Jag läste ett inlägg hos Matilda om att tänka snälla tankar och jag har haft en dag när jag gjort precis tvärtom. Jag fortsätter på det spåret nu medan jag skriver det här inlägget. Vet du att jag är helt värdelös på att tänka snälla tankar och peppa mig positivt. Jag har skrivit det förut men det finns ingen som är så elak mot mig som jag själv är. När ska jag bli vuxen på den punkten? Jag är bra som jag är och jag duger. Jag behöver inte vara någon annan än den jag är. Och basta!
Jag skrev ju imorse att jag skulle springa löptest men det blev inställt. Det får bli en annan dag istället. Finns fördelar med det och inmorgon ska jag och Rickard köra löptestintervaller fast utan att springa testet på riktigt. Mer löptestångest med andra ord. Eller så får jag mer trygghet. Det kan bli hur som haver.
PS: Visst är det ironiskt att jag skriver ett inlägg om att vara snäll mot mig och så är jag precis tvärtom i inlägget. DS
PS 2: Rubriken kanske är lite orelaterat, men jag kom att tänka på uttrycket. Tror det var i sammanhanget när jag fortfarande var aktiv återförsäljare för Forevers produkter…. Tänker att det handlar om att släppa på det som bryter ner en, att man har vissa favoriter (inte personer) som man säkerligen skulle må bättre utan. Att våga släppa taget och fokusera på det som bygger upp. Även om det innebär att det blir ”tomt”. Men det här är min tolking, jag kan ha helt fel. DS
