Migrän kanske??

Det har inte varit en bra dag idag. Igår kväll hade jag lite ont i huvudet innan läggdags. Tänkte inte mer på det då utan jag tog ett par värktabletter och kröp ner i sängen. När jag vaknade hade jag inte ont i huvudet men väl på jobbet kom huvudvärken tillbaka. Det var så hemskt, har aldrig haft så där ont i huvudet och det blev värre när jag rörde på mig. Minsta lilla vridning av huvudet så högg det till och trapporna var hemska att gå i. Jag googlade och konstaterade att huvudvärken stämmer väldigt väl in på migrän. Jag som aldrig haft den typen av huvudvärk förut. Vi får se om den återkommer eller om det var en engångsgrej. Det är rätt jobbigt att ha den där typen av huvudvärk när jag samtidigt måste vara skärpt och fokuserad.

Det var en sån där dag då jag också konstaterar hur lätt det är att falla in i gamla vanor av negativa tankar. Jag har analyserat mig själv och letat fel på allt jag gjort. Jag har jobbat stenhårt hela dagen för att inte ”grotta” ner mig i dessa tankar utan ta det lite mer för vad det är. Det är okej att inte vara perfekt eller på topp. Imorgon är en bättre dag!

När jag kom hem vilade jag en stund och sedan ställde jag mig på löpbandet. Det kändes ingenting i min vad när jag värmde upp men när jag ökade tempot fick jag ont. Funderar över om det skulle kännas mindre när jag springer om jag värmer upp en stund på crosstrainern. Det är definitivt värt att testa. Jag avslutade med att stretcha en halvtimme.

Ökat tempot en aning

Det känns som att jag har haft min skada i evigheter. Men det är inte ens en månad än. Kanske det känns som en evighet eftersom vaden gick sönder första gången 2019. Ställde mig på löpbandet precis som jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle göra. Ville testa hur kroppen reagerar när jag ökar tempot så testade trettio sekunders intervaller i fyra olika farter, två av varje. Det var verkligen inte smärtfritt men förhoppningsvis blir det inte värre iallafall. Just efter passet kände jag mig deppig och ledsen över att jag inte kan springa som jag vill. Men det är dumt att deppa för jag kunde ju faktiskt springa. Nu är jag glad igen och endorfinerna efter passet börjar kicka in.

Två mil och stretch

Dagens träning blev två mil på crosstrainern medan jag tittade på otecknade Sonic på Netflix. När jag var barn älskade jag att spela spelet med den supersnabba blå igelkotten, Sonic. Minns fortfarande alla ljudeffekter.

Efter ett par dagars uppehåll stretchade jag också igenom kroppen. Fokus i programmet var nedre delen av kroppen, höfter, baksida lår och lite rygg. Perfekt för mitt fokus att kunna gå ner i spagat. Kanske att jag är någon millimeter närmre golvet. Bilderna är från idag. HÄR finns mitt första inlägg om min nya utmaning.

Tre bilder

Dags för ett litet kvällsinlägg. I morse anades solen ett tag, men snart utbyttes soluppgången till dimma, någon plusgrad och allmän gråskala. Men fint var det så länge solen varade! Jag har jobbat idag och det var rätt så lugnt på jobbet.

Regeringen hade utlyst en tyst minut idag, klockan tolv, en vecka efter dådet som kostade flera människors liv. E som var samordnare på onkologen tyckte vi skulle ta fram blommor och ljus. Vi var ett stort gäng från båda avdelningarna som slöt upp för en tyst minut. Det kändes väldigt fint!

På eftermiddagen kom en av våra specialistläkare i lungmedicin och berättade en del om varför vi behöver syre, vad som händer i kroppen vid syrebrist med mera. Det var riktigt intressant. Mycket kände jag igen från när jag pluggade. Det är bra med repetition!

Kvällens träningspass blev trettio minuter på crosstrainern. Har haft en vecka med lite mindre träning och ingen stretch så behöver komma igång igen. Kroppen känns inte riktigt bra efter tandutdragningen men jag vill inte vila helt. Skynda långsamt och lyssna på kroppen är melodin.

Lyckan i att kunna springa igen!

Tänk så mycket det gör för mitt mående att kunna löpträna. Igår kunde jag jogga en kilometer, idag var jag sugen på ett längre pass. Testa benet och se lite vad det håller för. Låter kanske vanskligt men det gäller att läsa signalerna. Det fick bli 15 minuter, visst kändes det men det gjorde aldrig jätteont. Jag ville inte pressa benet längre än dessa 15 minuter. Efteråt tog jag fram mina motståndsband från Stronger. Jag valde bandet med motståndet medium. Det fick bli olika varianter på höftlyft, tio repetioner*3. Jag fotade övningarna med syfte av att lägga ut här på bloggen. På mitt instagramkonto @hannafialotta finns övningarna i rörlig bild. Det blev också trettio minuter stretch. Känner mig alldeles glad och prillig nu!

Först det lättsamma…..

Det var så härligt att få sol på nosen när jag åkte hem från jobbet. Att slippa mörkret gör verkligen något med humöret. Idag fick jag fin feedback från kollegor. Det är alltid trevligt att få höra att jag gör ett bra jobb. Idag var jag samordnare, jag hade bland annat hand om vårdplatserna och var spindeln i nätet.

