Via Bitte och Det goda samhället hittade jag till bloggen Funderingar. Därifrån hittade jag en debattartikel från 2009: En politiskt korrekt gud är inte Gud. Jag är böjd att hålla med rubriken och tänkte i det här inlägget reflektera lite mer.
En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.Men själva grundtanken för Guds existens är ju att han och människor inte är samma sak. Vem som helst kan givetvis tolka Gud, tolka Gud så att det passar den egna livsstilen, de egna åsikterna och därmed må bättre, känna sig legitimerade av högre ort. Men en kyrka, en religion, måste rimligen var mer fastnaglad i vad som gäller än så.
Jag tänker att om man vill vara kristen och göra det helhjärtat kan man inte plocka ut godbitarna och strunta i resten. Jag tror heller inte på en Gud som anpassar sig efter det som är hippt och populärt just nu. Eller det som medierna tycker är det rätta. Jag tänker lite att om Gud ska spegla vad vi människor tycker och tänker så är han inte Gud längre. Hans kraft bleknar.
Då kommer vi också in på det här med kyrkan. Vad händer ned en kyrka som låter sig styras av opinioner istället för sina grundläggande värderingar och läror. Jag kan tänka mig att många människor uppskattar en kyrka som är inkluderande och möjlig att forma. Men vad finns kvar av kärnan i tron om kyrkan jamsar med och förändrar sig efter tillfälliga nycker? Det här är en stor anledning till att jag inte går till kyrkan längre. Det ska vara modernt och det är alldeles för anpassat efter vårt moderna samhälle istället för att hålla fast vid det centrala som ändå är bön och väckelse.
En annan tanke är att Gud faktiskt är skild från människan, han är inte en produkt anpassad efter vad människor har för idéer eller önskningar. En verklighet som existerar oberoende av våra tolkningar. Att människor tolkar Gud på ett visst sätt innebär inte att Gud förändras utan kanske mer av att man legitimerar sina val genom en högra andlig auktoritet.
Kom jag i från ämnet nu kanske? Jag tänker att kristendom (eller vilken annan religion som helst för den delen) inte handlar om att bekräfta människors känslor eller att vara populär. Den måste vara förankrad i något större än åsikter, något djupare än så. Kärnan måste vara stark och inte svaja vid varje ny samhällstrend. Att vara en röst som går emot det allmänna betyder inte att man är omodern utan snarare att man har både integritet och styrka. Så för att sammanfatta, jag tror inte på en Gud som är politiskt korrekt. Det är större och viktigare än så.