Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Lappade bilar, intervaller och OS-final

Publicerad den av Hannas krypin

I morse kände jag efter lite extra. Var jag inte lite sjuk så jag kunde stanna hemma från jobbet. Var galet trött när klockan ringde. Det är rätt skönt att konstatera att det faktiskt bara är trötthet och inte sjukdom. En kollega gjorde i ordning varm choklad och jag var bara tvungen att testa. Vanlig, enkel portionsförpackad chokladdryck, blandad med havremjölk och så en rejäl klick grädde. Så gott ju och jag var varm resten av dagen.

På parkeringen på jobbet har det varit lite djungelns lag ett tag. Folk har skapat sina egna rutor vilket gjort att det knappt gått att komma ut från de riktiga parkeringsplatserna. Jag har vid ett par tillfällen påtalat problemet till parkeringsbolaget och idag var minst tio bilar lappade. Hoppas på att problemet nu är löst.

Ikväll skippade jag och Rickard träningen med domarklubben. Jag ville springa intervaller och Rickard ville titta på curlingfinalen i OS. Det var så roligt att Sverige faktiskt tog hem OS-guldet till slut. Det var ett bra val att träna hemma, sprang tuffa intervaller på löpbandet. Hade lite ont idag i min tråkiga muskel. Hoppas på att det bara är tillfälligt. Imorgon ska jag träna styrka och explosivitet.

En smygande polis

Publicerad den av Hannas krypin

Det är måndag igen och jag har precis kommit hem från veckans första arbetspass. Det har verkligen inte varit en glad måndag idag, snarare en rörig måndag. Men så är det ibland. Det sista A sa till mig var att inte grubbla på dagen. Haha, det är betydligt lättare sagt än gjort. Fast hon har rätt, det är dumt att grubbla.

Jag tog mig ut på en längre promenad i morse innan jobbet. Trodde inte att rundan var så lång men fick ihop fyra kilometer. När jag kom till garnisonen så lyses vägen upp av lampor från en bil. Funderade på varför bilen aldrig körde om mig, hörde ju hur den krypkörde. Vände mig om och såg då att det var en polisbil som smög bakom mig. Polisbilen åkte förbi mig när jag vände mig om. Så konstigt, såg jag så skum ut var min fundering. Vad finns det för anledning egentligen? Kanske ville se om jag var med eller helt i min bubbla. Vad vet jag.

Har du haft en bra måndag?

Söndagslistan vecka 6

Publicerad den av Hannas krypin

Mitt inlägg från igår, Att våga ta plats lockade till diskussion och jag har ett gäng kommentarer att godkänna. Stort tack för engagemanget! Madeleine har spunnit vidare på mitt inlägg och delar med sig av sina tankar i sitt inlägg på sin blogg. Kika in och läs!

Jag har inte haft ont i mina höfter sedan jag började stretcha varje dag. Men i år har jag slarvat och samtidigt kört tuff löpträning. Som ett brev på posten vaknade jag med ont i mina höfter igen. Jag kan uppenbarligen inte träna på den här nivån utan att stretcha. Så i morse stretchade jag fyrtio minuter. Det var så skönt! Blev en favorit i repris, det här programmet.

Känsla: Förra veckan kändes lite eländig så jag är glad att jag har känt mig glad och mått betydligt bättre den här veckan.

Väder: Fortsatt minusgrader och snö. Undrar när det vänder och blir plusgrader igen?

Träning: Det har varit en riktigt bra träningsvecka. Tänk att jag kunnat träna allt jag vill hittills under 2026. Glad att kroppen håller för tuff träning.

  • Måndag: Nästan tre kilometer morgonpromenad
  • Tisdag: Cirkelfys med domarklubben. Hade sega och tunga ben.
  • Onsdag: 6 långsamma kilometer
  • Torsdag: Vilodag
  • Fredag: Intervaller på löpbandet.
  • Lördag: Skogspromenad med Rickard
  • Söndag: Idag var jag ute och dömde fotboll. En träningsmatch i flickor16 som var lagom utmanande. Kändes rent fysiskt som en picnic. Det enda var ju att det var tre minusgrader. Jag var som en isbit och då hade jag ändå underställ. En del av spelarna var barbenta och jag frös ännu mer när jag såg dom. Burr. Men det var kul att vara igång igen.

