Jag blir inte klok på mina ben vad gäller det här med löpning. Ibland är benen som två betongklumpar som inte fattar vad jag håller med och ibland är det som idag. Benen är direkt med på tåget och jag behöver inte övertala kroppen att springa. Idag var planen att springa ett tufft pass då jag inte kommer springa imorgon. Tänkte direkt på mina fyrtio intervaller. Som alltid är det 30 sekunder springa och en minut vila inklusive den tid det tar för löpbandet att gå upp och ner i fart. Så vilan blir kortare än en minut och intervallen blir längre.
Idag valde jag att springa i högre farter:
Fem st i 16 km/h
Fem st i 16,4 km/h
Fem st i 17 km/h
Fem st i 18km/h
Tio st i 18,5km/h
Fem st i 19km/h.
De nya farterna var 18,5km/h och 19 km/h. Det är allt lite läskigt att springa i de farterna, blir lite obalanserat men jag vänjer mig tänker jag. När jag sprungit runt 25 intervaller var jag så trött. Men jag tänkte att om den här känslan kommer på löptestet när jag har ett gäng kvar så är det ju bara att bita ihop och köra. Då kan jag inte ge upp, därför var det inte ok för mig att sluta innan 35 intervaller. Att det ändå kändes okej är att jag springer intervallerna snabbare och i längre tid än på löptestet. Så det blir riktigt bra förberedelse. Hoppas jag iallafall.
Hörrudu ja känner igen det där 🤣 Mina ben blir också som betong klumpar då jag tränar eller går långpromenader eller som nu, då jag jobbat från 7.30-21.30 då de är ont om folk men jävlar vilken Träning de blir för ben o rygg!