Förvånande form

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om min fysiska form. Alltså jag tänker positivt nu. Den här veckan har varit helt galen vad gäller sömnbrist och samtidigt mycket jobb. Igår fick jag avbryta passet för att jag fick väldigt ont i mitt. Ändå kan jag ikväll springa 10*400 meter, 5 stycken i fem min/km och 5 i 4,48min/km med en minut vila mellan varje utan att bli helt slut. Det onda knät kände jag inget av och tidigare idag så gick jag och Rickard ut på en kort promenad. En liten parentes är att jag måste visa bilderna från promenaden. Se nedan:

Så tillbaka till mina tankar kring träningen. Är det nu jag får skörda frukterna av höstens fokuserade träning nåntro. Det är vad jag hoppas på! Jag är mycket glad över att veckan som började så knaggligt vad gäller träningen faktiskt istället blivit riktigt bra. Funderar över hur formen då skulle vara en dag med optimala förutsättningar. Löptestet om ett par veckor lär vara en bra värdemätare. Hoppas på att det jag gjort är tillräckligt. När jag tänker på löptestet så blir jag så nervös. Det är så mentalt jobbigt just med sprinten. Men det vill jag inte tänka på. Försöker istället att tänka att träningen jag fått till i höst kommer göra skillnad.

Det är märkbart ljusare….

Redan i december började det vända och bli ljusare. Men det är ju inget som märktes då. Men nu efter nyåret är det ljust vid halv fyra när jag slutar jobbet. Det går verkligen fort och jag blir så glad över ljusets återkomst. Det var skönt att komma hem från jobbet i eftermiddags och veta att jag nu får vara ledig till måndag kväll. Jag sa bestämt till chefen att det inte är någon idé att fråga mig om extrajobb i helgen. Jag måste få vila från jobb nu.

Häromdagen sprang jag fem kilometer på löpbandet. Jag kände trots min vecka att jag behövde försöka få till ett lugnt pass idag med. Bara för att hålla flåset uppe och igång. Jag hade inga krav på mig själv utan det lilla räcker gott och väl. Det låter kanske lite motsägelsefullt att prata om träning när jag samtidigt klagar över trötthet och tuff jobbvecka. Men jag mår ännu sämre utan träningen. Det blev verkligen det lilla med för under en intervall högg det till i mitt högra knä. Jag började direkt tänka katastroftankar fast jag vet att det lika gärna kan vara bra imorgon igen. Typiskt för ironiskt nog kändes både kropp och knopp pigg. Jaja, får försöka igen i morgon.

God fortsättning och dagens träning

Jag och Alex gick ut vid tolvslaget igår. Bästa utsiktsplatsen är helt klart himnafjället men också sämsta eftersom en person valde att ställa en stor raket och sedan inte varna oss runt omkring om att den skulle tändas på. Egentligen är fyrverkerier onödigt, lite som att elda upp sina pengar. När barnen var små firade vi alltid nyår hos Rickards bror ute på landet. Vi brukade dela på kostnaden för raketerna. Nu för tiden jobbar vi alltid nyår så det blir inte samma sak. Fyrverkerier hade vi inte köpt ändå, slutade med det för några år sedan.

Idag fick jag ta till alla möjliga knep för att lura mitt huvud till träning. Behövde verkligen inte springa något tufft men något enkelt för att bibehålla flåset. All snö har redan slaskat bort och det regnar så jag hade verkligen ingen lust att ge mig ut i blötan. Det fick bli en stund på löpbandet, närmare bestämt fem kilometer på under trettio minuter. Jag blev mycket förvånad över hur kroppen ändå kändes. Jag hade pigga ben, det var mest jobbigt mentalt faktiskt. Efter löpningen så fick kroppen sig trettio minuter stretch. Det var väldigt välbehövligt, kroppen kändes stel som en pinne. Lite som att den inte fått någon stretch på evigheter. Hur som helst så har träningsåret 2025 startat på bästa sätt. Jag är jättenöjd. Nu ska jag laga lite mat och efter maten duscha och sedan åka iväg för årets första arbetspass.

PS: Jag har ett gäng kommentarer som väntar på godkännande, sisådär trettio stycken. Jag har läst alla. DS.