Skojigt värre: Hur stor är sannolikheten…. Inför Brandsta city släckers låt: I frågar ”Är det riktiga brandmän”. Sekunden efter frågade intervjuaren ”hur ofta får ni frågan om ni är riktiga brandmän”. Alltå vi vek oss av skratt.

Godaste: Jag har ätit så mycket gott den här veckan. Det godaste var luncherna på kursen i veckan. Men också min chili con carne, fikabuffén och gott och blandat med sura smaker.

Mina positiva från veckan:

  • Det var väldigt trevligt att gå på skyddsombudsutbildning. Träffat många intressanta personer och haft givande diskussioner.
  • Det var hur kul som helst att vara ute på fotbollsplan igen.
  • Tränat pilates igen.

Fundering och diskussion: I veckan så diskuterade jag med några av deltagarna på kursen. Är president Trump galen eller har han en genialisk plan som ingen fattar än så länge förutom han själv? Vi hade inga svar såklart. Eller rättare sagt så är ståndpunkten galenskap.

Bilder från veckan:

Hoppa på tåget #Snö

Publicerad den av Hannas krypin

Åke fortsätter såklart med sitt lördagstema, hoppa på tåget. Jag är lite dålig på att vara med men just veckans ord som handlar om snö var ju enkelt. Bilderna ovan är dagsfärska. Efter maten drog jag nämligen med Rickard ut i skogen. Det var så vackert i solen men jag var riktigt seg i benen och kanske inte det roligaste sällskapet. Vi kommer in, slår på tv:n och ser att Frida Karlsson vunnit OS-guld i skidor och Ebba Andersson fick OS-silvret. Grymt kul ju!

Så tillbaka till Åkes tema. Jag älskar snö och vinter. Njuter när det snöar och klagar när snön slaskar bort. Nu har det varit snöigt bra länge och jag är inte trött på snön. Dock har jag inte åkt något i backen med I. Det knasigaste var nog när jag och I kunde åka pulka i april. Det var 2024 som det kom världens snöoväder när jag och Rickard åkte hem från Gotland. Det var på den nivån att vi funderade på om vi skulle hitta någonstans att sova. Det var verkligen inte trafiksäkert att fortsätta men i sakta mak kom vi till slut hem. Dagen efter tog jag med I ut i pulkabacken.

Att våga ta plats

Publicerad den av Hannas krypin

Igår skrev jag om att jag är en person som hörs och syns, en som man lägger märke till. Att jag ibland försöker backa lite och att jag kanske uppfattas som lite jobbig just därför att jag hörs. Fick en kommentar av Madeleine som jag tycker är väldigt intressant att reflektera kring. Det får ett helt eget blogginlägg istället för bara ett svar på en kommentar.

Jag tycker absolut att hon har en poäng i den här pressen som finns att man ska anpassa sig. Att ta plats är fel och om man är den här personen som är mer lugn och inte tar så mycket plats så är det också fel. Hur man än väljer att vara så är det aldrig bra nog. Det finns alltid något som vissa kan tycka borde ändras på. Men varför skulle man? Så länge man inte skadar någon med sitt sätt att vara ska man absolut vara den man är.

Madeleines kommentar lyder så här:

Kan bli lite störd på det där att man förväntas ändra sig själv för att passa andra? Om du nu är en glad och sprallig person, som tar kommandon och syns varför ska du då inte få göra det? Detsamma gäller personer som är mer observerade och lugna, varför måste dessa pushas fram att ta mer plats? Varför ska ”lagom” vara ett mått på socialt betingade hur man bör vara? Vi talar om ”var dig själv”, ändå ska folk tonas ner eller dras upp? I slutändan så får vi då inte duga som den vi är. Det är fel.

Madeleine

Jag känner att jag behöver förtydliga lite vad jag egentligen menar. När jag skriver att jag ibland behöver backa lite, så handlar det inte om att jag inte får synas eller ta plats. Det handlar inte om att jag försöker göra mig mindre eller ändra vem jag är. Det handlar snarare om att jag inte alltid behöver höras och synas mest, utan att också låta andra komma till tals.

