I min rosa outfit

Jag tänkte skriva några rader redan igår kväll efter jobbet men efter min stretch kröp jag ner i sängen och somnade direkt. Det är så skönt när jag somnar så där fort. När tankarna inte hinner börja snurra utan jag vaknar när det är morgon. Hur skönt som helst! Det var ett bra pass på jobbet. Jag hade en student med mig och det är alltid roligt att få dela med mig av det jag kan. Vi fick också ett fint omdöme för vårt teamwork. Det kändes fint.

Jag tänkte köra ett rent styrkepass igår men när jag skulle starta blev jag ändå sugen på både styrka och explosivitet. Jag värmde upp 1 kilometer på löpbandet och därefter körde jag mitt styrke- och explosivitetspass. Snabba fötter, step, knäböj, utfallssteg, hoppade hopprep, ”lyfte skrot” och upphopp. Det blev fyra varv och efter det var jag nöjd. Idag känns det verkligen i kroppen att den fick jobba hårt igår på träningen så får se om jag kör något enklare på crosstrainern eller vilar helt.

Mellan isfläckarna

Min plan idag var att springa snabbt, kort och explosivt på konstgräsplan. Men under natten har det frusit på. Tänkte trots det att jag springer upp till fotbollsplan och ser hur det ser ut. Och ja, det var ju inte de bästa förutsättningarna. Jag hittade ett ställe på plan där jag kunde springa någorlunda vettigt. Det blev idioten, sidledshopp till maxlöpning, från bakåtlöpning till maxfart och så från stillastående till max.

Efter passet så gick jag en liten extra sväng. Men det var isgata precis överallt. Värre än på fotbollsplan. Genade genom fårhagen och där var det fantastiskt fint med solen mellan träden, snö och så dimman som vacker inramning. Men nu känner jag mig ”otränad” så ska nog köra ett pass på crosstrainern ikväll.

Livet händer

Jag kunde följa mitt träningsschema fokuserat i nio veckor. Nu har jag hamnat i en svacka, livet hände liksom. Det känns tungt och jobbigt och knäppa tankar har fått fäste. Jag tror inte att jag tappar allt för att jag inte kunnat träna som jag vill. Men dessa tankar har satt sig. Kanske är det den vanliga löptestångesten som sätter griller i huvudet? Bara två veckor kvar nu. Ikväll sprang jag tre relativt snabba kilometer på löpbandet. Det var segt och allmänt jobbigt. Jag har varit tung och seg i benen ända sedan passet med domarklubben i söndags. Hoppas på piggare ben snart. Jag ska göra det jag kan för att få det att bli så genom att springa snabbt på konstgräsplan imorgon. Nu har snön töat så pass mycket att det borde gå att springa där igen. Å andra sidan är snölöpning bra. 😛

Nu är glada julen slut, slut, slut……

På vägen mellan Markaryd och Ljungby stannade vi på en mack. Så där mitt i natten tänkte jag att jag kunde ta handikapp/barn-toan och där fanns dessa roliga bilder. Antar det är landskapens landskapsdjur. Färgglatt och fint var det och jag blev glad över det färgglada. Kanske passar fint in på BP:s skyltsöndag.

Idag tog jag och Rickard och plockade ner alla julsaker. Nu är det så luftigt igen här hemma. Julen tar mycket plats utan att man tänker på det. ”Dammade” av min farmors fina ljusstakar vilka är perfekt just nu. Vi har inte kommit på något bra sätt att förvara julgranen på så just nu står den i Samuels rum med ett lakan över sig. För mina tankar till de svarta ryttarna i sagan om ringen och jag tror att jag kommer bli livrädd när jag ser den i mörker…..

I eftermiddags så åkte vi hem till mina föräldrar för att fira Alexanders 18-årsdag tilllsammans med Marcus och Kevin. Mamma hade gjort sådan god tårta. Det var väldigt trevligt att ses men det blev inte så lång stund. Barnen var trötta efter gårdagen.

