2016 var ett år där jag utmanade mig själv på flera olika sätt. Jag vågade ta kontakt med människor jag inte känner som till exempel Sofia. Våra intervaller är ett stående träningspass varje vecka. Det blir inte alltid på tisdagar, den här veckan blir det på torsdag till exempel.
Jag har lärt mig att våga fråga. Det värsta som händer är att jag får ett nej och det kan svida till just när jag får det. Men vad gör det, att få ett nej är inte farligt, jorden går inte under och då behöver jag inte fundera mer på saken. Jag har lärt mig att jag vågar mer än vad jag tror. Att jag inte behöver vara rädd och att jag kan lita på min egen förmåga. Att jag är starkare än vad jag tror. Jag har även lärt mig att jag behöver inte vara rädd för att visa vem jag är. Folk gillar mig ändå och de som inte gör det är ingen förlust.
Jag har många minnen från 2016 som jag kommer vårda ömt. De som betyder mest för mig är resan till Gotland och resan till Oslo. Alexander frågade häromdagen om vi inte kunde åka dit igen. Det gladde mig att den resan betydde något för honom också.
Föreläsningarna med Stefan Sebö och Charlotte Althin på en inspirationsdag var helt fantastiska. Jag fick verktyg att tänka annorlunda kring mig själv. Att vända negativa tankar till något positivt.
Det var även spännande att lyssna på Dave O´Connor, Natalie Heeley och Carla Rieger. En del av det Dave sa kan jag inte ta till mig då jag inte tror på attraktionslagen men mycket var bra också. Mest inspirerande var Natalie och att få höra om hennes resa.
Detta är en del av Victoria´s januariutmaning. För att läsa mer – Klicka HÄR.
