Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Glass i stora lass

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll åkte vi till Smultronstället i Söderköping tillsammans med Rickards systers familj. Jag velade om jag skulle ta det som var snällast mot magen eller det jag var sugen på. Det blev det senare. En härlig bananglass med massor med kolasås. Lite sött var det allt men ingen sommar utan glass här. 
Vi gick även upp på berget. Det är också ett måste. Men att gå uppför de där trapporna är bra träning. Jag och Rickard pratade om att åka hit igen för att springa i spåret som går runt det här berget.
Alla kusinerna utom lilla Ronja som inte var pepp på att vara med på bild.
Små mysiga och charmiga gator. Ibland drömmer jag om att bo på det här sättet. Men bara ibland. Tror charmen skulle försvinna om jag såg det varje dag.

Karhu run 2018

Publicerad den av Hannas krypin
 
I helgen var både jag och Rickard tveksamma till om vi skulle springa lopp idag igen med tanke på att det blev ett lopp i fredags och på söndag är det årets upplaga av Victorialoppet. Men jag och Rickard skulle ändå träna idag och Marcus var pigg på att springa. Så vi åkte ner till Västervik för att springa Karhu run. Vi sprang förra året med och min målsättning idag var att springa snabbare än vad jag gjorde förra året.
Parkering hittades nära startområdet och nere vid hamnen är det så fantastiska små hus. Vi knallade bort till startområdet och anmälde oss. Sedan blev det en lång väntan inför start.
En kvinna såg när jag fotade rosorna på bilden ovan så då ville hon visa mig sina. Först blev jag lite skeptisk, knalla in på en främmande kvinnas tomt och fota men tänkte att visst, jag blev nyfiken. Kvinnan bodde i ett helt fantastisk litet radhus precis vid vattnet. Rosorna då? Ja, visst var de fina och jag har aldrig sett just den sorten. Lite avis blev jag också på läget, precis vid vattnet. Helt underbart fint!
Jag varvade uppvärmning med att ta bilder och filura över taktik. Om jag skulle springa iväg i ett snabbare tempo än vad jag egentligen klarar av. Eller springa sakta i början och öka i slutet. Helt klart var att jag skulle springa snabbare. Något annat fanns inte på kartan.
Glad och peppad på att ge mig iväg!
Till slut gick startskottet. Jag och brorsan hade sällskap och första kilometern gick på lite mer än fem minuter per kilometer. Så taktik blev att försöka hålla det tempo så länge som möjligt. Jag sackade dock lite och Marcus låg före. Vid vätskekontrollen innan tre kilometer kom jag ikapp och därefter hade jag täten ett tag. Ett mycket roligare sätt att springa när man hjälps åt lite att dra. Strax efter tre kilometer går banan in i målområdet igen för varvning. Om första varvet går nere vid hamnen och är flackt så är andra varvet mer backigt och går i bostadsområdet. Backarna är inte särskilt branta men de är långa vilket suger rejält i benen. Desto mer tacksamt är det att det är lika mycket nerför där jag passar på att rulla och samla kraft. Återigen sprang jag om brorsan men han kom i kapp mig ungefär 400 meter kvar till mål. Där orkade jag inte jobba ikapp utan han kom i mål med enbart fyra sekunder före mig. Känns lite surt, att avståndet var så kort. Trodde det var längre men inte i tid. Mitt tidsmål då, det fixade jag med 37 sekunder till godo och topp femtio i placering. Grymt nöjd tjej!
Rickard sprang som vanligt suveränt bra. Plats åtta sprang han in på i ett tufft startfält.

Kärlek till kroppen

Publicerad den av Hannas krypin
Jag läste ett inlägg på Instagram som jag tyckte var så bra så jag ville dela det med dig. Jag delar det i sin helhet. När jag tänker efter så är det så dumt att noja över kroppen. Den är alldeles fantastisk. Jag har fått tre fantastiska barn. Jag kan döma matcher, för det mesta mer än en i veckan, träna på en nivå som jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra.  Den förtjänar kärlek!

”Det är så lätt gjort att man bara hittar en massa fel och brister. Hittar lite åderbråck här och lite åderbråck där. Hittar celluliter både här och där. På lår och på rumpa. Ser gammal skrynklig hud som hänger slappt över knäna. Ser en tendens till valk vid magen el. så ser man och konstaterar att man redan har en och annan. Ja, ni hör ju själva hur eländigt och kärlekslöst det här låter. Vem orkar vara lycklig i ett sånt här förhållande i längden? Förhoppningsvis ska vi ju leva länge till tillsammans så då gäller det att både ge och ta lite kärlek av varandra.
Vi vänder istället på steken och så försöker vi hädanefter tänka lite positivt och konstruktivt. Så länge vi har en fungerande kropp, två starka och friska ben som lyder oss och bär upp oss, en kropp och en knopp som ställer upp för oss i alla väder så ska vi vara tacksamma. Vad spelar det då för roll att det dallrar lite här och där eller kanske t.o.m.skaver lite mellan låren?
Vi har alla tacksamt nog fått varsin kropp och vi äger faktiskt både rätten och skyldigheten att ta ett eget ansvar över vår hälsa. Hur vi väljer att vårda hälsan och ta hand om vår kropp är däremot upp till oss själva. Jag gör det på mitt sätt och jag hoppas från hjärtat att du gör det på ditt sätt.”  @ojalahappyhealth
 
