Klintkustleden på Gotland, bra att veta inför vandringen

I det här inlägget tänkte jag skriva om viktiga saker att tänka på när man ska gå så långt som jag och Rickard gjorde när vi var på Gotland.

Först lite allmänt om Klintkustleden. Det är en 30 km lång vandringsled längs Gotlands nordvästra kust. Leden sträcker sig mellan Björkume och Hallshuk och bjuder på fantastiska vyer över havet, raukar, klintar och flera naturreservat. Vandringen går genom ett varierat landskap med steniga stränder, skogspartier och öppna kustavsnitt.

Klintkustleden är en relativt krävande led där underlaget ofta är ojämnt, vilket gör att tempot blir lägre än på många andra vandringsleder. Samtidigt får du njuta av Gotlands mest fantastiska kuststräckor. Längs vägen passerar du bland annat Lickershamn och den välkända rauken Jungfrun.

Så våra bästa tips är:

  • Fyll på med energi. Dels under tiden men också ta en ordentlig paus för lunch. Enligt Länsstyrelsen finns det matställen längs med leden. Under lågsäsong är det dock skralt. Kan tänka mig att det kanske fanns något öppet i Lickershamn när vi var där men skulle inte räkna med det under lågsäsong. Under sommartid är utbudet säkerligen bättre. Kanske det då också finns något tillfälligt matställe vid badplatsen i Ireviken. I Lickershamn finns det tre ställen man kan käka på och så finns Ihre Gård. Men då behöver man göra2 avstickare från leden.
  • Det finns toalett i Lickershamn och i Ireviken. Ute på Harudden finns också ett utedass men det är de enda toaletterna som finns längs med vägen.
  • Det finns en busshållplats ungefär en mil från Harudden. Det smidigaste är att ha två bilar, en vid startplatsen och en som står och väntar vid slutet på leden.
  • Det går åt mycket vatten, även om det inte är varmt. Räkna med minst två liter per person.
  • Var försiktig uppe på klinterna. Risken för ras finns alltid. Ha respekt för väder och vind och de höga höjderna.
  • Det finns få platser att tälta på. Dels är det stenigt men också för att leden går igenom sex naturreservat. Där gäller specifika regler kring tältning.
  • Du behöver bra skor. Räkna också med att det tar längre tid än om du går en runda på bra underlag. För oss tog det sju timmar och 40 minuter inklusive en längre matpaus och några korta pauser.
  • Du behöver vindjacka och någon form av solskydd.
  • Det finns inte mobiltäckning överallt. Särskilt inte när du börjar närma dig de norra delarna (Harudden).
  • Leden kräver en hel del fysik. Att ta sig upp för klinterna känns i benen när man redan har x antal kilometer i benen.

Dubbelpass och lutande tornet i Pisa

Jag har varit inställd på att jag ska lägga ut min söndagslista ikväll. Men så kom jag på att det är ju måndag. Det blir alltid snurrigt värre när jag inte har jobb på en måndag. Hur rörig kommer jag vara imorgon nåntro?

Det har varit betydligt mildare vindar idag. Trädet på baksidan som är lite som lutande tornet i Piza är segt virke. Tur det, det där trädet vill jag inte ska rasa på huset. Hur som helst, de mildare vindarna var inte tillräckligt för att jag skulle ha lust att ta mig ut. Joggade en mil på löpbandet och ikväll fick det bli ett styrkepass. Kul att formen är så pass bra att jag kan köra dubbelpass så här utan problem. Imorgon kommer det bli vilodag eftersom jag ska på informationsmöte på Friskis och Svettis efter jobbet. Tänkte testa några pass där men så fick jag ju problemet med mina händer. Ska jag betala för att träna vill jag ju kunna göra allt, även om det är på friskvårdsbidraget.

Söndagslistan vecka 14

Oj vad det blåser, längre bort på gatan där jag bor har en studsmatta flugit iväg. Tur att barnens studsmatta är nerplockad för länge sedan. Jag har inte rört mig från mitt soffhörn mer än när jag varit tvungen, fast i en bok som jag varit. Man kan verkligen säga att jag tog rådet ”gå inte ut om du inte måste” på allvar. Det är starka vindar där ute.