Och så var det ju det där med träning. Den satt långt inne men till slut valde jag att följa med Rickard och träna tillsammans med domarklubben. Det ångrar jag inte trots att det var lite problem att ens komma in. Taggen fungerade inte av någon anledning och så råkade larmet lösas ut när någon kände på en annan dörr. Så Securitas kom dit…. Men in kom vi och kunde till slut köra Rickards cirkelpass. Det är bara 16 minuter och fyra övningar, fyra varv men beroende på vad man gör det till så blir det galet jobbigt. Efter cirkeln körde vi en lite lugnare styrkeövning och avslutade med fotboll. Jag lyckades med bedriften att göra två målgivande passningar, Att jag också råkade orsaka ett mål säger vi inte…

Ett slitsamt träningspass

Det är ny vecka igen och det är måndag vilket innebär att det var dags för mitt benpass. Jag började med att värma upp på löpbandet och springa 3*500 meter uppdelat i 300+200. Mitt vanliga löppass alltså. Därefter var det dags för styrka och explosivitet. Det var riktigt hemskt idag att försöka få lite fart i mina fötter. Men jag fick till ett riktigt bra pass. Mest tack vare väldigt mycket vilja. Kände mest för att strunta i det. Men jag vet ju hur mycket jag ångrat mig om jag gett upp. Det var ju mest bara latmasken som protesterade. Ikväll när jag kommer hem från jobbet ska jag stretcha en stund. Imorgon ska jag ha vilodag, kanske till och med två dagar efter mina tre pass på rad. Vi får se hur kroppen känns på onsdag.

Förvånande form

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om min fysiska form. Alltså jag tänker positivt nu. Den här veckan har varit helt galen vad gäller sömnbrist och samtidigt mycket jobb. Igår fick jag avbryta passet för att jag fick väldigt ont i mitt. Ändå kan jag ikväll springa 10*400 meter, 5 stycken i fem min/km och 5 i 4,48min/km med en minut vila mellan varje utan att bli helt slut. Det onda knät kände jag inget av och tidigare idag så gick jag och Rickard ut på en kort promenad. En liten parentes är att jag måste visa bilderna från promenaden. Se nedan:

Så tillbaka till mina tankar kring träningen. Är det nu jag får skörda frukterna av höstens fokuserade träning nåntro. Det är vad jag hoppas på! Jag är mycket glad över att veckan som började så knaggligt vad gäller träningen faktiskt istället blivit riktigt bra. Funderar över hur formen då skulle vara en dag med optimala förutsättningar. Löptestet om ett par veckor lär vara en bra värdemätare. Hoppas på att det jag gjort är tillräckligt. När jag tänker på löptestet så blir jag så nervös. Det är så mentalt jobbigt just med sprinten. Men det vill jag inte tänka på. Försöker istället att tänka att träningen jag fått till i höst kommer göra skillnad.

Det är märkbart ljusare….

Redan i december började det vända och bli ljusare. Men det är ju inget som märktes då. Men nu efter nyåret är det ljust vid halv fyra när jag slutar jobbet. Det går verkligen fort och jag blir så glad över ljusets återkomst. Det var skönt att komma hem från jobbet i eftermiddags och veta att jag nu får vara ledig till måndag kväll. Jag sa bestämt till chefen att det inte är någon idé att fråga mig om extrajobb i helgen. Jag måste få vila från jobb nu.

Häromdagen sprang jag fem kilometer på löpbandet. Jag kände trots min vecka att jag behövde försöka få till ett lugnt pass idag med. Bara för att hålla flåset uppe och igång. Jag hade inga krav på mig själv utan det lilla räcker gott och väl. Det låter kanske lite motsägelsefullt att prata om träning när jag samtidigt klagar över trötthet och tuff jobbvecka. Men jag mår ännu sämre utan träningen. Det blev verkligen det lilla med för under en intervall högg det till i mitt högra knä. Jag började direkt tänka katastroftankar fast jag vet att det lika gärna kan vara bra imorgon igen. Typiskt för ironiskt nog kändes både kropp och knopp pigg. Jaja, får försöka igen i morgon.

