Har regionerna spelat ut sin roll?

Det här med regionerna och deras ansvar för sjukvården, jag har inte funderat på det tidigare men det kanske inte är en dålig idé att börja fundera över om vi verkligen ska ha en regionstyrd sjukvård. Jag tänker inte privatisering nu utan jag tänker om staten ska ta över budgetansvaret för sjukvården och verksamheterna styr utifrån sitt område och expertis.

En av de mest framträdande aspekterna av debatten enligt min uppfattning är de höga kostnaderna för regionernas byråkrati och löner. Pengar som för närvarande används till administrativa ändamål skulle ju kunna användas för att förstärka och förbättra sjukvården istället. Jag kan också tycka precis som jag skrivit tidigare att det inte är rimligt att hela tiden spara på sjukvårdspersonal. Det måste finnas andra vägar att gå också.

Behoven av sjukvård kommer inte direkt minska, och det finns en oro för att uppsatta mål om hög tillgänglighet och jämlik vård kan bli svårare att uppnå särskilt nu när vi står i en riktig sjukvårdskris.

Det är en stor utmaning som politikerna har framför sig. Oavsett vilken väg man väljer att gå. Om man skulle lägga över ansvaret helt för sjukvården på staten behövs en riktigt bra plan. Det måste vara patientsäkert. De som jobbar i verksamheterna måste definitivt få göra sin röst hörd. Det är dom som kan sin verksamhet och vet hur det ser ut.

Hur går dina tankar kring regionernas vara eller inte vara?

Stel och svag men löpningen gick bra

När jag kom hem från jobbet så satte jag mig i soffan och vilade en stund. Därefter testade jag min teori direkt. Jag sprang ett pass på löpbandet. Dagens intervaller ser du ovan. Det gjorde inget ont alls under passet men när jag stod och lagade mat så kom smärtan som ett brev på posten. Efter kvällsmat och nattning av barn letade jag upp en klass på pilatesanytime med fokus på höfter och bäckenet. Jag avslutade med att göra några höftlyft och stretcha 10 minuter med fokus på löparmusklerna. Det gjorde ont hela tiden och så kände jag mig svagast i stan. Imorgon ställer jag klockan för att stretcha igenom kroppen innan jag åker till jobbet. När jag nu ska börja med min pilates igen så kommer jag få börja på nybörjarnivå. Jag har tappat så mycket muskler under hösten. Jag tröstar mig med att det som jag en gång haft kommer såklart komma tillbaka när jag får en bra rutin och variation.

Det är visst inga fel på mig

När jag kom hem från praktiken så hade Rickard plockat fram vår utegran och det ”lilla” huset med tomten i. Det kommer lysa upp så fint i mörkret. Att det är första december på fredag känns helt orimligt, känns som det var nyss som det var sommar och semester.

Idag loggade jag in på 1177 för att se om mitt röntgensvar har kommit och det hade det. Det finns inga skador i skelettet, lederna eller några förändringar i mjukdelarna. Och det är på sätt och vis skönt att det inte finns några skador men det hade ju varit skönt om det fanns någon förklaring till min smärta.

Så om jag rannsakar mig själv och funderar över hur det senaste året varit så ligger det närmast tillhands att misstänka att jag är både stel och svag i musklerna runt höfterna och bäckenet. Svaga muskler gör ont, det är inget hittepå. Jag behöver helt klart komma igång med pilates och rörlighet igen. Om det inte hjälper får jag ringa vårdcentralen igen och be om remiss för ytterligare röntgen och undersökningar.

Ett stilla snöfall

Godmorgon!

Jag har vaknat på ett sådant strålande humör. Det har fortsatt att snöa och nu när jag gick från parkeringen knarrade det så härligt under fötterna. Älskar snö!! När jag närmade mig en rondell blev jag dock lite rädd då en man kom sladdandes in med sin bil. Det såg ju ut som att han hade full kontroll men sladda på det där sättet kan man ju göra när man är själv på vägen och inte när det kommer en massa bilar runt omkring…..