 

Racereport Byrundan 2018

Publicerad den av Hannas krypin
Igår åkte vi till en liten by i Småland, jag, Rickard, Marcus och så Alex och Ida. Vi åkte ganska långt innan för att hinna efteranmäla till dels barnklassen och så det långa loppet. Alex ville springa men Ida gick tjugo meter från bordet för efteranmälan. Haha, hon visade verkligen med hela kroppen att hon absolut inte ville springa. 

”Jag vill inte springa”

Bus med Idisen.

Fyra eller åtta kilometer var frågan för både Marcus och Rickard. För mig var det dock klart att jag skulle springa åtta kilometer. Bra genrep inför Victorialoppet nästa söndag tänkte jag. Till slut landade det i att Rickard sprang fyra kilometer och Marcus åtta. På Victorialoppet ska Rickard springa fyra kilometer (plus nio kilometer med en kollega) så han valde fyran som ett bra genrep. På plats mötte vi även upp Rickards kollega J. Han har sprungit det här loppet förut och skrämde upp mig lite. Jag är ingen stark uppförslöpare och på honom lät det som att det i princip bara var uppför, knappt nerför och lite flackt.
I Unoparken var efteranmälan, nummerlappsutdelning och start. Även målet var här.
Vi fick testa koncentrerad rödbetsjuice som ska öka syresättningen i blodet och på det sättet minska risken för mjölksyra. Det fanns även en shot med ingefära och den var så galet stark. Jag tycker om ingefära men i lagom mängd.
I väntan på Alex lopp, han ville springa 1,6 kilometer. Och vilket lopp han gjorde, han var så duktig.
Snart i mål, heja, heja!
När vi kom fram till Gamleby var det mulet men det blev en strålande vacker kväll! Helt underbart och jag älskade ljuset.
Efter en väntan som kändes väldigt lång var det dags att ställa upp för start. Jag reviderade mitt mål några gånger under kvällens lopp och i starten kom jag på att jag räknat fel kilometertid för att få en viss tid. Det gjorde mig lite pepp att veta att chansen fanns att kunna springa snabbare än vad jag tänkt från början. Då var det ju bara det där problemet med alla backar… Hur skulle det gå med det? Jag slarvade med att värma upp för att jag tänkte att ”äh, min fart är uppvärmningstempo”. Det blev inte så, när starten gick sprang jag iväg i ett tempo som kroppen inte alls hängde med på. Andningen ville inte och pulsen ville inte. Sprang och tänkte ”jag vänjer mig snart. Loppet börjar med att springa uppför en ganska lång bit men ganska snart kom en lika lång sträcka nerför. Då tänkte jag det att är det så här det kommer se ut under hela loppet så är det inga problem. Jag är svag uppför men desto starkare nerför. Det brukar alltid vara så att jag blir omsprungen uppför och sedan springer jag om samma personer nerför. Att kunna rulla nerför sparar mycket kraft istället för att springa och bromsa.
Vid tre kilometer kom den första riktigt tuffa backen. Där kom jag ikapp brorsan som legat framför mig hela tiden. Snart får du vila peppade jag mig med. Och mycket riktigt, en lång härlig nerförsbacke kom, jag brukar tänka ”vila, vila, vila,vila”. Det ger kraft.
 
När fyran och åttan delade sig var jag lite sur för jag hade fått en riktigt bra fyra kilometers tid. Tänk att snart få gå i mål! Biten mellan 4 och fem kilometer går längs med vattnet. Fantastiskt fint! Här började det gå riktigt tungt och jag hade fortfarande det värsta framför mig. Vid kilometer 5½ -6 kom en lång, brant och jobbig uppförsbacke. Backen vid tre kilometer var liksom ingenting i jämförelse. Här var jag tvungen att gå några meter. Belöningen, en lång nerförsbacke kom därefter och jag kunde samla kraft.
Sista biten gick på vilja och jag blev peppad av folk som stod längs med banan. Jag tycker att det är så mycket roligare att springa när publik även hejar på de som de inte känner. Det ger kraft och energi. 
Jag sprang in i mål på en tid som var över min förväntan. Så nöjd! Det var riktigt roligt att känna att jag kan springa så pass snabbt även i backiga lopp som Byrundan.
 

Idag för två år sedan…..

