Månad: december 2017

Andra advent

Publicerad den av Hannas krypin
Idag var vi ute hos Rickards mamma i Falerum. Jag tycker så mycket om det här huset, tänk dig med vit fluffig snö omkring också. Jag tycker att det ser ut som en riktig idyll på landet och skulle gärna bo så här om det låg lite närmre stan.
Barnens farmor hade stått och lagat till julbord som vi blev bjudna på. Det var så gott och mysigt att sitta och äta tillsammans.
Farmor frågade lite snällt om jag ville hjälpa till att bygga ihop en pepparkakskyrka. Det låter så lätt jag läser beskrivningen men det är verkligen pilligt. Vi smälte inte socker utan jag använde en kombination av superlim och textillim. Limmet lyckades jag få både på håret och på tröjan. Jag fick bort det mesta och hoppas att tvättmaskinen kan få bort det helt. Tror inte riktigt det dock då det är ett textillim. Det ska ju tåla vatten och kanske också att köras i maskin…
Vilket konstverk…. Med ett gäng tomtar, fluffig bomull så går det att dölja ”skavankerna”. Tycker dock att det är charmigt att det inte är perfekt. Med en hårtork torkade limmet mycket snabbare och jag kunde fortsätta med garneringen. Helt seriöst hade jag kristyr precis överrallt. Men kul var det.
Alltså den tredje katten från vänster… Hur underbar är inte den? Som ett garnnystan, fluffig och gosig. Undrar om den kommer fortsätta se ut så även när den är större. Önskar så att vi kunde ha katt….
 

Ett misslyckande i livet

Publicerad den av Hannas krypin
Jag vill egentligen inte se mina misstag som just misslyckanden men en situation där jag verkligen gjort ett platt fall var när jag åkte ner till Halmstad för att gå steg 2 i fotboll. Jag var verkligen inte redo för det men ivrig som jag var så åkte jag ner ändå. Jag tänker dock att de här misstagen som görs gör oss till bättre människor. Får oss att utvecklas och lära oss. Utan mina misstag hade jag inte varit den jag är idag och inte haft de erfarenheter jag har. Med livserfarenhet är det lättare att leda barnen och ge råd. Givetvis måste barnen få göra sina egna misstag men vissa saker vill man som förälder inte att barnen ska göra. Jag tänker att alla erfarenheter inte är bra erfarenheter. Vissa saker kan man klara sig utan.

Lördagsfys

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll tänkte jag springa backintervaller men någon löpning ville inte mina ben vara med om. Det kändes som att de glömt bort hur man springer. Istället blev det ett hårt styrketräningpass. Cirkelträning/kondition och en kilometer gång i 20% lutning.
Passet avslutades med några pilatesövningar och stretch. Stretch måste vara en del av min dagliga rutin. Det är bara så svårt att ta tag i känner jag. Det är inte svårt efter ett träningspass men att ta tag i det på dagar när jag inte har ett träningspass planerat är jättesvårt
 
 
 
 

I min guldiga långklänning

Publicerad den av Hannas krypin
Åkte jag, Rickard, Alex och Ida iväg för att sjunga på Rickards jobb, som vanligt vår klassiska julrepertoar som jag vet att de gamla uppskattar så mycket. För många av de gamla är det årets höjdpunkt att vi kommer. Det är så roligt att göra det när jag vet att de verkligen vill att vi kommer. Efteråt stannade vi och fikade en stund och pratade med de boende en stund.
 
 

Instagramkonton som jag älskar som ser perfekta ut

Publicerad den av Hannas krypin
Petra Månström är en tjej som jag följt under flera år. Det är säkert tio år nu och i våras hade jag äran att träffa henne under ett springevent med Röhnisch. Hennes flöde består av idel härliga bilder och vid en första anblick ger skenet av att leva det perfekta livet. Dock om man läser hennes blogg och läser bildtexterna så ser man att det är allt annat än perfekt. Det är ett öppet och ärligt konto som verkligen visar livets alla sidor. Hon är personlig men inte privat. Hon är en inspirationskälla för många, inklusive mig.
Detta är en del i Kajsons julkalender som är en bloggjulkalender med olika tema varje dag – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
 

När böckerna ligger på stolen och retar mig

Publicerad den av Hannas krypin
Jag sitter här i köket i mörkret med ett gäng tända ljus och högen med pilatesböcker ligger på stolen bredvid. De retas, lockar och pockar och jag slits mellan vad jag har lust att göra och vad jag borde göra. Igårkväll fick de ligga men idag måste jag läsa en stund. Men först frukost, lätt dagens bästa måltid!

