Jag säger ofta att jag inte hinner. Det är kanske en anin för praktisk ibland. Den förklarar varför jag inte börjat på den där köksträdgården som jag tänkt på i så många år. Eller varför jag inte börjat rensa ut allt som jag tycker gjort sitt. Men egentligen handlar det om prioriteringar. Prioriterar vila, träning, en fotbollsmatch.
”Jag hinner inte” låter väl ganska så ofarligt, finns ingen värdering i det utan bara fakta. Men är det verkligen sant? För jag tänker att jag nog egentligen skulle hinna men det är betydligt lättare att säga just ”jag hinner inte” än att erkänna att jag är trött. Eller att jag prioriterat fel. Eller vad det nu kan finnas för anledning till mitt ”jag hinner inte”.
Aktiva val kräver ju alltid något av mig och något som jag kanske på något sätt också måste stå för på ett eller annat sätt. Men en tanke jag får är att byta ut ”jag hinner inte” mot något mer ärligt. Kanske till:
”Jag har inte prioriterat det just nu.”
Eller:
”Jag vill, men jag är väldigt trött.”
Jag tänker att det är okej att inte alltid vara effektiv men däremot att vara sann mot sig själv och mot andra.