Att göra en höna av en fjäder

Jag kan ofta hamna i tankemönster där jag förstorar upp saker och ting. Jag förväntar mig att det ska vara på ett visst sätt och vips är det där lilla problemet mount everest. Du vet det där välkända uttrycket att göra en höna av en fjäder, det är jag i ett nötskal. Men så ger jag det några dagar av grubblande och sedan är det bra.

  1. Det är viktigt att vara medveten om man lätt förstorar upp saker och ting. När det händer mig tycker jag att det är viktigt att hejda mig själv och fundera över om det verkligen är så stort. Är det återigen en situation där jag överdriver på grund av osäkerhet eller är det ett verkligt problem?
  2. Om man ändå hamnar där att det det känns övermäktigt, bryt ner problemet i små delar. På så sätt får man en klarare bild. Ta en sak i taget.
  3. Finns det något i problemet som man faktiskt kan kontrollera? Börja med det och hitta små åtgärder som tar det vidare mot en lösning.
  4. Det är inte dumt att reflektera över hur man löst tidigare situationer. Vad har man lärt sig och hur kan man använda det i kommande situationer.
  5. Det är också viktigt att prata med någon. Den personen kan ge input så du kan se på situationen på andra sätt. Ibland räcker det bara att nämna att man funderar över en sak och vips så kommer det nya idéer.
  6. Ta en paus!

Jag misslyckades totalt….

… Och jag har så svårt att släppa det. Det värsta är att en person blev så ledsen och det känns verkligen som att det är mitt fel. Mitt fel för att jag inte hittade rätt ord eller kunde motivera ett val på ett riktigt bra sätt. Hur jag inte kunde övertyga gruppen och med det misslyckades. Jag har tidigare skrivit om hur jag ofta kan komma på rätt saker att säga när det är försent. Så blev det i det här fallet.
Men inte nog med att jag inte hittade rätt ord, jag är så besviken på en annan person som är så fruktansvärt falsk. Varför säga ja när man inte vill, varför inge falska förhoppningar att saker och ting kommer gå på ett visst sätt. Ett nej direkt hade varit betydligt bättre. Hur ska man kunna arbeta mot samma mål efter en sån här grej. När man upplever att förtroendet är skadat i grunden och man inte får cred för all den tid och allt det arbete man har lagt ner. Det blev en sådan sur soppa av alltihop att jag just nu känner att jag aldrig mer vill vara en del av just det sammanhanget.

Söndagslistan vecka 47

Känsla: Det har inte känts något särskilt att fylla fyrtio, allting känns som vanligt. Är det inte lite hypat det här med födelsedagar? Jag är trött på att läsa till tentan men det känns verkligen som att jag är inne i sluttampen nu så det är bara att bita ihop. Annars dominera känslan av besvikelse kring en sak. Jag kunde inte sova i natt då jag bara vaknade hela tiden och grubblade. Jag får tänka att jag verkligen försökte och gjorde mitt bästa men det räckte inte hela vägen.

Träning:

  • Måndag: 20 minuter på crosstrainern och sedan några styrkeövningar där fokus låg på ben och armar.
  • Tisdag: 40 minuters promenad.
  • Onsdag: Tabataintervaller på crosstrainern och sedan några hopprepsintervaller.
  • Torsdag: Vila
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Vila:
  • Söndag: Planen är att springa något.

Några tankar som uppkommit under veckan:

  • Misslyckades fullständigt med att driva igenom en viktig sak.
  • Funderat kring det faktum vad som får människor att tacka ja till en sak och sedan när det gäller backa från sitt beslut. Varför säger man ja om man egentligen inte vill? Det blir bara en massa falska förhoppningar och sårade känslor.
  • Varför är det bara det som syns utåt som uppmärksammas och då också gör att folk tar för givet att ingen annan gör något?