Ett barndomsminne jag vill dela med mig av

Publicerad den av Hannas krypin
Bad i Indiska oceanen.
När jag var sju år, sommaren 1991 så var vi hela familjen i Sydafrika. Min pappa skulle predika på möten och vi besökte flera olika delar av Sydafrika. Mbabane, Durban med flera. Jag minns hur jag och Marcus fick ligga och sova under tiden som mötena pågick och jag minns vacker afrikansk musik. Vi besökte ett gravfält där kungar låg begravd. Jag tyckte det var så konstigt att vi inte fick fota eller gå särskilt nära. Det var ju ”bara” en hög kulle. När vi var i Durban så badade jag och Marcus i Indiska oceanen och vattnet var så varmt medan några infödda kvinnor tyckte det var kallt. Att få bada i havet var spännande. Innan det besöket hade jag aldrig badat i havet.
Jag hade en Kalle Anka pocket och den låg på min säng. Jag minns det så klart men hux flux så var den bara borta. Vi letade i hela huset men den fanns ingenstans. Den var bara borta.
En dag så var jag och Marcus vid en bassäng och så kom det ett gäng killar. Jag blev precis livrädd för de ville knuffa ner mig i vattnet och då kunde jag inte simma. Vid ett annat tillfälle så var jag så stolt över mig själv att jag kunde simma. Det enda problemet var att jag hade simkuddar och besvikelsen var stor när jag insåg att jag inte kunde simma utan dem.
Marcus firade sin 11-årsdag när vi var där.
Spännande matupplevelser var till exempel grodlår, illrosa korv som smakade lika äckligt som den såg ut och en gryta gjord på njure och vanligt kött *ryser*.
Det här inlägget är en del i Johanna Kajssons bloggjulkalender. Häng med du också!

Nu tar jag helg

Publicerad den av Hannas krypin
Jag tänkte på en sak när jag satt på tåget på väg till jobbet i morse. Den här tiden på året är det mörkt när jag åker till jobbet och det är mörkt när jag åker hem. Särskilt när jag slutar fyra. Inte undra på att jag blir trött den här tiden på året. Samtidigt upplever jag att jag är mycket piggare. Varje jobbpass blir det sex extra kilometer att promenera utöver det som jag går i jobbet. Hur bra som helst att få in mer vardagsmotion i mitt liv utan att egentligen anstränga mig så särskilt mycket mer. När jag ska ta tåget hem till exempel så blir det att jag springer dit och beroende på när tåget går så tar jag även en extra löprunda. Med andra ord så är träningspasset redan klart när jag kommer hem och jag får tid till annat. Win, win helt enkelt. Nu tar jag helg och jag och Rickard är lediga i helgen samtidigt. Eftersom att Rickard jobbar nätter och också helger så blir det ibland att vi jobbar om varandra. Men inte den här gången och det är så mysigt att vara hemma tillsammans. Imorgon ska vi till Rickards jobb och sjunga vår julrepertoar. De gamla uppskattar det så mycket.

En kväll med familjen och goda vänner

Publicerad den av Hannas krypin
Så här ser det ut hos mig just nu. Pilatesböckerna utbredda över köksbordet och tända ljus. Jag tänkte bara uppdatera en sväng innan jag sätter (jag skrev sitter först och funderade över varför det kändes så fel…) mig och läser en stund nu innan jag kryper ner i sängen.
Jag tränade en stund efter jobbet och först hängde Alexander på med sina övningar, bland annat jägarvila och sedan kom Ida och Samuel. Vill ni se ett klipp på Samuels hopp så kolla in min instagram @hannafialotta.
Samuel övade på huvudstående.
Ida skuttade över stepbrädan och ville att jag skulle ta bild efter bild.
Efter kvällsmaten hoppade jag in i duschen och plockade lite med några småsaker innan det var dags för ett par timmars umgänge med goda vänner. Samuel var också med och sa finaste kommentaren: ”jag är tacksam för mina föräldrar, att de alltid finns här för mig”. Jag blev så glad!

 
 

Svar på läsarfråga

Publicerad den av Hannas krypin
”Mitt jobb står man ju upp hela dagarna och börjar sig mycket. Det märks på ryggen det med, funderat en del på vilka övningar man borde göra för den saken :).”
Kommentaren ovan fick jag av Madeleine. Det är ju egentligen samma scenario som jag har på mitt jobb. Om jag har möjlighet så brukar jag sätta mig på knä när jag pratar med de boende, dels för att jag inte tycker om att stå upp och prata med någon som sitter eller ligger. Jag tycker inte om känslan av att ”stå över dem”. Det är samma sak när andra pratar med mig och jag sitter ner. Då brukar jag automatiskt ställa mig upp för att komma på samma nivå som dem.
Det första jag tycker att man bör fundera över är ”hur står jag?”. Som du ser på bilderna ovan så är det väldigt stor skillnad på hur jag står som avslappnad och när jag tänker på hur jag står. På den högra bilden har jag på utandningen aktiverat mina magmuskler och tippat bäckenet till neutralt. En mycket bättre position för min kropp där jag känner att kroppen får ett annat stöd än när jag tillåter mig själv att skjuta ut rumpa, svanka och inte aktivera mina magmuskler. Jag är helt säker på att hållningen till vänster är det som orsakar att jag får ont i ländrygg efter att ha stått långa stunder. Det jag då vill göra är att stärka baksida lår och magmusklerna samt stretcha ländryggen och höftböjarna. Pilates är super i det syftet just eftersom teknik är a och o för att hitta kontakten med rätt muskler. Jag märkte det på mitt pass hos Linnea igår. En övning kändes lätt och så hittade hon ett nytt sätt att göra övningen och helt plötsligt var övningen tung igen.
Är du ovan vid extensioner så gå inte högt upp. Gå bara upp så pass högt att du fortfarande kan bibehålla magstöd, att bäckenet är i mattan och axlarna inte hamnar uppe vid öronen.
Vad gäller att man lutar sig framåt mycket så rekommenderar jag extensioner, tex rygglyft, swan. Alltså olika övningar där man böjer ryggen bakåt. HÄR och HÄR tipsar jag om övningar för dig med ont i ryggen. Dessa är klockrena även när man inte har problem med ryggen.