Att träna när det gör ont

Det är så svårt att träna när det gör ont, känns som en riktig utmaning men det behöver ju inte vara omöjligt. Tänker lite att det handlar om att hitta rätt verktyg. Tänkte skriva om några tankar jag fått. Det första är ju att förstå varför man har ont och ibland hittar man kanske ingen orsak till smärtan. Men då vet man ju iallafall att det inte är något farligt. Mitt första steg blir nu att få komma till vårdcentralen i nästa vecka. Att ha en fysioterapeut i ryggen är ju inte så dumt. Han jag träffade kunde ju inte hjälpa mig just då men jag tänker att bara jag vet vad som gör ont så kan jag kontakta honom igen.

Vid smärta så måste träningen anpassas, vid knäproblem tex så är det ju bättre med simning och cykling än löpning. Att vara uppmärksam på kroppens signaler är avgörande när man tränar med smärta. Vad är smärta och vad är träningsvärk till exempel. Smärta är en varningssignal från kroppen att något är fel, medan träningsvärk är en normal reaktion på träning. Jag brukar alltid resonera att det som inte gör mer ont kan jag fortsätta med.

Något jag behöver nu för att motivera mig är att sätta realistiska mål. Mål som är anpassade efter dagens form, inte var jag vill vara eller var jag har varit. Istället för att sträva efter att springa ett marathon kan mitt mål vara att kunna gå en mil smärtfritt.Att göra samma träning om och om igen kan bli enformigt och inte särskilt motiverande. Jag behöver känna att det är kul och försöka variera min träning genom att inkludera olika aktiviteter och övningar. Att träna med någon annan är en stor motivationsfaktor. Man kan inte smita när man bestämt en träningsdejt. Jag vill träna mer med Rickard, minns förr hur roligt vi hade med våra parövningar i vardagsrummet. Slutligen så får jag inte glömma att belöna mig själv när jag når mina mål oavsett hur små de är just nu. Det kan vara att unna mig själv en lugn kväll i badkaret eller köpa något som jag länge velat ha. Belöningar kan vara starka motivationsverktyg. Att träna när det gör ont är en utmaning, men inte omöjligt. Var snäll mot kroppen, den gör alltid sitt bästa utifrån förutsättningarna.

En bil med handbromsen i….

Upp som en sol och ner som en pannkaka. Ja så känns det idag. I helgen började jag tänka att jag kanske inte behöver min tid på vårdcentralen. Men jodå, det lär den göra. Igår försökte jag springa en sväng på löpbandet men höfterna sa stopp direkt och imorse kunde jag knappt klä på mig. Jag kan ju inte böja mig framåt. Jag och Rickard tog oss ut på en skogspromenad iallafall. Men det var inte snabba Ville direkt. Rickard beskrev det så bra: som en bil som fortfarande har handbromsen i när man försöker köra iväg. Exakt så!

En dröm jag har är att springa Stockholm marathon. Jag har alltid sagt att jag gör det den dagen jag kan tänka mig att sluta döma fotboll. Fyra mil på asfalt har jag tänkt kommer vara rena döden för höfterna. Som det känns idag kommer jag inte behöva några fyra mil på asfalt då höfterna redan är paj. Så känns det iallafall. Känns bara så tråkigt. Funderar på om jag ska strunta i att springa ett tag och bara fokusera på att bygga styrka och skonsam konditionsträning som tex cykling till jobbet. Nu har jag inga fler matcher iallafall. Säsongen gick verkligen snabbt.

Grunden är lagd

Jag har haft en riktigt effektiv förmiddag, suttit i köket och jobbat fokuserat med inlämningsuppgifterna. Grunden är lagd i de uppgifter som jag kan jobba med redan nu. Känns riktigt skönt att ha kommit en bit. Tankar som jag får skriver jag upp för att inte glömma bort vissa infallsvinklar. Att tänka att ”det där kommer jag minnas” är ingen idé. Ibland har jag minne guldfisk om man säger så….. Har som målsättning att kunna lämna in två av uppgifterna redan den här veckan. Det som jag fastnat i är de där reflektionerna och förslag på förbättringar. Så svårt ju men bra övning inför examensarbetet som ska göras nästa termin. Nu ska jag ta min temugg och sätta mig i soffan och fortsätta läsa. Nu måste arbetena få ”marineras” lite.

Söndagslistan vecka 39

Idag är det första oktober, det var ju nyss sommar och semester…. Första oktober är väl att anse som höst. Men jag har ingen höstkänsla längre, går fortfarande barbent på jobbet. Jag har jobbat hela helgen så nu har två dagar ledigt. ”Ledigt” får man väl skriva för jag är inte ledig helt. Måste ju plugga. Förra terminen så hade jag tidig praktik och kunde därför blir klar relativt tidigt med mina inlämningsuppgifter och sedan fokusera på tentan. Riktigt så kommer det inte se ut den här terminen för sista praktiken kommer göras efter att tentan är skriven.

Känsla: Det är sådan skillnad på mitt mående nu när jag kan springa igen. Det är bara att konstatera att jag behöver min löpning och min pilates. Kombon är den bästa.
Väder: Trots att det har varit slutet på september har jag gått barbent. Lite kyligt har det såklart varit på morgnarna men sedan har det blivit fint.

Träning: Det har blivit två löppass och så dömde jag en fotbollsmatch igår. Hade jobbig motvind åt ena hållet men blev desto bättre träning då….. Jag har även fokuserat en hel del på rörlighet i rygg och höfter. Lite pilates har det blivit också.

Mina positiva från veckan:

  • Jag börjar känna igen mig själv. Är inte lika nedstämd längre som jag var där ett tag.
  • Det gör inte lika ont i mina höfter längre.
  • Jag är glad över att jag kan löpträna igen.
  • Har fått tid på vårdcentralen men först om två veckor.

Veckans bilder:

Veckans länk: Är det dags att återkalla vår natoansökan? Ja det kan man tvista om. HÄR kan du läsa en intressant debattartikel.

Veckans låt: