Är det inte så att man tänker bäst i skogen? Visst har jag musik i lurarna och missar tystnaden men just det där att få vara ute i den friska luften och i lugnet gör mycket. Jag tycker alltid att jag tänker bättre i skogen. Idag njöt jag av att våren kommit ytterligare en bit på väg. Inga gröna knoppar på träden men massor med vitsippor på marken. Underbart ju! Hur som helst, det som ockuperade tankarna en hel del var det här med min fysiska form. Vad är jobbigast, må dåligt över att känna mig i dålig form eller att faktiskt försöka göra något åt det. Jag vände och vred på påståendet och landade till slut i att det såklart är jobbigast att känna mig otränad och ”fluffig”. Jag är i en rejäl träningsvacka nu efter skadan och sjukdomen men om jag inte fastnar i negativa tankemönster utan gör jobbet så är jag snart tillbaka igen.
Jag har också landat i att springa löptest imorgon. Det är inget att skjuta på längre, förhoppningsvis är det bara den vanliga löptestångesten som också satt sig i fysiken. Positivt nu! När jag kom in efter min fem kilometers promenad så sträckte jag ut en halvtimme på mattan. Jag drog igång med Devis trettiodagars utmaning för fjärde gången. Varför överge ett vinnande koncept?