Veckan i bilder:

Mina positiva från veckan:

  • veckan startade med att jag fyllde fyrtio. Det firades med att Rickard fixade födelsedagsfrukost, jag fick presenter och så åkte vi på utflykt tillsammans till Stora Hammarsundet. Stort tack för grattishälsningarna jag fått på bloggen. Det har jag alldeles glömt bort att skriva.
  • helt okej träningsvecka. ’
  • jag ser ändå slutet på på den här terminen. Jag har fem pass kvar på praktiken och tentan. Sedan är den här terminens alla måsten gjorde.

Konstaterande: Vi hade årsmöte med domarklubben igår på Strandgatan här i stan. Den här gången testade jag deras halloumiburgare med tryffelmajo och pommes. Och nej, den burgaren är inte heller god. Jag skulle inte betala för att äta där då jag blir så besviken på maten varje gång. Vi ska dit med jobbet i början på december så då blir det ett besök till där.

Veckans haha:

Lördagstankar

Var alltid sann mot dig själv, dina känslor och den som är Du.

Om alla andra går åt höger, men du vill gå åt vänster – gå åt vänster! Följ alltid din inre vägledare och inte flocken.

När du lyssnar på dig själv och dina behov kommer du må bättre och vara lyckligare.

Frågor att ställa dig själv

♡ Är jag ärlig mot mig själv?

♡ Är jag ärlig mot människor jag möter om vem jag verkligen är?

♡ Lever jag på ett sätt som gör mig lycklig?

♡ Visar jag min partner vad jag behöver?

♡ Vad vill jag inte vara utan i mitt liv?

♡ Följer jag mina drömmar eller följer jag samhällets ”förväntningar”?

♡ Vad behöver jag för att må bra idag?

Text Malin W Holm

Fem en fredag vecka 47: Tacksam

Gårdagen blev inte alls som jag tänkt mig med studierna så det måste jag verkligen ta tag i idag istället. Min bror kom hit en sväng och då blev det definitivt svårt med fokus men väldigt trevligt också såklart. Jag tog även ett träningspass på crosstrainern. Det fick bli tabataintervaller, 20 sekunder sprint och 10 sekunder vila. Detta upprepades 24 gånger. Sedan avslutade jag passet med att få till lite explosivitet. Tog fram hopprepet och körde några intervaller. Jag tyckte att jag tog det lugnt men det känns ändå i vaderna idag. Passar väldigt bra med vila då.

  1. Vad är något du tar för givet men är tacksam för? Att få vakna på morgonen och att vi är friska.
  2. Vilken tradition under årets högtider betyder mest för dig? Baka lussebullar och pepparkakor med barnen och pynta granen,
  3. Vilken upplevelse under det gångna året uppskattar du mest? All tid tillsammans med familjen. Särskilt de perioder när vi varit alla fem.
  4. Vilken utmaning under året är du glad att du tog dig an? Att vara samordnare på mitt jobb men också att jag inte gett upp med skolan utan kämpat på.
  5. Vad är du mest tacksam för i år? Helt klart min familj.

En dagens, tack!

Måsten: Jag behöver träna och sätta mig med mina studier.

Knäppa: Jag pratade i telefon med min personalplanerare och av bara farten tog jag trapporna. Jag var då på nittonde våningen och skulle ner till plan nio….. Ja, det var ju bara att börja knalla.

Dagens vy och dagens väder: Min vy från nittonde våningen.

Varför: Om man tycker att ens immunförsvar blivit försämrat av att ta covidvaccinet, varför fortsätter man då med att ta ytterligare doser? Om man tydligt ser en skillnad i sitt mående före och efter vaccinet, varför vill man då ta risken att få ytterligare sämre mående? För att skydda andra? Men det vet vi ju vid det här laget att vaccinet i bästa fall skyddar en själv….

Reflektion kring praktiken: Jag frågade dagens handledare om det var något jag skulle tänka på till nästa pa

Jobbiga men viktiga: Jag knallade bort till mitt jobb för att vara med på klinikmötet där det skulle informeras om det ekonomiska läget. Det var roligt att träffa mina kollegor.