God fortsättning och dagens träning

Jag och Alex gick ut vid tolvslaget igår. Bästa utsiktsplatsen är helt klart himnafjället men också sämsta eftersom en person valde att ställa en stor raket och sedan inte varna oss runt omkring om att den skulle tändas på. Egentligen är fyrverkerier onödigt, lite som att elda upp sina pengar. När barnen var små firade vi alltid nyår hos Rickards bror ute på landet. Vi brukade dela på kostnaden för raketerna. Nu för tiden jobbar vi alltid nyår så det blir inte samma sak. Fyrverkerier hade vi inte köpt ändå, slutade med det för några år sedan.

Idag fick jag ta till alla möjliga knep för att lura mitt huvud till träning. Behövde verkligen inte springa något tufft men något enkelt för att bibehålla flåset. All snö har redan slaskat bort och det regnar så jag hade verkligen ingen lust att ge mig ut i blötan. Det fick bli en stund på löpbandet, närmare bestämt fem kilometer på under trettio minuter. Jag blev mycket förvånad över hur kroppen ändå kändes. Jag hade pigga ben, det var mest jobbigt mentalt faktiskt. Efter löpningen så fick kroppen sig trettio minuter stretch. Det var väldigt välbehövligt, kroppen kändes stel som en pinne. Lite som att den inte fått någon stretch på evigheter. Hur som helst så har träningsåret 2025 startat på bästa sätt. Jag är jättenöjd. Nu ska jag laga lite mat och efter maten duscha och sedan åka iväg för årets första arbetspass.

PS: Jag har ett gäng kommentarer som väntar på godkännande, sisådär trettio stycken. Jag har läst alla. DS.

Nästan krock*2

Det är dagen före dopparedan och både jag och kollegor har haft känslan av att det är helg. Fast det är en vanlig måndag. Tänkte skriva fredag vilket säger allt om hur dagvill jag är…. När jag åkte hem från jobbet var jag nära att krocka två gånger. Den första för att en bilist inte respekterade väjningsplikten när jag hade grönt ljus och den andra var en bilist som slängde sig ut framför mig i en rondell. Fattar inte hur man törs, dels är det halt och sen ska man hinna bromsa. I*I*T*R säger jag om dessa förare. Glad att jag och Agda kom hem hela.

När jag kom hem vilade jag en stund och sedan blev det dags för veckans första träningspass: styrka och explosivitet. Idag tränade jag inte ensam, både Rickard och Samuel var med. Hur kul som helst men samtidigt slitsamt att träna efter gårdagens tuffa träningspass och så mina timmar på jobbet. Efter passet stretchade jag tjugo minuter.

Ikväll ska vi baka stekpannebröd, har inte ätit det på evigheter så det ska bli gott. Om energin räcker ska det också kokas knäck. Men det blir en liten sats för alla äter inte av knäcken och den brukar räcka hur länge som helst.

I huvudet, i kroppen eller både och…..

Fjärde advent!

Fjärde ljuset i adventssljusstaken är tänt. December svischade iväg och nu är det bara imorgon kvar. Sen är julafton här. Idag har vi bakat lussekatter, dumlekakor och skumtomtekakor. Alla barnen var med och hjälpte till. Jag valde att baka ut kakorna i små formar istället och så mycket godare det blev än sist. De flöt ut en del men just det gjorde att det blev så mycket godare. I skrivande stund har jag inte smakat på lussekatterna men de ser så fina ut.

Redan i förmiddags tänkte jag klara av dagens träningspass men jag var så trött att jag kände att jag bara inte orkade. Träningspasset satt långt inne men jag kände att jag inte kunde hoppa över dagens träning. Var det latmasken eller var det verkligen ingen bra idé att träna? Efter vårt kakbak var det dags att testa, latmask eller dålig dag? Det visade sig att det i slutändan nog ändå var latmasken. Det blev ett riktigt tufft distans/uthållighetspass på löpbandet i form av en stege:

  • 1000*2
  • 800*2
  • 400*2
  • 200*3

Jag vilade två minuter mellan varje intervall för att ha energi till alla intervaller. När jag var klar kände jag hur mycket passet tog på kroppen. Rätt skönt så här efter en dusch och lite återhämtning att känna att jag inte fegkörde utan verkligen gav allt. Det tyckte jag inte precis efteråt, haha. Önskar dig en fortsatt fin söndagskväll!