Nästan krock*2

Det är dagen före dopparedan och både jag och kollegor har haft känslan av att det är helg. Fast det är en vanlig måndag. Tänkte skriva fredag vilket säger allt om hur dagvill jag är…. När jag åkte hem från jobbet var jag nära att krocka två gånger. Den första för att en bilist inte respekterade väjningsplikten när jag hade grönt ljus och den andra var en bilist som slängde sig ut framför mig i en rondell. Fattar inte hur man törs, dels är det halt och sen ska man hinna bromsa. I*I*T*R säger jag om dessa förare. Glad att jag och Agda kom hem hela.

När jag kom hem vilade jag en stund och sedan blev det dags för veckans första träningspass: styrka och explosivitet. Idag tränade jag inte ensam, både Rickard och Samuel var med. Hur kul som helst men samtidigt slitsamt att träna efter gårdagens tuffa träningspass och så mina timmar på jobbet. Efter passet stretchade jag tjugo minuter.

Ikväll ska vi baka stekpannebröd, har inte ätit det på evigheter så det ska bli gott. Om energin räcker ska det också kokas knäck. Men det blir en liten sats för alla äter inte av knäcken och den brukar räcka hur länge som helst.

I huvudet, i kroppen eller både och…..

Fjärde advent!

Fjärde ljuset i adventssljusstaken är tänt. December svischade iväg och nu är det bara imorgon kvar. Sen är julafton här. Idag har vi bakat lussekatter, dumlekakor och skumtomtekakor. Alla barnen var med och hjälpte till. Jag valde att baka ut kakorna i små formar istället och så mycket godare det blev än sist. De flöt ut en del men just det gjorde att det blev så mycket godare. I skrivande stund har jag inte smakat på lussekatterna men de ser så fina ut.

Redan i förmiddags tänkte jag klara av dagens träningspass men jag var så trött att jag kände att jag bara inte orkade. Träningspasset satt långt inne men jag kände att jag inte kunde hoppa över dagens träning. Var det latmasken eller var det verkligen ingen bra idé att träna? Efter vårt kakbak var det dags att testa, latmask eller dålig dag? Det visade sig att det i slutändan nog ändå var latmasken. Det blev ett riktigt tufft distans/uthållighetspass på löpbandet i form av en stege:

  • 1000*2
  • 800*2
  • 400*2
  • 200*3

Jag vilade två minuter mellan varje intervall för att ha energi till alla intervaller. När jag var klar kände jag hur mycket passet tog på kroppen. Rätt skönt så här efter en dusch och lite återhämtning att känna att jag inte fegkörde utan verkligen gav allt. Det tyckte jag inte precis efteråt, haha. Önskar dig en fortsatt fin söndagskväll!

En önskan för 2025

Inför året 2024 vågade jag inte ha några förhoppningar. På grund av alla skador vågade jag inte sätta upp några mål för min träning. Vilka mål hade varit rimliga? Jag var så rädd för att bli besviken att jag faktiskt inte vågade hoppas på något alls eller ha några mål. Det minsta kändes för stort och för jobbigt. Tänk om jag återigen skulle drabbas av någon skada? Ja du har ju, det var deppigt värre där i början av året.

Men jag kämpade på med mina träningspass, trots alla negativa tankar för jag ville ju få döma fotboll och jag ville orka springa på matcherna. Orkar man inte fysiskt så orkar man inte psykiskt heller. Men det var slitsamt att träna. Det gjorde ont i höfterna och ländryggen ska vi inte prata om. Jag visste att något som skulle kunna hjälpa var att bygga rörlighet och styrka i just bäcken och höfter. Eftersom det inte hittades några fel på röntgen som jag fick göra drog jag slutsatsen att det måste vara muskulärt. Men när allt gör ont är det svårt att motivera sig.