Jag fick frågan av både BP och Marianne vad jag gav till Rickard i påskpresent. Han är inte mycket för presenter och ville inte ha något. Mer än att vi gick den där långvandringen tillsammans förstås.

Känsla: Glad såklart över dagarna på Gotland och allt fint som setts.

Väder: Fin vecka med lagom med sol. Hade önskat lite mer sol på Gotland men det var väldans fint ändå.

Veckans träning: Innan jag gick in den här träningsveckan så tänkte jag mig en lugn vecka utan några särskilda tuffa pass med tanke på torsdagens långvandring. Men utöver alla promenader och vandringen så har jag sprungit två tuffa intervallpass.

  • Måndag: Vilodag.
  • Tisdag: Sprang 5*800m på löpbandet.
  • Onsdag: Jag och Rickard gick 7,5km i Vede naturreservat på Gotland.
  • Torsdag: Gick Klintkustleden, 30 km med Rickard.
  • Fredag: Vilodag från träning men utforskade norra sidan av Gotland så fick helt klart fysisk aktivitet.
  • Lördag: Sprang intervaller på löpbandet.
  • Söndag: Vilodag. Tänkte träna lite styrka men planerar in ett distans och styrkepass imorgon istället.

Godaste: Den indiska lunchen på restaurangen i Visby.

Mina positiva från veckan:

  • Fina dagar på Gotland.
  • Vi hade havsutsikt från hotellet. Fint att kunna njuta av solnedgången från hotellrummet!
  • Jag är så glad och stolt över att vi gick hela Klintkustleden tillsammans. 30 kilometer liksom. Det är långt!
  • Att min kropp höll så pass bra. Efteråt hade jag lite ont i ett muskelfäste i baksida lår. Kunde dock springa igår och det var ingenting som kändes under tiden. Idag när jag skriver det här inlägget så är känningen i muskelfästet i stort sett borta.

Bilder från veckan: Jag har såklart ett gäng och har nog redan visat de flesta. Det har gått fem dagar av april och jag har redan laddat upp över 300 bilder till bloggen….

Mina senaste inlägg:

Fem en fredag på en lördag: Glad påsk

Vi funderade lite flyktigt igår på omboka färjan och stanna en natt till. Vi gjorde aldrig det för vi ville hem till barnen. Och tur var väl det med tanke på vindarna som viner. Imorgon ställs alla färjor in och det är orange varning i vissa delar av landet. Det blir till att hålla sig inne.

Hur känns egentligen kroppen efter att gått en sådan lång etapp som jag och Rickard gjorde i torsdags? Jo det kände jag att jag verkligen ville ta reda på. Hur gjorde jag det då? Sprang på löpbandet såklart. Jag började med att värma upp och det kändes ju tipp topp. Valde sedan att springa 6*30 sekunder och därefter 4*400 meter. Det fick bli gåvila mellan de korta/snabba och så joggvila mellan de långa intervallerna. Grymt nöjd!

Så från träning och storm till Elisas fem en fredag. Men den här veckan blir det istället på en lördag.

  1. Vad vill du helst ha i ditt påskägg? Jag brukar alltid få en bröllopspresent av Rickard. I år tajmade det väl som påskpresent med. Nämligen outfiten ovan. Grönt är skönt. Men på Maxis bokrea köpte jag en påskpresent till mig själv: Sofie Sarenbrants ”följeslagaren”.
  2. Kör du påskpynt hemma? Inte i år faktiskt.
  3. Vad förknippar du mest med påsken? Godis och så brukar jag alltid jobba på påsken. Men inte år eftersom jag inte kan jobba med patienterna just nu. Som kristen tänker jag också såklart på Kristi kors och uppståndelsen.
  4. Har du vuxit upp med någon påsktradition? När jag var barn så ritade jag påskteckningar som jag sedan gick runt och delade ut på skärtorsdagen.
  5. Vad gör du helst under påskhelgen? Njuter av vårvädret som oftast är.