Publicerad den av Hannas krypin
….. Ledde jag mitt allra första pilatespass på ett gym. Finaste Lise bjöd in mig till Oslo för att träna pilates med henne. Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag skulle få leda ett pass. Minns känslan när hon frågade mig. Hur jag ville säga nej för att jag inte vågade men ändå tackade ja för att jag visste att en sådan chans skulle det dröja ett tag till innan jag fick igen.
Ett par dagar innan vi åkte så körde jag igenom mitt pass med Rickard och Caroline för att komma någorlunda förberedd. Nu har jag kommit så långt att jag inte behöver förbereda mina pass. Nästa steg är att få en ny chans på ett gym. Ett annat gym och inte det i Åtvidaberg. Jag är så besviken fortfarande på att de inte kunde se kvalitet före kvantitet. Men det är deras förlust.
 

Grillat är godast

Publicerad den av Hannas krypin
(Sorry Marcus men det fick bli bilden när du blundar. Den andra var så suddig. )
Idag var vi hos mina föräldrar och en sväng. Eller inte en sväng, det blev några timmar. Vi kom vid ett-tiden och
åkte hem runt sex. Marcus grillade och jag och Rickard satt och pratade med pappa. Minns du att jag berättade att pappa har en ovanlig muskelsjukdom? Jag är så glad för pappa mår bättre nu än vad han gjort på länge. Han jobbar på med sina bokmanus och träningen går framåt. Glad tjej! Efter maten blev det mer prat och jag hjälpte mamma med disken. När jag var barn fick jag och Marcus hjälpa till med disken varannan dag. Jag var runt tolv när vi började med det. Det var viktigt att vi hjälpte till och även lärde oss laga mat. Allt för att vara så väl förberedda som möjligt den dagen det var dags att flytta hemifrån.
 
 

I Blå lagunen

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll var jag och Sofia iväg till Blå lagunen. Sofia ska simma Vansbrosimmet på lördag så hon behövde simma lite på öppet vatten. Jag hängde med som sällskap. Sofia hade våtdräkt så för henne tog det inga tider att komma i. Jag stod i vatten upp till knäna och vande mig väääldigt långsamt. Till slut gav jag upp och satte mig på en sten till Sofia simmat färdigt.
Egentligen var det riktigt varmt i vattnet och när Sofia simmat färdigt bestämde jag mig. Jag ska i! Jag klev i bestämt och doppade mig. Årets första dopp avklarat då. I juli… Så sen har jag aldrig varit.
Inte helt lätt att få av en blöt våtdräkt….
Galna tjejer…
Förra året hade vi en rawfoodkväll med massor med smaskiga desserter. I år det dags en kväll igen. Datum är satt så nu ska det planeras efterrätter och roliga grejer vi kan göra. Härlig kväll!
 

En dag på Kneippbyn

Publicerad den av Hannas krypin
På fredagen var det dags för ett besök på Kneippbyn och vi hade verkligen inte vädret med oss. Inte så att det regnade men det var växlande molnighet, mest molnigt och vinden var isande kall. Lagom till eftermiddagen kom solen fram och då blev det genast varmare.
Vi tittade på Pippiteater. Samma som förra gången vi var där men jag skrattade ändå. Alex och Ida tyckte också att det var en riktigt rolig föreställning.

Karuseller, hopp och lek.
Vi körde gokart och det var något som Samuel fick smak på. Det vill han göra mer här hemma så jag har lovat att kolla upp vilka möjligheter det finns.
Efter besöket på sommarlandet knallade vi vidare till vattenlandet där de har helt galna rutschkanor. Själva sommarlandet tycker jag passar bättre för mindre barn medan vattenlandet är mer för större barn. Men det finns givetvis rutschkanor för mindre barn och Ida hittade en som hon ville åka hela tiden.
 

Ett distanspass i skogen

Publicerad den av Hannas krypin
I förmiddags åkte jag och Rickard till Vidingsjö för att springa. Först pratade vi om Hackefors men det blev Vidingsjö istället. Jag sprang Lok-milen och Rickard sprang 12 kilometer i de kortare spåren.
Jag hade glömt bort att den här milen i princip går uppför hela vägen med små korta backar. Något annat jag glömt bort är hur mycket stenar och rötter det är så när det väl går nerför kan jag inte rulla i rädsla för att snubbla. Så under dagens runda var jag ganska arg och irriterad och sa högt till mig själv vid ett flertal tillfällen, ”kom igen nu Hanna”. Tur jag var ensam i skogen, haha. Arg som ett bi.
När jag kom hit var det bara två kilometer kvar och jag tog en fotopaus. Det är så fint och jag valde verligen rätt dag för att springa. Det här är inte en sjö från början utan en betesmark som blivit översvämmad. Det är likadant på båda sidorna om vägen. Jag tänker alltid om det kommer mycket regn så blir vägen översvämmad. Undrar hur det är att springa där då? Efter mycket mutter kom jag till slut i mål och sprang milen under timmen. Det är mer godkänt. Nu lunch!
 

Visselblåsaren

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon! Här sitter jag och njuter av solen. Det är underbart väder idag och om en stund ska jag och Rickard ut i skogen och springa. Men innan dess ska jag läsa en stund i min ta bok: visselblåsaren av John Grisham. Den här boken är den första boken jag läser i år som  inte handlar om pilates. Återkommer med vad jag tyckte om boken. 

Dela