Jag vet nämligen att jag tar plats och jag hörs. När jag väljer att kliva tillbaka handlar det om att låta andra få komma till tals. Jag är själv den tystlåtna i olika sammanhang. Jag vet precis hur det är att vara i ett rum med flera starka individer och att försöka ta plats. Det kräver helt klart mod och trygghet.

Därför är det viktigt för mig att skilja på när jag anpassar mig och medvetenhet. Att tona ner mig för att jag är ”för mycket” är något annat än att kliva tillbaka av omtanke. Att trycka ner min personlighet är något annat än att jag vill göra plats för andra. Det handlar inte om att vara ”lagom” utan om att vara så pass trygg att jag kan ta ett steg tillbaka, utan att känna att jag gör avkall på min personlighet. Jag vill inte göra mig mindre. Tvärtom så vill jag att fler ska få plats.

Fem en fredag vecka 6: Ditt eller datt

Publicerad den av Hannas krypin

Då kan jag sätta check på dag två i min skyddsombudsutbildning. Vi har pratat om arbetsmiljölagen och fått verktyg för att kunna förändra på våra arbetsplatser. Om behov finns vill säga. Igår skulle vi lämna kvar namnskyltarna. Jag tänkte direkt att det säkerligen skulle vara bordsplacering. Och mycket riktigt, jag hamnade med helt andra personer idag. Det är nyttigt att hänga med de andra deltagarna också. Lite intressant dock att se hur alla drogs till de personer som man hängde med första dagen. Så också jag…. Konstaterade också att jag är en väldigt framåt person, hörs och syns och behöver öva på att backa ibland. Den egenskapen kan nog helt klart göra att jag uppfattas som en lite jobbig person. Samtidigt är det en styrka att faktiskt våga ta plats. Den här reflektionen kanske jag skriver om i ett helt eget inlägg framöver.

När jag kom hem satt jag och Rickard och pratade om allt möjligt och så tog jag tag i dagens träning. Springa intervaller eller jogga några kilometer. Tänkte att springa 400 meter är en bra idé. Rickard tyckte i sin tur att jag skulle utmana mig och springa i betydligt snabbare tempo än vad jag brukar. Jag var skeptisk, testade och konstaterade att den farten jag brukar springa 400 meter är ett bra tempo. Men jag utmanade mig på så sätt att jag körde den farten i en minut*5 och så 2*400 meter. Avslutade med några bra pilatesövningar.

Och så slutligen, Elisas fem en fredag som den här veckan handlar om ditt och datt. Tycker att det var riktigt bra frågor.

  1. Vad väljer du oftast, planera eller ta dagen som den kommer? Tar dagen som den kommer. Det är Rickard som är den som planerar och håller koll. Jag är lite mer ”go with the flow”.
  2. Vad föredrar du, tystnad eller något i bakgrunden? Det beror på dagsformen, ibland är tystnad bästa sällskapet men för det mesta vill jag ha något i bakgrunden.
  3. Vad funkar bäst för dig, ensam tid eller sällskap? Samma
  4. När något blir fel, skrattar du bort det eller stör dig? Skrattar bort det direkt när det händer och stör mig i efterhand.
  5. Vad känns enklast, göra klart direkt eller ta det senare? Jag är helt klart den som skjuter upp och så slutar det alltid med att jag blir irriterad på mig själv för att jag skjutit upp det. Det är egentligen bättre att göra klart direkt. Som igår med mina intyg.

Röda värderingar och fackligt arbete

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänkte på en sak när jag fick veta lite mer om Kommunals historia. Arbetarrörelsen och socialdemokratin har historiskt en stark koppling till varandra. Som du då vet har jag en stark motvilja till just socialdemokraterna. Samtidigt är mina värderingar i grunden väldigt röda. Inte i miljöfrågor, men när det gäller vården vilket är min absoluta hjärtefråga.

Utifrån det tänkte jag att det kanske är lite motsägelsefullt att engagera sig fackligt. Fackföreningsrörelsen är ju historiskt starkt sammanflätad med arbetarrörelsen och socialdemokratin. Det här skaver lite för mig, hur kan jag vara så anti ett parti men samtidigt vara så nära i värderingar?

