivt började jobba för att leva här och nu. Att hon inte var sin sjukdom, hon var fortfarande Elin. Här och nu är egentligen det enda vi vet att vi har, vi har våra minnen och vi har nu. Hur framtiden ser ut vet vi ingenting om. I slutet på boken när jag fick läsa om hur Elin blev sämre och sämre och till slut fick ett hjärtstop fick tårarna flöda fritt. Så outsägligt sorgligt. Vad är det för mening tänker jag.

Elin är ett strålande exempel på hur att aktivt jobba sina tankar och det man väljer att fokusera på faktiskt påverkar ens mående. Ett tankesätt som jag fick till mig redan för många år sedan av en pyskolog. Tankar kommer och går men vi väljer själv hur vi ska agera. Jag misslyckades totalt med det i förrgår när mina negativa tankar fick ta överhanden. Ingen är perfekt.

Boken är en påminnelse om att hur mörkt och hopplöst det än känns så har man alltid möjligheten att välja det ljusa. Man är inte sin sjukdom eller omständigheterna runt omkring. Jag är imponerad av hur Elin aktivt jobbade med tankemönster och hur hon trots sin sjukdom blev starkare. Både fysiskt och psykiskt.