PS: Bilden överst i inlägget får vara mitt bidrag till Åkes hoppa på tåget som den här veckan handlar om påskpynt. Tycker att mitt AI-genererade påskkort fått med allt som är typiskt påskigt: påskharar, kycklingar och ägg. Gulligt värre ju! DS

Äventyr vid Hallshuk och St Olofsholm

Underbart är kort. Vi är nu hemma efter våra dagar på Gotland. Det har verkligen varit fint att vara iväg tillsammans. Visst känns det i kroppen efter vandringen längs med klintkustleden men jag trodde det skulle kännas betydligt värre. Att vara ute och vandra på trevliga platser igår fungerade alldeles utmärkt.

Både jag och Rickard var såklart väldigt trötta i benen efter torsdagens vandring. Men så började Rickard prata om att det finns en led från Hallshuk (inte långt från Harudden där vi gick i mål igår) ner till Kappelshamn. Helt plötsligt fick jag energi så vi packade in oss i bilen och styrde kosan till norra Gotland, nämligen bestämt Hallshuk. Det är ett väldigt trevligt fiskeläge och det finns såklart en maffig klint. Den utforskade vi både från ovan och från marken. Såklart! Bilderna ovan är fiskeläget från ovan från klinten.

Man kan nog inte gå nedanför klinten, sa jag. Jag var helt säker på det med tanke på hur det såg ut ute från bryggan. Men så testade vi såklart ändå. En stark rekommendation är såklart att inte gå nedanför klinten på grund av risken för ras.

Undrar hur ofta det sker ras från klintar, tänkte jag? Helt berättigad fundering med tanke på att vi gav os ut nedanför klinten. Där har det någon gång skett ett ras. Vi gick inte vidare utan vände. Bäst att ta det säkra före det osäkra såklart.

Efter besöket vid Hallshuk åkte vi till ett naturreservat där vi aldrig varit: St Olofsholm. Det är en del av Gotlands skärgård kan man säga. På höjden finns ett gammalt kapell. Man kan inte gå in där utan jag har fotat genom gallret. Grädden på moset är att det också finns ett gäng raukar att klättra på.

Vet du hur många fina kyrkor som åkts förbi under alla gånger vi varit på Gotland. Men vi tar oss aldrig tiden att besöka någon av dom. Förutom den här gången, vi stannade vid kyrkan i Hall. Trevligt att gå runt där en sväng.

När vi kom tillbaka till Visby var det dags för lunch. Mitt i Visby finns det en indisk restaurang som vi testade förra året. Den finns kvar i år men med ett lite nytt koncept. Fortfarande indisk mat men också pakistansk mat. Jag tog en kycklinggryta med yoghurtsås, nötter och vitlök medan Rickard valde en gryta med biff. Båda rätterna var helt fantastiskt goda.

Efter lunchen handlade vi lite till resan hem och begav oss till Södra hällarna. Där möttes vi av en isande kall vind så det var inte så kul att hänga där. Det blev en lång väntan i hamnen istället.

Det var vackert på båten hem. Men så dåligt jag mår ute på däck, en kombination av att vara sjösjuk och höjdrädd samtidigt. Går ut ändå för jag känner mig så tråkig. Resan hem gick hur som helst snabbt och när vi kom fram till Oskarshamn så åt vi lite mat och köpte några påskpresenter till barnen och en bok till mig.

Klintkustleden etapp 3: Ireviken-Harudden

Efter vår lunchpaus vid Ireån fortsatte vi vår vandring. Den sista sträckan mellan Ireviken och Harudden har den nätta distansen om 14,1 kilometer. Vi knallade ut på Irevikens djupa sandstrand. Det slet bra på benen men inte lika mycket som de ”nätta” uppförsbackarna vi skulle ta oss uppför när leden ledde oss upp på klintarna igen. Nästa naturreservat efter Ireån är Hall Hangvar. Här finns fantastiska Ireå-slingan som jag och Rickard gick själva i april förra året och tillsammans med barnen, Marcus och Kevin på sommaren. HÄr och HÄR kan du läsa de inläggen om du vill.

Efter stranden vid Ireviken ska man upp på klinten igen. Det är brant uppför och det finns rep att ta hjälp av. Vid nästa jobbiga uppförsbacke finns det en trappa som är rejält brant. Det sög bra i benen om man säger så. Bilderna ovan är från Sigsarve strand. En välbevarad by. Ute på stenarna var det en man som fiskade. Undrar om han fick något napp.