Det finns helt klart ett viktigt arbete att göra. Det finns så många människor som har dåliga arbetsvillkor och det fackliga handlar ju inte om partipolitik i första hand utan om människors arbetsvillkor, trygghet och arbetsmiljö. I patientmötet handlar det heller inte personalen utan om hälsa och värdighet.

Det är väl så att det ena inte behöver utesluta det andra. Jag tänker att jag ändå i slutändan kan vara kritisk till ett parti och samtidigt stå bakom jämlikhet, rättvisa och frihet. Att vilja förändra utan att köpa det politiska.

Skyddsombud och tappade trådar

Publicerad den av Hannas krypin

Alltså när jag kom hem skulle jag sätta mig och kommentera lite bloggar som deltagit i gårdagens dagtråd. Men vad gör jag istället? Jag kör igång en maskin tvätt och börjar sedan läsa ett mail från friskis. De ville se intyg på den pilatesutbildning som jag gått så började leta efter mitt intyg på min certifiering. Till slut hittade jag det under en låda med foton. På ”köpet” eller vad man ska säga hittade jag också alla mina betyg från gymnasiet och övriga utbildningar som jag gått. Tanken är att jag framöver ska ansöka om skyddad yrkestitel för undersköterska och då behöver jag alla betyg och intyg. Så det var ju bra! Har nu kommenterat bloggarna som jag låg efter med. Efter maten ska jag svara på alla 35 kommenterar som samlat på mig.

Så då har jag betat av dag ett på min skyddsombudsutbildning. På förmiddagen var jag precis så trött som jag ser ut på bilden. Vi var endast tre personer från sjukhuset, flest jobbade inom hemtjänsten och barnomsorgen. Hamnade vid ett jättebra bord med riktigt trevliga personer så det var väldigt roligt. En av personerna tyckte att det märktes att jag är en person med både pondus och utstrålning. Det blev jag glad över att höra.

Den här första dagen handlade om Kommunals värdegrund, vad som ingår i rollen som skyddsombud och vi hade lite grupparbeten bland annat. Efter lunchen (en riktigt god helstekt fläskfilé med potatis, sås och grönsaker) var jag piggare men gick ändå och köpte lite ”nödfallsmat”. Godiset är kvar men hamnade såklart i min mage direkt. Tog tåget hem och nu ska jag göra klart det sista med kvällsmaten. Är hungrig som en varg.

I punkter

Publicerad den av Hannas krypin

Min vecka har hittills sett ut så här:

  • Var på ett viktigt möte och fick där material till skyddsombudsutbildningen som jag ska gå imorgon. Har läst igenom lite av Kommunals stadgar och två andra häften.
  • Tränat med domarklubben. Vi var en nätt skara om åtta personer och det var så jobbigt. I cirkelfyspassen med domarklubben är det alltid med en massa burpees. Det är en övning som jag ogillar starkt. Säkert mest för att jag verkligen behöver den typen av träning.
  • Idag har jag också tränat: joggade mina 45 minuter på löpbandet. I vanliga fall känns det lätt och ledigt. Det gjorde det inte idag kan jag säga. Men nu så är det gjort och jag tar vilodag imorgon.
  • Tittade på termometern imorse och konstaterade att det inte skulle vara så kallt. Tog därför inte på mig min leodress. Det var ett stort misstag, det var betydligt kallare än vad termometern visade.
  • Lagat chili con carne som blev så god.
  • Efter träningen igår så åkte jag och Rickard till McDonalds och käkade.
  • Jag och Rickard har fortsatt titta på serien ”heder”. Nu är vi inne på säsong två.

Jag som karikatyr

Publicerad den av Hannas krypin

Jag fick en liten rolig idé när jag var ute på Facebook. En profil hade bett AI att skapa en karikatyr av hennes intressen. Så jag bad AI göra samma sak åt mig. Originalet ser du ovan och instruktionerna var att skapa en karikatyr utefter mina fokus här på Hannas krypin. Resultatet ser du nedan. Vilken gillar du bäst? Jag kan inte välja, alla tre bilderna gör mig glad. Sitter här och ler medan jag skriver inlägget.

Uppdaterat 3/2 16:30: BP tyckte jag missat domarHanna och hon har ju helt rätt. Hon undrade också vilken AI-assistent jag använder och det är chatGPT. Så karikatyr av mig i rollen som domare kommer här: