Mitt liv, min vardag och allt däremellan
Godmorgon!
Jag har suttit med mitt examensarbete och förberett mig. Sedan tappade jag tråden när jag började skriva med en klasskamrat och sedan hade vi ett långt samtal om skolan och annat runtomkring. Så den tappade tråden är det dags att ta tag i igen. Vill även förbereda mig för opponering men har inte fått arbetet än. Hoppas på att få det under dagen då planen är att jag ska opponera på onsdag.
Dagens outfit: rosa shorts från Stronger och rosa topp från samma ställe. När det är sommar och varmt så bor jag i de där shortsen. Som med allt annat från stronger. Det är dyra kläder men eftersom jag använder dom jämt så blir det inte så dyrt. Priset per användning alltså.
Idag har jag suttit och läst igenom mitt arbete samt gjort en powerpoint till presentationen på torsdag. Fick en massa frågetecken när jag läste mitt arbete så förhoppningsvis kommer jag komma väl förberedd till min presentation och kommande opponering. Jag försöker tänka ut alla möjliga kluriga frågor till mig själv. Jag tycker att det är fusk att få frågorna i förtid. Då blir opponeringen missvisande.
Åke har som vanligt sitt lördagstema: hoppa på tåget. Ordet den här veckan är nattlampa. När jag var barn så var jag mörkrädd. Mamma har berättat för mig att när jag fick ha en liten lampa tänd så sov jag bättre än när det var kolsvart i rummet. Jag är fortfarande mörkrädd men nattlamporna lyser med sin frånvaro. Förutom en lila lampa som står på hyllan i vardagsrummet. Den lyser upp så fint men nu när det är så ljust länge på kvällarna så är den släckt. En lampa som däremot lyser är utelampan vid vår ytterdörr. Jag vill inte ha det släckt även om vi har larm till huset. Jag har sådan livlig fantasi och skrämmer upp mig själv väldigt lätt.
Ikväll var jag och ett gäng kollegor (S, L, J, L,W och S) välkomna hem till M för en afterwork. När M hade inflyttningsfest kunde jag inte komma för jag var sjuk i corona. Så jag har sett fram emot att få se hennes nybyggda hus från insidan. Och wow, vilket hus! Fantastiskt fint och jag älskade omgivningarna. Vi åt god mat som M lagat och därefter gick vi ut och satte oss i solen, pratade och hade det så trevligt. Det blev även ett parti Mölky där jag och J var de första att åka ut. Kul hade vi samtidigt som myggorna ville käka upp oss. Det var mindre kul. När vi spelat färdigt fortsatte vi pratet och skrattet inomhus istället och M tände en brasa. Så mysigt ju!.
Affe, vovven på bilden, drogs till mig som en magnet. Det var som att han märkte hur svårt jag har för hundar och att han ville bli min kompis. Det lyckades han med, med bravur. Så fin och gosig! Det var en sådan trevlig kväll och jag är så glad att jag åkte. Har massor med bilder från kvällen men eftersom jag inte vet om de andra tjejerna vill vara med på bloggen så blir det inte fler bilder än dessa ovan.
Jag kämpar på med mina rundor och försöker tänka att det snart kommer vända. Men det är inte kul alltså, jag får slita för varje steg. En sak som är klar är att det inte går att vila sig i form. Jag får kämpa på pass för pass och vila i att det blir bättre om jag håller i. Jag hade nog tänkt att slarva med träningen idag med men så har jag en Rickard som puttar på mig. Det är bra det för utan honom hade jag blivit en soffpotatis för länge sedan. Fyra lufsiga kilometer blev det i värmen. Jag sprang spåret åt ”fel håll” och det kändes ju jättekonstigt.
Jag tänker också att den här väntan på feedback tar på energin med, jag kommer ju ingenvart. Rickard peppade mig i att det kanske dröjer för att jag faktiskt inte behöver göra så mycket mer. Jag är mer tveksam. Om en vecka börjar examensveckan och jag står och stampar. Positivt, Hanna!
Jag satt uppe med Rickard och barnen och tittade på ESC och maken till politiskt korrekt show har jag nog aldrig sett. Blev chockad över att Irlands satanistiska bidrag kom så högt upp men det passar väl i tiden när allt ska vara så ’alternativt”. Och vad är det här med att det ska vara så naket som möjligt? Skruvat värre! Blir beklämd när jag ser hur det extrema normaliseras mer och mer. Hur kvinnligt och manligt suddas ut och hur ledordet inkluderande istället blir mer och mer exkluderande.
Eller som en kommentar jag såg på Facebook:
Har verkligen omvärderat dessa frågor, allteftersom tiden har gått. I början tyckte jag att det är väldigt sunt att vi accepterar olika könsuttryck, sexualiteter osv-vilket jag fortfarande tycker. Jag är ju själv gay, går emot ”normen”.
Jag köper dock inte längre uttrycken för dessa ”olikheter”. Nu helt plötsligt har det blivit det nya normala att män springer runt med kjol eller klänning i osmakliga färger, gärna med ett stort fett skägg som ”kontrast”. Vad är poängen? Det handlar inte ett dugg om mångfald, det är snarare ett extremt uttryck för uppmärksamhet och nya ”trender”.
Dessutom har det blivit en solklar salig blandning av vänsterradikalism där vi ska käka skalbaggar för att ”rädda klimatet” ihop med ett hat mot vårt biologiska kön och som grädde på moset: En värld där gränserna helst ska vara öppna på vid gavel.
Tack men NEJ tack-detta spektakel går emot allt jag står för-mer eller mindre. Och ja-jag tror ÄNDÅ på mångfald
Man behöver inte vara en vänsterextrem polyamorös icke-binär hen aka vegan för att ha vissa övertygelser! Just sayin
Om jag ska säga något positivt om spektaklet så är det att Malin Åkerman och Petra Mede gjorde ett bra jobb som programledare och att Sverige inte kom så katastrofalt dåligt som jag trodde att dom skulle göra. Blev också väldigt glad över stödet som Israels bidrag fick. Hennes låt fick näst flest röster hos folket vilket jag tyckte hon var värd. Ingen förtjänar att få skit på det sättet för att man är född i ett visst land.
Ida var engagerad och ritade smileys på varje bidrag. Syns tydligt vilka hon tyckte var skräp.
Känsla: Det känns så underligt tomt. Borde vara glad över att tentan är klar och det är jag såklart men just den där konstiga tomheten. Mycket intressant känsla. Men det är väl lite så, när man varit fokuserad på något så länge och det sen är slut blir det väl lite tomt. Typ som post marathon-blues.
Väder: Värmen kom till sist. Hur underbart är det inte?
Mina positiva från veckan:
Så kom då äntligen tentaresultatet. Jag började tänka att eftersom att det dröjde så kanske det var så att ingen behövde skriva omtenta, precis som jag skrev i mitt inlägg igår. Och mycket riktigt, sent igår kväll kom mailet om att vi alla är minst godkända. Mitt indivuella resultat kommer i helgen. Jag är så glad! Bara examensjobbet kvar nu då.
Min match igår blev en blöt historia, iallafalll i andra halvlek. Blöt och kall. Velade om jag skulle ha min lila domartröja eftersom den är kortärmad men jo, så fick det bli till slit. Den är ju så fin ihop med mina lila domarstrumpor. Hade dock varit skönt med vantar men jag blir väldigt varm när jag springer.
Blött kommer det kanske bli idag med men jag hoppas inte det. Ska nämligen ut på turridning med några kollegor. Ska bli så kul! Får se om jag ens kommer upp på hästen men det är ju en liten islänning så det kommer säkert gå bra. Ska försöka fota lite och bjuda på bilder från ridningen i eftermiddag.
Den här veckans selfie handlar om jobbet. Selfien är Klimakterihäxans påhitt.
1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli? Skulle säga inte alls. När jag var barn ville jag bli en stor sångerska. Sen skulle jag till Irland och rida fälttävlan. Blev dock gravid med första barnet så dom planerna las på evig is. Sedan ville jag plugga till sjuksköterska, är dock inte behörig på grund av att jag saknar godkänt i matte b (heter matte 2 nu). Jag och matte är inte kompatibla…. Så det fick bli en undersköterska av mig vilket jag aldrig ångrat. Älskar verkligen mitt jobb!
2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval? Nopp, det kan jag inte påstå.
3. Har du fått sparken någon gång? Nej det har jag inte. Men med regionens varsel känns det just nu högst otryggt.
4. Hur ofta har du bytt jobb? Inte alls ofta. Jag hade praktik i ett stall. Efter det var jag mammaledig, började plugga till undersköterska och då hade jag timvikariat på ett par boende. Efter ett tag blev jag gravid och efter Alexander föddes så började jag jobba på Kvarnbacken, ett äldreboende här i stan. Efter tolv år ”slängde” jag ut mig själv och började jobba på lungmedicin på US.