Sista klinten är Häftingsklint. Där ska det finnas en fornborg men orkade inte leta efter den. Det finns gott om fornborgar på Gotland.

Jag hade extra iläggssulor i skorna och efter Häftingsklint störde de så pass att jag var tvungen att ta av mig dom. Vi passade på att sträcka ut kroppen några minuter. Bland kottar och hårt underlag var det ändå skönt att vila hela kroppen några minuter.

Sista biten gick längs med havet. Det var sten, sten och så lite mer sten. Men makaköst vackert såklart.

Äntligen i mål. Trettio kilometer senare var vi i mål vid Harudden. De sista fem kilometerna kändes lika långa som hela leden tillsammans. Fram till 25 kilometer hade jag pigga ben men energin skulle såklart ta slut. Men i mål kom vi!

Etapp 1: Björkume-Lickershamn

Etapp 2: Lickershamn-Ireviken

Klintkustleden etapp 2: Lickershamn-Ireviken

Efter vår korta paus i Lickershamn fortsatte vi därefter med nästa sträcka. Det här är den kortaste delen: endast 6,1 kilometer. Men jag fick för mig att den var bara fem kilometer men det var den alltså inte. Det här är nog ledens lättaste sträcka vad gäller underlaget. Vi hade grusväg en bra bit. Ju närmre Ireviken man kommer blir det däremot mer att gå på sandstrand.

Vi hittade en bunker, här tänkte vi först stanna och äta men det var ju ”bara en kilometer kvar till Ireviken”. Tänk vad fel man kan ha. Det var ju närmre två…

Här hade vi gått exakt hälften! Himlen såg oroväckande ut över havet men vädret höll sig stabilt.

Det var så konstigt det där, när jag och Rickard ville hitta någon trevlig bänk att sitta vid så hittade vi inte en enda med bord. Så till slut stannade vi vid en bänk precis vid Ireån. Det var inte så dumt att sitta där och äta och lyssna på vattnets porlande. Helt vindstilla var det också.

Och med dessa sista rader avslutar jag etapp två och det sista inlägget kommer handla om etappen Ireviken-Harudden.

Klintkustleden etapp 1: Björkume – Lickershamn

Dagen startade tidigt, redan vid halv sju i morse var vi uppe och åt frukost. Dagens planer var att gå den 30km långa Klintkustleden. Rickard ville gå den redan förra året men då hade ju jag en gräslig yrsel och huvudvärk som gav med sig lagom till vi skulle åka till Gotland. Kändes vanskligt då att ge sig ut på en tremila runda.

Innan vi åkte till Gotland bokade Rickard en hyrbil. Det är en gå från punkt A till B-runda så efter tre mil är det inte så att man kan vända och gå samma väg tillbaka. Inte på samma dag i allafall. Så hyrbilen hämtades ut och så åkte vi i två bilar till Harudden som är målpunkten (om man går från söder till norr vill säga) och ställde den ena bilen där. Därefter åkte vi de fyra milen tillbaka till Björkume där rundan börjar. Den här första sträckan är totalt 8,9 kilometer och går genom tre naturreservat.

Leden startar med en lång sträcka på skogsväg, ända tills man kommer ut på den första klinten: Raidklint. Där går man vid havet och har vidunderlig utsikt. Vi såg också hålrum i klinten som såg ut som grottor. Vi knatade upp såklart men det var inte grottor utan bara små hålrum i klinten. Vi knatade ner igen och fortsatte framåt.

Det bär uppför klintarna och nerför klintarna och snart var vi framme vid naturreservatetTörvesklint.

Mellan Törrvesklint och Lickershamn går leden längs med skogsstig. Mitt i allt hittade vi en fyr. Och en annan sak: ironin i att jag är så rädd för vilda djur när vi är ute men gissa vad som alltid flyger på oss: lösspringande hundar. Den här hunden skällde som tur var värre än den bet men vi fick allt bra puls där ett tag.

I Lickershamn var etapp ett avklarad och vi stannade för ett toalettbesök och sedan bar det vidare. Nästa etapp är Lickershamn-Ihreviken men det kommer i nästa inlägg.