Redan igår hade jag bestämt mig för att springa på löpbandet ikväll. Jag kunde springa i en hel kilometer utan att jag fick mer ont. Totalt blev det tre kilometer jogg kombinerat med gång. Det fick även bli tio minuter på crosstrainern.

Sedan det svåra….

Det är nog ingen som missat det fruktansvärda som hände i Örebro igår. När jag och Rickard hade det som mysigast i Stendörren så gick en ensam man in på en skola och sköt ihjäl flera människor och sig själv. Vad är det som händer egentligen? Vad får en att göra ett sådant illdåd? Mina tankar är hos de drabbade!

Springa lite eller kanske lite pilates?

Idag var jag en velmaja. Vilken typ av fysisk aktivitet villejag göra? Ville jag gå ut i skogen idag igen eller ville jag få till något pass med styrketräning? Kanske lite pilates? Till slut landade jag i att börja försöka komma igång löpmässigt. Jag valde att springa på löpbandet så jag kunde avbryta om det började göra väldigt ont. Varvade en minut gång och en minut vila, det kändes absolut men gjorde inte jätteont. Ville inte pressa benet utan det blev 1,5 kilometer. Det känns som en bra och snäll början. Så här efteråt känns det ingenting och det är ett kvitto på att det inte blev för mycket.

Det blev även ett pass pilates, trettio minuter. Det var en klass med fokus på grunden och då blev det genast mycket roligare när jag inte behövde kämpa så mycket. Längtar till nästa pass!

Jag har jobbat ikväll med, det var tredje kvällen på rad som jag inte kom iväg när jag slutade. Det finns mycket att göra. I helgen har jag haft en inskolning och det är så roligt när personen redan från början är väldigt initiativtagande och vill göra saker.

I bilen på vägen hem så lyssnade jag på ett mycket intressant studium på youtube som min pappa spelat in. Det handlade om väckelsens historia. Jag hann inte med hela utan resten ska jag lyssna på imorgon. När jag kom hem från jobbet ville jag nämligen stretcha min halvtimme. Nej, vad klockan är mycket. Nu måste jag verkligen sova så jag orkar mitt arbetspass imorgon.

Sol, minusgrader och pilates

Solen sken så vackert idag. Jag tog mig ut i skogen för en promenad. Det var kallt men friskt.

Hade inte med mig systemkameran utan fotade bara med mobilen. Är så nöjd med bilderna.

När jag kom in så satte jag in en köttfärslimpa och medan den gottade till sig i ugnen tränade jag 40 minuter pilates. I vanliga fall älskar jag pilates med idag var det bara jobbigt. Kanske för att jag kände mig så svag.

En aning puls och pilatesmuskler

När jag kom hem från jobbet så kände jag att jag ville testa mitt ben en aning. Ställde mig en stund på crosstrainern och konstaterade att den rörelsen gör mindre ont än att gå. Närmare bestämt ingenting alls. Så jag tränade glatt tjugo minuter och avslutade med fyrtio minuter pilates. Det känns verkligen att pilatesmusklerna inte fått jobba på ett tag. Det var riktigt jobbigt för mina magmuskler framförallt. Kul att vara igång igen. Nu ska jag bara hålla i det! La ut videon ovan på min youtubekanal Hannas Pilates och på instagram @hannafialotta.

Men vilken eftermiddag jag hade på jobbet. Jag reagerade väldigt starkt på en stark doft. Fick världens hostattack och hostade i en halvtimme. Det hjälpte inte att få frisk luft och varje gång som jag nåddes av doften så började jag hosta igen. Sjönk i min syresättning och fick hög puls. Hjälpte mig själv och inhalerade koksalt och fick då upp syresättningen och pulsen lugnade ner sig. Egentligen är det rimligt att jag sjönk i syresättningen så som jag hostade men som ”patient” blev jag såklart lite orolig. Sett till hur en hostning fungerar rent fysiologiskt tänker jag att det vore konstigt om syresättningen inte sjönk en stund. En av underläkarna fick lyssna på mina lungor och det lät inget konstigt så det var bra.

Springa ute eller inne….

Efter att barnen gått till skolan gick jag och la mig för att sova några timmar inför mitt nattpass. Jag somnade som en sten och vaknade utvilad. Jag behövde få till ett träningspass och funderade över om jag skulle köra mitt vanliga benpass eller ge mig upp till fotbollsplan för att springa maxfartsintervaller. Det blev det senare, Rickard följde med och sprang sitt pass. Det är trevligt det där att springa på samma ställe även om vi kör olika fokus.

Mindre trevligt är att jag fått ont i min vänstra vad. Det är den vaden som strulat till och från under åren. Särskilt efter att muskelfästet gick av under en match som assisterande hösten 2019. Jag blir direkt rädd eftersom kursen är på lördag och det är dags för årets löptest. Jag vet mycket väl att det kan vara tillfälligt och om jag är snäll mot vaden så behöver det inte bli långvarigt. Men med min skadehistorik blir jag rädd ändå…..