5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen? Ja.
6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår? Det är fint och givande att få jobba med människor och vara deras förlängda arm. Så ja, men sett till arbetsvillkoren behöver våra politiker göra en drastisk förändring för att få människor att vilja börja jobba inom vården och framförallt stanna kvar.
Jag går mest runt och väntar. Väntar på tentaresultat och examensarbete. Behöver jag komplettera mer eller är jag klar. Jag kollar min mail flera gånger i timmen. Vill.veta.nu. Något annat som tar energi är väntan på besked kring varslet. Cheferna kan inte svara på något. De vet inget eftersom inget är klart. Det är så frustrerande. Kommer jag bli uppsagd eller får jag behålla jobbet? Vi får se helt enkelt, innan sommaren ska det vara klart. Känns så deppigt faktiskt. Vi är för få personal som det är sett till behoven och så ska kostymen bantas… Hur ska det gå? Det sorgligaste på något sätt är att man säkerligen sett vartåt det är på väg. Varför har man inte gjort något tidigare? Varför lät man underskottet växa sig så stort?
Då var det söndag igen! Jag sov tills jag vaknade själv. Vet du hur underbart det känns att inte känna det där behovet av att ställa klockan för att gå upp och plugga. Just nu räknar jag iskallt med att jag inte behöver läsa till en omtenta. Det problemet får jag ta sen om det kommer. Huvudet behöver verkligen få vila. Jag har kvar att förbereda mig inför opponering men jag tänker ta alla dom förberedelserna när jag vet att arbetet är helt klart och godkänt.
Känsla: Veckan startade inte kul alls med sjukdom. En enorm trötthet har följt efter det men jag börjar att bli piggare.
Väder: Vårens första riktigt varma vecka har jag fått njuta av. Iallafall andra halvan av veckan. På jobbet går jag nu barbent. Det är perfekt att gå med vinterbleka ben nu ju för alla har vita ben. Värre sen mitt i sommaren när alla istället är knallbruna. Jag har svårt att bli riktigt brun om benen men lite färg får jag.
Mina positiva från veckan:
Bilder från veckan: Blommor i mängder, fotboll, bilder från min kurs i fredags och god efterrätt.
Veckans köp: Min examensoutfit är klar. Tänkte mig först en fin klänning men det blir i stället något blått och något vitt och ”spetsigt”. Har testat kombon och det kommer bli superfint. Precis som jag trodde men var lite osäker på. Bild får du framöver. Tänkte hålla lite på det.
Träning: Veckan började med maginfluensa och en trötthet efter det. Men jag har fått till en lufsrunda i skogen och två promenader. Varav en i bara tio minuter.
Lärdom: Ibland är det bättre att hålla tyst fast man tycker att man har rätt…..
Veckans osmakliga: Att som Underbara Clara lägga ut om lidandet i Gaza och sedan följa upp med en story om att ”allt är förlåtet”. Du kanske tycker jag överreagerar men jag tyckte inte att det kändes bra i magen.
Jag dividerade med mig själv bra länge innan jag till slut kom ut för min löprunda/lufs. Tänkte springa på löpbandet men då visste jag att det skulle bli svårt att vara med på Åkes ”hoppa på tåget” som den här veckan handlar om vårblommor. Förutom tussilago så är vitsippor det ultimata vårtecknet. Att fota vitsippor gav mig några vilopauser och hade jag sprungit på löpbandet hade jag inte fått någon sol på nosen. Man får inte vara dum inte.
Jag längtar tillbaka till den Hanna som inte behövde kämpa så dant på en ”lufsig” runda i skogen. Jag ska inte vara hård mot mig själv just idag eftersom jag precis varit sjuk. Men längta kan man alltid göra. Jag är stolt över mig själv att latmasken till slut inte gick segrande ur den här kampen. Det blev fyra lufsiga kilometer och så gick jag sista biten hem. Det var riktigt varmt ute, kändes verkligen som sommar.
Fler vitsippor! I skogen blev det lite mer än ett varv och sedan tog jag vägen genom fårhagen. Har bott i området i tolv år men aldrig gått genom fårhagen….
Och där kom jag! I min typ tio år gamla outfit från HM. Nej här slängs inga träningskläder så länge de inte gått sönder vill säga.
Mer fårhage, årets första gullviva och någon blå blomma som påminner om blåsippa men det tror jag inte att det är.
Sist men inte minst så står vårt körsbärsträd i full blom. Äter aldrig körsbären men jag njuter varje år av blomstrerna.