PS: Jag kommer göra två inlägg till av vår runda men också ett eget inlägg med saker som är bra att tänka på om man vill gå hela rundan. DS.

Månadsutmaning Mars

Madeleine har fortsatt med sin utmaning även i mars. Måste säga att det var en riktig utmaning vad gäller vissa rubriker men till slut fick jag till det.

  1. Något läst denna månad: Jag har läst en bok som jag hittade i pappas bokhylla. Det är en bok av pappas favoritförfattare. Boken heter ”Sodom had no bible” och det var titeln jag blev intresserad av först.
  2. En tanke om vardagen. Dagarna går, tycker att det går för fort. I förra veckan ställdes klockan om till sommartid och nu är det vår på riktigt.
  3. Något gott i magen: Surdegbaguetter från min lokala ICA-affär.
  4. Ett enkelt vårtecken: Att bli väckt av dagsljuset genom fönstret.
  5. Charmen med tarmen: Det finns en bok som heter just charmen med tarmen. Det är några år sedan som jag läste den men jag rekommenderar den verkligen. Det är en riktigt bra bok om tarmhälsa och vikten av goda bakterier. I kombination med en hel massa annat.
  6. Avgång eller ingång: Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den här rubriken. Står lite stilla i hjärnkontoret.
  7. För den goda sakens skull: Det är så lätt att välja det som är enklast här och nu. Men det betyder ju inte att det är det rätta i längden.
  8. Över eller under. Hade en riktigt tuff vecka på jobbet för ett tag sedan. Det var mycket logistik och mycket pussel. Kändes helt klart övermäktigt men så bara löser sig allt i slutet av dagen.
  9. Ta en bild på en byggnad, och visa oss: Se nedan. Den lilla gulliga stugan på jaktstugeudden i Viggeby naturreservat. Det finns till och med ved där så man kan elda. I bokhyllan finns lite roliga boktitlar som man kan läsa.
  10. Det var nära ögat: Att jag förstörde min leotröja. Har tvättat den ett par gånger till och nu är fläckarna nästan helt borta.

Solglitter hela dagen

Först måste jag bara lyfta!! Hur kul var det inte att Sverige tog sig till VM till slut ändå. Till slut fick Sverige in 3-2 och därefter var det klart. Sverige har varit uträknade men under ledning av Potter har det vänt. Hoppas på att det fortsätter så nu. Så till min och Rickards dag. Jag kommer med kvällens inlägg bjuda på många bilder.

När det skulle bokas biljetter till årets resa så hade Destination Gotland ändrat turerna. Så istället för en kvällsbåt tog vi en lunchbåt från Nynäshamn. Föredrar helt klart att åka via Oskarshamn men när man närmar sig Nynäshamn är det väldigt vackert:

Kolla vilken rolig båt. Ser ut som en ombyggd husbil. Vi skrattade gott.

Det blev en stunds väntan i hamnen och sedan var det dags att åka ombord. Vi kom iväg i rätt tid, det var en hel del folk på båten. Ovanligt mycket den här tiden på året men det beror väl på påskhelgen nu. Folk passar på att ta ledigt.

Vi fick åka av båten snabbt men sedan var det stopp. De hade glömt bort att öppna grinden och det tog en stund innan det upptäcktes. Men till slut kunde vi åka vidare och checka in på favorithotellet: First hotel kokoloko. I år hade Rickard bokat ett rum med havsutsikt. Och så vackert det var:

Efter incheckning åkte vi till Stora Vede naturreservat. Vi skulle gå en slinga på 7,5 kilometer. Vi hamnade dock lite fel när vi skrev in stora vede naturreservat. Vi kom in på en smal grusväg där vi snart stoppades av en vägbom. Det gick lite bättre när vi istället valde VOK-stugan (VOK står för Visborgs orienteringsklubb) som utgångspunkt. Där fanns det sedan flera olika distanser att välja på. Här ser naturen verkligen inte ut som hemma. Det är vindpinade små tallar och kargt och bara allmänt vackert.

Efter promenaden beställde vi pizza och medan den blev bakades så åkte vi ner till havet. Återigen så vackert. Det har varit en fantastisk dag och kväll!

Här måste vi sitta som ett pensionärspar, sa jag.