Vem tar ansvar för de som gjorde ”rätt” men nu lämnas ensamma?
Anders Tegnell slutar som statsepidemiolog och Lena Hallengren tackar för ett gott samarbete. Ärligt talat så får jag en bitter smak i munnen och av kommentarerna att döma så är det fler som tänker lika. Tonerna var hårda mot de som valde att inte ta vaccinet mot covid19. De ovaccinerade skulle sökas upp och det pratades om solidaritet. Man skulle vaccinera sig för att skydda sina nära och kära…..
Men är det bara jag som reagerar på det faktum att våra politiker bokstavligt talat lägger locket på vad gäller alla människor som blivit hårt drabbade av biverkningar från vaccinet. Hur ingen verkar vilja kännas vid det faktum att många fått sina liv förstörda. Människor som kan se en klar skillnad i sitt mående före och efter man tagit sina sprutor mot covid. Oavsett var man står politiskt, om man är röd eller blå så är det här en fråga om solidaritet. Solidaritet med de som gjorde det rätta enligt dåvarande normer och på grund av sin solidaritet och pliktkänsla kan de inte leva ett normalt liv längre.
Jag kan inte förstå hur så många är tysta, hur människor inte agerar. Av våra folkvalda politiker borde vi kräva mer, särskilt av de som gick så hårt åt de som av olika anledningen valde att avstå. Som tyckte det var en bra idé att dela upp oss i ett vi och ett dom och att göra skillnad. Jag kommer inte glömma!
Men det är klart, att erkänna och prata om det innebär ju att man tvingas erkänna att man hade fel. Eller iallafall att det inte var så säkert som det mässades om varje dag i ett par års tid. Så frågan som jag började inlägget med kräver ett svar. Vem tar ansvar och vem vågar ta upp kampen för de som följde påbudet?
One comment on “En bitter bismak”