Pengar är verkligen inte allt men det underlättar helt klart livet. Jag visste ju att det inte skulle bli mycket pengar när jag gör mina praktikperioder men jag hade hoppas på att kunna kombinera jobb och praktik mer än vad jag gjort. Naivt, ja kanske. Idag fick jag besked om var jag ska vara på nästa termins praktik. Då sia jag testa på barnakuten på Vrinnevi. Det ska såklart bli kul men schemat för den perioden är redan satt så även den här gången måste jag ta en massa ledigt. Jag ser bokstavligen tusenlapparna fladdra iväg. Mailade läraren och frågade om det finns någon möjlighet att skjuta fram praktiken lite men där är det tvärstopp. Eftersom praktiken kommer vara på Vrinnevi kan jag heller inte köra dubbelpass.
Jag hade en sådan fin gårdag med härlig frukost tillsammans med Rickard. Sen var jag ensam några timmar när barnen var i skolan och Rickard sov efter nattpasset. Jag åkte iväg på min röntgen som tog typ två minuter och därefter var det dags för utflykt. Vi möttes upp i stan och tänkte att vi kunde ta och byta vinterdäcken. Då visade det sig att de däck som vi fick med när vi köpte bilen var alldeles för dåliga. Det ena däcket var från 2011 och bilen är från 2016…: Då har bilfirman bara slängt med något som de hade i gömmorna. En sak är säker, lite aldrig på varken bilverkstäder eller bilfirmor……
Iallafall, det finns ett sund, strax före Askersund från oss sett. Varje gång jag åker förbi där med familjen så har jag velat stanna. Så Rickard hade planerat att det var just det vi skulle göra. Kör åt Motala sa han och när vi började närma oss började jag ana var vi skulle. Platsen är maffig, även på vintern. Så vi satt där och njöt av utsikten. Sen när det blev lite kallt om tassarna tog vi bilen hem igen. Då hade vi bestämt oss för att slå till på däcken som däckbytesfirman föreslog. ”Bara” 5000 spänn, grattis på födelsedagen Hanna tänkte jag….. Men nu har vi nya vinterdäck som håller några säsonger. Det blir bra.
Vi hämtade thailändskt till kvällsmat och åt tillsammans med barnen. Rickard hade köpt en hel massa goda tårtor och så bjöd vi hit min bror. Det blev ett väldigt trevligt avslut på en fin dag.
Dagens planer är att jag ska plugga och i eftermiddag börjar min praktik på kirurgen. Jag tänkte också försöka få till ett träningspass.
Jag somnade tidigt igår men vaknade flera gånger av att jag hade ont på ett ställe i bröstkorgen. Så här flera timmar senare gör det fortfarande ont när jag rör på mig och tar djupa andetag. Tror det är något muskulärt men bortsett från det så mår jag bra. går var min sista dag som trettioplussare. Idag fyller jag fyrtio och har blivit så bortskämd av Rickard på morgonen. Han lagade äggröra och bacon och hade köpt massa gott bröd till oss två. Lite hotellfrukost light. 🙂 I födelsedagspresent fick jag en låda i trä med bilder från Gotland fylld med olika tesorter. Hittade helt klart en ny favorit: rooibos mangostan. Det var så gott te. Jag fick även en fin lampa med bilder på mig från Gotland. Lampan lyser upp så fint på bänken i vardagsrummet.
Jag hade sådan åldersnoja när jag skulle fylla 25 men tyckte inte att det var jobbigt att fylla trettio och sedan 30+. Nu har jag lämnat trettio och går in ett nytt årtionde. Fyrtio alltså, känns galet. Var tar tiden vägen egentligen?
Jag ska alldeles strax åka iväg på min röntgen och efter det möts jag och Rickard upp för något äventyr bara han och jag. Ikväll blir det hämtmat från Ni Hao. Tycker det blir toppen! Jag skriver mer ikväll tänkte jag. Hoppas att du får en riktigt fin dag!
Dagen började med att jag pluggade en stund och sedan väckte vi barn för att kunna ge Ida paket på sängen. Precis som jag antog så ville hon ha amerikanska pannkakor till frukost. Traditioner och att göra som vi alltid gör är viktigt för henne. Efter pannkaksfrukost så städades det inför att mamma, pappa, Marcus och Kevin skulle komma hit för att fira lite födelsedag. Det blev tacos till lunch och sedan åt vi av Rickards goda tårtor.