Så i höstas fick jag tipset att testa yinyoga. Du vet min inställning till yoga men jag valde att gå emot mina principer och faktiskt testa. Jag hittade en kanal på youtube där jag gillade instruktören, inte en massa onödigt pladder och inte så mycket yogafilosofi inbakat. Vissa av klasserna innehåller ingen yogafilosofi alls och det är dom jag gillar bäst. Minns du att jag var med på ett liveevent i höstas? Det var via yogaplattformen yogobe men instruktören där tappade mig direkt. För mycket pladder och för mycket flum, det klarar jag inte av. Om jag ska kunna slappna av i positionerna och få ut något av det hela så måste det vara tyst omkring mig och även instruktören måste vara tyst förutom när hon ger förslag på modifieringar och när hon vill att man ska tänka på något särskilt med andningen. Tex i en twist att man andas mot motsvarande sida. De guidade meditationerna som är inbakat i slutet klarar jag inte av, då stänger jag av.

Så jag har alltså tränat yinyoga varje dag i nio veckor, minst trettio minuter. Det har verkligen gjort underverk för min kropp. Jag har fortfarande ont men inte alls på samma sätt och inte lika ofta. Jag är rörligare i vardagen och att böja mig ner på jobbet är inget problem längre. Jag klarar fortfarande inte av för mycket flum, jag vill stretcha, andas och slappna av. Det andra är inte det viktiga.

Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex veckor) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå i in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.

Hopp, skutt, stillsamt och en skogspromenad

Redan igår hade jag bestämt mig för att springa ”idioten” och fotbolls-inspirerade övningar. När jag sprang upp till fotbollsplan såg jag att en grupp redan var där. Först tänkte jag strunta i just det här passet och hitta på något annat. Så jag sprang vidare och fick en bra uppvärmning på1,5 kilometer. Under tiden hann jag också fundera lite. Varför skulle den där gruppen hindra mig från att köra mitt planerade pass? Hindret satt bara i mitt huvud, det var ingenting som gruppen uttalade. De var fullt upptagna med sitt pass.

Jag började med att springa ”idioten”, vet du vad det är för övning? Fokus är snabba fötter och snabba vändningar. HÄR finns en bra beskrivning. Nästa övning var sidledshopp mellan linjerna och sedan maxfart och sista övningen var att springa baklänges så snabbt jag kunde för att sedan vända snabbt och maxa framåt. Jag sprang alla övningar åtta gånger och vilade 30-45 sekunder mellan varje repetition. Kände mig snabbare i slutet än vad jag gjorde i början. Så är det alltid, jag har en lång startsträcka. Jag var så nöjd över känslan kring dagens pass men också hur bra träning jag fått till den här veckan.

När jag kom in skalade jag potatis och medan kycklingen var i ugnen och potatisen kokade så stretchade jag igenom kroppen i fyrtio minuter. Den högra övningen är verkligen jobbig men idag kände jag hur hela kroppen bara ville hela vägen ner till blocken. Annars brukar jag bara luta mig bakåt och försöka vila så gott det går. Fantastiskt ju hur kroppen liksom bara leder en dit den vill.

Men efter maten var jag trött så jag gick faktiskt och la mig en stund och fick en härlig powernap. Innan det blev kolsvart ute gick jag och Rickard ut i skogen för en lite lagom promenad på fyra kilometer. Kändes lite segt men det var väldigt skönt att komma ut en stund. Någon har gjort så fint i spåret, satt upp lite tomtar på stenen och hängt tomtar i grenen. Mycket trevligt initiativ!

Favorit i repris

I måndags tränade jag ett riktigt tufft hiit-pass som jag hittade på Youtube. Tyckte det var ett riktigt bra men jobbigt pass. Tänkte att det skulle vara en bra ersättning för mitt styrke- och explosivitets-pass. Men idag kände jag mig mer otränad. Alltså att passet i måndags inte alls hade samma typ av fokus som jag söker när jag vill träna upp min explosivitet. Så ikväll sprang jag först intervaller på löpbandet: 3*500 meter där jag delar upp femhundringen i två delar: 300+200 meter. Min fart i dessa intervaller brukar alltid vara 300 meter i 5 minuter/km och 200 meter i 4 min km. Det brukar verkligen kännas i kroppen och jag orkar inte göra särskilt många.

