Idag har jag haft lite känslan av att vara ny på jobbet igen. Jag hade rollen som samordnare, på andra avdelningar kallas det för koordinator men vi gör ungefär samma saker. Ansvarar för vårdplatserna, kallar patienter och gör en del administrativa punktinsatser där det behövs. Och såklart vara spindeln i nätet och svara i telefon. Det var länge sedan jag hade rollen nu av olika anledningar och jag hade lite den där känslan av att vara ny på jobbet, kommer jag ihåg hur man gör. Ja, det sitter såklart i ryggmärgen.
Fick förfrågan om att vara med på en workshop i nästa vecka men det kommer inte gå eftersom jag behövs på avdelningen. Hur trist som helst men återigen bara att gilla läget. Däremot var jag med på ett möte för HLR-instruktörer. Vi pratade bland annat om hjärtstopp hos gravida, gick igenom LUCAS (länken går till en video på youtube där man får se hur LUCAS jobbar vid hjärtstopp). Jag har sett LUCAS tidigare när jag haft praktik på akuten. Det kan se lite otäckt ut men är ett väldigt bra hjälpmedel för personalen. LUCAS blir aldrig trött till skillnad från personal.
Idag damp en ny bok ner i brevlådan, ”Jag vill bara få leva”. Jag följde Elin under många år när hon bloggade, sen slutade hon att blogga och jag började åter följa henne när jag hittade henne på instagram. Elin fick obotlig lungcancer och gick bort i mars 2023. Jag ser verkligen fram mot att läsa boken men måste nog läsa den en dag när jag känner mig stark mentalt. Har känslan av att jag kommer gråta som ett barn medan jag läser…..
Låter som en bra bok, om än tragisk…. Trevlig onsdag!
Ja, jag började läsa lite igår. Kunde inte låta bli och det kändes direkt som en sån där bok som jag inte kan lägga ifrån mig.
Har alltid beundrat samordnare. Snacka om spindeln i nätet och har 1 000 bollar i luften samtidigt. Klyschor kanske, men du får min djupaste beundran för jobbet du gör. Gissar att det sitter i, oavsett hur länge du har haft paus från arbetsuppgifterna.
Boken du nämner påminner mig om Kristian Gidlund, som också var cancersjuk vid 29 års ålder. Han bloggade dagligen om hur han kämpade mot denna hemska sjukdom (https://ikroppenmin.blogspot.com/). Tror att hans blogg även blev till en bok. Ingen ”trevlig” läsning direkt…
Jag läste Kristians blogg. Han var fantastisk på att skriva. Sorgligt hur cancer bara tar och tar.