Dag: 18 december 2017

Förena nytta med nöje

Publicerad den av Hannas krypin
Tio i fem vaknde jag klarvaken av en mardöm. I drömmen var det en man som försökte dränka mig. Det är så obehagligt att vakna av sådana drömmar och den otäcka känslan höll i sig bra länge. Jag försökte bli kvitt den genom att sätta mig med böckerna. Övningar på avancerad/master nivå var fokuset och det känns som att en del har fastnat.
Efter några timmars pluggande ställde jag mig på löpbandet för att riva av ett gäng intervaller. 10 stycken i 16km/h-tempo var tanken + joggvila. Det gick grymt bra och jag är jättenöjd med mitt pass. Samtidigt som jag gick långsamt på löpbandet för att komma ner i puls och flås så läste jag om ledrörelser och vilka muskler som utför den. Jag fick en snilleblixt och kom på att jag ska hitta på ramsor för musklerna för att lättare hålla reda på vilka som gör vad. Till exempel så blev ramsan för hip abduction, abduct Medi and Mini. (Gluteus Medius och gluteus minimus). Nu kommer jag inte glömma det, haha. Efter löpningen och nedvarvningen så tränade jag även 45 minuter pilates. Ett sånt där pass som är perfekt för mig då de verkligen fångar mina svaga sidor. Utan ett program ser jag inte sannolikheten som så stor att jag skulle göra alla de där övningarna som jag har så svårt för….. Perfekt program idag med andra ord.

Den perfekta julklappen

Publicerad den av Hannas krypin
Jag önskar mig inte särskilt mycket. Jag har allt jag behöver i prylväg och lite till. Men det finns två saker som jag önskar mig. Det första är mer tid med familjen och de personer som betyder mest av allt. I dagens samhälle är det så mycket hela tiden som lockar och pockar på uppmärksamheten och det är svårt att få tiden att räcka till till allt jag vill göra.
Det andra som jag önskar mig är pilateslektioner. Så jag fortsätter att utvecklas och blir ännu bättre på det jag gör tekniskt. Jag har även en hemlig dröm som jag inte tänker skriva om nu för då är den inte hemlig längre. Det är några få personer som vet vad jag skulle vilja göra. Vi får se vad som händer.
Det här inlägget är en del  Johanna Kajsson´s julkalender som du kan läsa mer om HÄR.
 

Runnershigh

Publicerad den av Hannas krypin
Jag bara måste berätta. Igår efter rundan på stan med barnen och Rickard var jag så galet trött och när Rickard började prata om träning kände jag bara ”aldrig i livet, kanske senare”. Men så åkte vi förbi spåret och det såg så vackert ut. Snötyngda granar och så lamporna som sken mellan träden. Jag fick bara ett sådant sug att ge mig ut i skogen och lufsa lite. Rickard hängde med för sällskap. Finns inte en chans att jag springer i skogen ensam i mörkret.
Vi joggade bort till skogen och sedan bar det av. Från att ha varit supertrött så blev jag pigg, benen gick av sig självt och det var inte ens jobbigt, trots att tempot blev snabbare än vanligt. Jag njöt av att höra knarret under fötterna och snön som gnistrade. Det var verkligen underbart!
Jag ångrar att jag inte startade Runkeepern utan bara körde med min gpsklocka. Jag hade velat veta mina snitttider då det verkligen inte gick sakta. Så härligt, det är så sällan jag har såna här rundor där allt flyter. För det mesta får jag slita mer. Det är såna här pass som gör att jag vill fortsätta träna även när jag känner mig hemskt otränad.