Efter löpningen tog jag fram min skivstång, hopprep och stepbrädan. Det blev mina sedvanliga övningar, 30 sekunder hårt jobb och 30 sekunder vila. Enligt nedan:

  • höga knän på stepbrädan
  • utfallssteg framåt och bakåt
  • upphopp
  • knäböj
  • marklyft
  • hoppa hopprep

Kommer garanterat att ha träningsvärk imorgon för kändes rejält. Tidigare veckor har jag bara gjort fyra set men idag la jag på ett så det blev fem varv. När jag var klar var benen helt skakiga. Efter träningen fixade jag mat åt barnen, Rickard hade varit snäll och förberett åt mig så behövde bara koka pasta. Maten inmundigades med god aptit och därefter sträckte jag ut på mattan i 45 minuter. Det gjorde verkligen ont överallt. Därför behövde jag det säkert extra mycket.

Sjungning, julklappsshopping och träning

Idag har jag jobbat veckans första pass. Jag var inte på vårdlag utan vi instruktörer hade veckans första pass med HLR för kollegorna. Lär mig massor vid varje tillfälle! Dagen avslutades med möte för undersköterskorna.

När barnen var små var vi alltid klara med julklapparna vid den här tiden. När jag kom hem från jobbet fick det bli lite julklapps-shoppande från nätet. Det är trist med butiksdöden men jag ska erkänna att jag är rätt dålig på att gynna butikerna. Det är så smidigt att kunna klicka hem det man behöver från nätet. Särskilt den här tiden när det är smockfullt i butikerna. Efter shoppandet övade jag och Rickard för det vanliga sångtillfället på Rickards jobb. Visst sitter sångerna i ryggmärgen nu efter all övning och alla framträdanden men det är inte dumt att sjunga igenom låtarna ett par gånger innan. På repertoaren står bland annat oh helga natt, julen är här, en stjärna lyser så klar och en hel massa gamla godingar. Brukar vara mycket uppskattat så det är roligt.

Jag hade inte tänkt träna idag, planerade för ett pass imorgon men så kom jag på att jobbet bjuder på julbuffé på kvällen och jag jobbar på dagen. Inget tillfälle för träning med andra ord. Så jag behövde träna idag. Det börjar dra ihop sig. Idag kom inbjudan till 2025 års fortbildning. Det innebär också att jag vet när löptestet ska springas för testet ska springas under kursen. För dig som är ny här kan jag berätta att testet är upplagt så här: springa 40meter*6 på max 6,8 sekunder. Man börjar alltid med sprinten och när sprinten är avklarad så springer man 75meter*44 på tid såklart. För min nivå ska man springa 75 meter på 24 sekunder och vila 22 sekunder. Något sådant iallafall. De långa intervallerna i det tempot är inget problem. Min akilleshäl är sprinten. Det är också snabbheten som jag fokuserar stenhårt på att bygga upp igen. Fast inte just idag för idag sprang jag 400meter*5. Det blev inte fler för jag fick så ont i magen. Däremot så gick jag en kilometer i 8% lutning och raskt tempo. Hoppas på att det ska ge mig lite muskler i benen.

Som när jag var barn

Måndagar har alltid fokus på styrka för benen och explosivitet i mitt träningsprogram. Tänkte då att jag skulle variera mig och letade upp ett hiit-pass på youtube. Fyrtio minuter lät ju lagom. Jag hade dock förträngt hur galet jobbiga dessa pass är. Instruktörerna är dessutom alltid så snygga och trots att det är jobbiga övningar ser det alltid så lätt och smidigt ut. Lätt och smidigt är inte orden man använder för att beskriva när jag försöker göra samma saker….. Enda sättet att kunna göra det just lätt (nåja) är att plåga mig igenom passen… Frågan är om jag vill. Det är rätt så tryggt att göra mina 30/30 pass med i princip samma övningar från vecka till vecka. Däremot är det nog inte så utvecklande i längden.

Det finns många övningar som jag starkt ogillar. Men den som vinner ligan är helt klart burpees. Säkerligen mest för att jag är så svag och därför blir det svårt…. I dagens pass var det många burpees och olika varianter. Jag modifierade så gott jag kunde och hittade på andra övningar att göra så jag inte fick alltför mycket vila. Till slut var jag klar och kunde sträcka ut kroppen och stretcha. Efter stretchen så värmde jag risgrynsgröt och åt den precis som när jag var barn: med kanel, socker och en klick smör. Så gott ju!