Intervalligt

Jag har efter en lång period äntligen kunnat vara med på domarklubbens löpträning. Vi möttes upp på Ljunkans löparbana, vi var sju personer. Det tyckte jag var kul! Rickards plan för träningen var att springa 100 meter, vila 30 sekunder när den långsammaste kommit i mål och sedan upprepa 16 gånger. Redan efter första intervallen tyckte jag att vilan var för kort och intervallen för lång, haha. Men jag kämpade på i mitt tempo. Meningen var ju inte att springa på max.

Efter en kort vila var det sedan dags för nästa set med intervaller: det var tre sträckor uppmätt. Vi skulle maxa en, gåvila (eller jogga) och sedan maxa igen. Det gjorde vi sex gånger med trettio sekunders vila mellan varje. Haha, jag ser helt speedad ut men bilden togs efter sista intervallen. Jag är inte särskilt snygg under tiden jag tränar, haha….

Pärlor i vardagen

Idag läste jag något som blev en väldigt viktig påminnelse. Påminnelse om att vardagen som kan kännas grå och tråkig samtidigt är så värdefull. Det är det som är här och nu som är värdefullt i längden. Allt det där lilla som blir så stort. Ett vänligt ord, en fin gest, upplevelser, skratt. Eller bara njuta av naturen och dess skönhet. Alla fina minnen man skapar med sina nära och kära.

Sara i Barcelona skriver:

Jag är så oerhört tacksam över den. Vardagen. Det liksom bara kom över mig. Jag insåg hur rik jag är ändå. Inte på pengar. Oh nej, långtifrån. Men på pärlor. Mentala pärlor som vilar mjukt mot min hud. Skimrar och gnistrar. Så fint sammanbundna till en perfekt och harmonisk enhet.

Det första som jag påminns om är att man inte ska underskatta vardagen. För att citera en klyscha: livet är det som händer medan man är upptagen med att göra andra planer. Att kunna vara här och nu och inte hela tiden springa vidare till nya häftigare platser. Att uppskatta det man har. Hur lätt är det inte att fokusera på allt som man tycker att man saknar istället för att lägga energi på det man faktiskt har.