Känsla: I början av veckan så kände jag mig lite sur och irriterad. Saker och ting förändras och jag är inte säker på att jag gillar det. Men det kan också vara så att jag oroar mig i onödan.
Väder: Veckan har bjudit på minusgrader och årets första snöfall. Solen har också visat sig. Härligt ju!
Träning:
Måndag: Dags att komma igång igen efter sjukdom och lite annat. Lufsade fem kilometer.
Tisdag: Vila
Onsdag: Sprang 2 kilometer så snabbt jag orkade. Uppvärmning 1 kilometer och 1 kilometer nedvarvning gåendes.
Torsdag: Joggade i skogen och varvade med att springa intervaller i skogen. På kvällen blev det också 20 minuter pilates.
Fredag: Vila
Lördag: En kort promenad tillsammans med Rickard.
Söndag:
Mina positiva från veckan:
fina ord från kollegor och andra gör mig väldigt glad.
jag är klar med alla terminens uppgifter.
vi har firat Idas födelsedag tillsammans. Så mysigt ju!
Samuel har varit hemma. Älskar att ha hela familjen samlad.
Något surt:
Läste min journal från mitt senaste läkarbesök och såg då att om de inte hittar något fel på min bäckenröntgen så ska jag rekommenderas att träffa en annan fysioterapeut. Jag blev riktigt sur över det, ska de bara släppa mig sen och inte utreda mer? Kan man ha så ont som jag har haft utan att det är något fel? Jaja, vi får se.
Något roligt:
Veckans intressanta länkar:
Italien förbjuder labbodlat kött. Hur bra som helst tycker jag då jag inte tror på processad ”mat” av den här typen. Hur kommer det påverka vår hälsa i framtiden.
Det blir ingen julfest för trafikkkontoret då stockholmarna är för bra på att parkera sina bilar….
Ska vi verkligen tvinga barnen att ta vaccin som vi inte har en aning om hur det kommer påverka i det långa loppet? Bara det vi sett på kort sikt ger mig stora skälvan. Jag önskar mig lite rim och reson hos de som bestämmer. I vilket syfte ska barnen tvångsvaccineras? Hur blev det egentligen med att vaccinet skulle förhindra smittspridning. Det har iallafall inte jag sett något av och varför ska då barnen som inte alls är i särskilt stor riskgrupp vara försökskaniner. Det enda man kan hoppas på är att eventuella kommande vacciner i så fall kommer vara ”snällare” mot kroppen.
Hipp, hipp hurra för vår Ida idag! Grattis på födelsedagen.
Idag är det tolv år sedan som vår lilla Ida föddes. Det ska såklart firas med paket på sängen, tacos enligt Idas önskemål och så en tårta med chokladfyllning. Om jag känner Ida rätt kommer hon även vilja ha amerikanska pannkakor till frukost. Det är tradition.
Jag har kommit hem från jobbet för en liten stund sedan och ska sätta mig och plugga. Igår hade jag ingen lust alls att göra något vettigt med det men idag kan jag inte strunta i studierna. Men först Elisas fem fredagsfrågor. Fast idag blir det på en lördag istället.
Vilken tidpunkt under dagen är du vanligtvis mest glad? Faktiskt ingen särskilt tidpunkt. När jag får gå hem från jobbet kanske efter en riktigt bra dag där allt bara har flutit på.
Var någonstans umgås du helst? Hemma, men jag är flexibel.
Vad tycker (eller tyckte) du om att umgås med kollegor? Jag har bra kollegor och skulle gärna hänga mer med några stycken. Hade tex gärna bjudit hem några kollegor nu när jag fyller fyrtio men jag vågar inte för jag är så rädd att bli besviken. Nu är det lite för sent att dra ihop något.
När testade du senaste något nytt att dricka (alkohol- eller alkoholfritt)?När vi åkte till Landskrona förra helgen så testade jag Somersby päroncider. Den var god men vet inte hur mycket päron det var i den, smakade mest äpple….
Vad gör du helst efter en riktigt lång dag? Tar det lugnt och vilar.
Jag har alltid haft den synen att man kan påverka sin hälsa väldigt mycket genom att sova bra, äta rätt och att röra på sig. De personer som jag träffat i mitt yrke som blivit riktigt gamla är de som varit aktiva, ätit bra mat och inte haft en cocktail med mängder med läkemedel som interagerar med varandra och ger biverkningar. Men har man oturen att bli sjuk är det bra att det finns läkemedel som kan hjälpa en att bli frisk som t ex antibiotika vid bakteriell infektion. Ren symtomlindring är jag fortfarande inte för om jag inte vet orsaken till symtomen. Iallafall, jag snubblade över nedanstående inlägg på Facebook häromdagen som jag tänkte dela några tankar kring.
Jag är helt för att testa andra metoder än traditionell skolmedicin för att förbättra sitt mående. Men att gå så långt att påstå att skolmedicinen är kvacksalveri och att man kan bli botad från sin KOL med ortobionomi är lite väl magstarkt. Tänk om jag skulle komma till KOL-patienterna som jag träffar på mitt jobb och säga att vi ska göra några övningar och att de sedan kommer de bli friska. De skulle titta på mig som att jag är dum i huvudet. Läste lite om metoden HÄR och enligt författaren ska metoden vara bra för att låsa upp låsningar och spänningar i musklerna. Det vore ju fantastiskt om KOL bara berodde på att man är lite spänd i muskulaturen, nu vet jag alltför väl att det inte är så enkelt. Däremot så är andningsgymnastik alltid bra men det gör en ju inte direkt frisk. Vet man ens mekanismen bakom KOL när man säger en sådan sak som i inlägget ovan? Funderar också på om personen i inlägget inte hade en sån långt gången KOL, då kanske det är möjligt. Den bästa bromsande behandlingen för KOL är ju att sluta röka.
Visst finns det mycket fuffens men det är framförallt från läkemedelsföretagens sida. Allt i skolmedicinen är inte bah humbug även om många vill få det att låta så. Blir rätt så trött på den inställningen. Det man i så fall bör kritisera är läkemedelsindustrin. De har allt att vinna på att människor blir sjuka. Ett konkret exempel är till exempel Pfizers forskningsfusk som lett till mångmiljonbelopp i böter. Bara att googla böter och Pfizer så kommer det upp massor med material.
Idag har jag gjort allt jag planerat att göra, jag har gått igenom kapitlen som jag skrev om i morse och jag har tränat. På förmiddagen var det så vackert väder så jag tog min löprunda i skogen. Jag är glad över att jag fått till tre löppass den här veckan men oj så slitigt det är. Spåret i skogen har visserligen alltid varit slitigt men efter det här året med skador och smärta så är formen nere i skosulorna. Brukar alltid säga att jag behöver fart men nu behövs uthålligheten också. Dagens pass blev en kombo av att jogga, springa intervaller mellan stolparna och riva av några backintervaller i en kort men brant backe. Så blev det ett gäng fotopauser också. Jag kunde inte låta bli när det var så vackert. Det är kanske också en anledning till att det var så tungt. Alla pauser gjorde att jag fick börja om.
Åh, jag ser faktiskt lite snö på backen. Det är en minusgrad ute så jag hoppas på mer! Igår la jag mig tidigt i sängen och tänkte plugga fokuserat en stund. Istället blev det att jag somnade innan nio. Så skönt att få somna tidigt och jag vaknade inte till så många gånger som jag kan göra när jag somnar tidigt. Däremot tyckte kroppen att fyra var en bra tid att vakna, det tyckte inte jag så jag låg kvar i sängen och somnade faktiskt om. Så skönt.
Idag är planen att jag ska vara fullt fokuserad på mina studier. Jag ska läsa färdigt kapitlet kring kirurgisk akutsjukvård som jag inte gjorde klart igår och så ska jag repetera kring trauma och det första omhändertagandet. Jag har även planerat in att springa intervaller. Hur ser din dag ut?
Ser du snöflingorna? Knappt va? Så mysigt att vi fått årets första snöfall. Varje år så drömmer jag om en riktigt vit vinter och varje år mer eller mindre blir det slask och blask men jag slutar aldrig att hoppas. Vinterdäcken har vi varit lite sega med att få på men imorgon är jag ledig så då får bilen också stå.
Idag har jag olika anledningar känt mig sur och lättretad. Ännu mer sur blev jag av ett samtal som jag hade med vården. Men efter att jag gnällt av mig hemma kändes det mycket bättre.
Jag har sprungit en runda på löpbandet, det fick bli snabbt och effektivt: värmde upp en kilometer, sedan sprang jag två kilometer så snabbt jag orkade och avslutade med en kilometer gång. Dagens form är långt från var jag varit men nu har jag gjort det värsta: kommit igång igen. Nu ska jag bara få vara hel så jag når dit jag vill. Träningen gjorde mig pigg iallafall så tänkte smida medan järnet är varmt: gå igenom kapitlet kring kirurgisk akutsjukvård.
